HH no —— — nn U— LL ——
har ett bra exemplar af qvinnorna i detta land
i Speransa.n j
Ja, hon är i sanning ganska vacker! ut-
ropade Lucy med sådan entusiasm, att sir
John såg på henne med förvåning och der-
efter sade —
Verkligen! Det är besynnerligt att jag al-
drig märkt det.p
Det kommer sig deraf att pappa inte be-
traktat henne tillräckligt, svarade Lucy
skrattande. Om du, liksom jag, försökt att
vorträttera henne tjugo gånger, skulle du kom-
mit underfund. med den utsökta renheten och
finheten af alla hennes drag.
Väl sagdt, miss Lucy; hvar bar du upp-
snappat alla dessa prydliga artisttermer ? ut-
ropade den något öfverraskade fadern. Jag
förmodar, doktor Antonio, att det medium, ni
så gerna talar om, börjar utöfva inflytande på
min lilla engelska flicka ?
Troligen, svarade doktorn med ett af sina
lugna småleenden. Jag håller likväl med
mist Davenne. Speranza är en skönhet; och
jag kan aldrig se henne skölja kläder vid
källan, utan att tänka på Homers beskrifning
af Nausicaa. Om hela hennes person vore
lika felfri som hennes hufvud och byst, skulle
Rosas dotter kunna tjena till modell för en
ilebe. Som det nu förhåller sig, skämmas de
vackraste Pe orda af gåendet till skogen
och bärandet af bördor. ;
Jag måste med uppmärksamhet betrakta
denna skönhet då vi komma hemp, sade sir
John.
Båten, nu på återväg hem, var just midt
för Bordighera. Hvad är det der på höj-
den, ett litet stycke ifrån staden, som ser ut
som en liten ruin ? frågade Lucy.
Det är, eller rättare sagdt var ett öppet
batteri. Det skall kanhända roa er att höra