HH no —— — nn U— LL —— har ett bra exemplar af qvinnorna i detta land i Speransa.n j Ja, hon är i sanning ganska vacker! utropade Lucy med sådan entusiasm, att sir John såg på henne med förvåning och derefter sade — Verkligen! Det är besynnerligt att jag aldrig märkt det.p Det kommer sig deraf att pappa inte betraktat henne tillräckligt, svarade Lucy skrattande. Om du, liksom jag, försökt att vorträttera henne tjugo gånger, skulle du kommit underfund. med den utsökta renheten och finheten af alla hennes drag. Väl sagdt, miss Lucy; hvar bar du uppsnappat alla dessa prydliga artisttermer ? utropade den något öfverraskade fadern. Jag förmodar, doktor Antonio, att det medium, ni så gerna talar om, börjar utöfva inflytande på min lilla engelska flicka ? Troligen, svarade doktorn med ett af sina lugna småleenden. Jag håller likväl med mist Davenne. Speranza är en skönhet; och jag kan aldrig se henne skölja kläder vid källan, utan att tänka på Homers beskrifning af Nausicaa. Om hela hennes person vore lika felfri som hennes hufvud och byst, skulle Rosas dotter kunna tjena till modell för en ilebe. Som det nu förhåller sig, skämmas de vackraste Pe orda af gåendet till skogen och bärandet af bördor. ; Jag måste med uppmärksamhet betrakta denna skönhet då vi komma hemp, sade sir John. Båten, nu på återväg hem, var just midt för Bordighera. Hvad är det der på höjden, ett litet stycke ifrån staden, som ser ut som en liten ruin ? frågade Lucy. Det är, eller rättare sagdt var ett öppet batteri. Det skall kanhända roa er att höra