studerad likgiltighet: jag tror, i förbigående
sagdt, att det är den fyratioåttonde dagen af
er fångenskap, sir John. Färgen fiydde från
Lucys kind,
— Verkligen ? frågade sir John, med någon
öfverraskning.
Ja, och er befrielsedag tillikas, fortfor An-
tonio hastigt. Det är min angenäma plikt!
att föga er, det miss Davenne är tillräckligt
återstäld för att kunna utan fara eller olägen-
het uthärda ansträngningen af en resa.
Under öfver alla under! Sir John hoppar
icke högt af glädje vid denna underrättelse,
kastar sig icke i ett utbrott af tacksamhet i
sin befriares armar, eller skakar med ifver
bans hand, utan låter honom gå, i det han
med förlägenhet säger: Ah! verkligen — rätt
roligt, jag tackar, och följer derefter Lucy
in i huset: Hur kommer det sig att sir John
mottager denna efterlängtade nyhet med så
märkbar köld? Är han icke samme man,
hvilken för några få veckor sedan gerna skulle
gifvit hälften af sin årliga inkomst för ait få
lemna denna eländiga osteria? Nej, sir John
är icke samme man, — gir John är förändrad,
sir John har blifvit slapp, har icke kraft att
fatta ett beslut, saknar mod att säga: I mor-
gon, i öfvermorgon, nästa vecka,. Klimatst
bar omärkligen utöfvat inflytande på den be-
dagade gentlemannen, Himlen, hafvet, den
milda doftande luften ba inverkat på honom,
Hannibal har funnit sitt Capua,
O Italien, lNjufva Italien! din allsmäktiga
tjuskraft mildrar och böjer alla naturer, huru
hårda och motspänstiga de än må vara, alla,
kring hvilka din varma ande lrägt leker, gifva
sig åt dig. Många, hvilka konsmit till dig il
nat och trots, ha, så snart de smakat den ljuf-
liga mjölken af ditt bröst, lagt ned sina va-:
ven, välsignat dig och kallat dig modere,
Din historia är uppfyld af sådana eröfringar,