att erhålla en ny sats af detta underbara
skyddsmedel, annat än mig; således är han
ganska artig mot mig och — mitt skägg.
Lucy var road af infallet och skrattade så
bjertligt, att Antonio gjorde henne sällskap
ända till dess tårarne kommo honom i ögonen.
ELPPE KAPITLET.
Den femtonde Maj 1840.
Tvenne veckor hafva skridit förbi, under
hvilka Lucys tillfrisknande och åtskilligt an-
pat oafbrutet gått framåt i osterian; nya
vanor ha blifvit antagna, nya sysselsättningar
och förströelser anlitäde — kortligen, hvarje
ny dag har medfört till vår lilla koloni ärm-
nen till glädje och ömsesidig belåtenhet.
Vädret har att börja med varit förtjusande,
och sir John har icke en enda gång behöft
inställa sir förmiddagsridt, och är förtjust i
Buffy (detta namn har Lucy gifvit den fro-
diga rödbruna ridhästen), hvilken, enligt sir
Jobn, blir allt förtröffligsre och förträffligare
för hvarje ridt; en försäkran, till hvilken gref-
ven, som nu dagligen gör besök i osterian,
med entusiasm nickar bifall, anmärkands att
hans engelske vän verkligenm erhållit den för
intet. Gonom hvilken hemlighetsfull proce-
dur de tvenne herrarne försia hvarandra, är,
då man besinnar att det förråd af taltecken,
hvarmedelst de meddela sig till hvarandra, är
inskränkt till ungefär ett dussin fransk; ord
å ömse sidor, ämne till undran för enhvar,
men synnerligast måhända för dem sjelfve,
Men att de förstå hvarandra, är ett faktum
som icke kan bestridas, ty sir John erkänner
sig stå iästor förbindelse hos sin greflige vän
för ursprungliga iden till ett förslag, hvilket
upptager största delen af sir Jobns: tid och
tankar, och fill hvars utförande grefven och
doktor Antonio mycket medverka, Förslaget
-r att anskaffa en samling af de vackraste