som revisor af de engelska räkenskaperna inhämta
att bolagets skulder i England uppginge till 72,00C
Af dessa hade väl, enligt uppgift, 40,000 blifvi
godtgjorde med preferensaktier, men det återstode
alla fall 32,000 att ytterligare gälda: och då der
till åtginge allt hvad i detecknade preferensaktiern:
influtit, samt ingen säkerhet gåfves, att någon vidare in
sats komme att å dem erläggas, kunde kommendö
ren icke inse, att någon tillgång för vägbygnads
arbetets fortsättande verkligen funnes.
Till besvarande af denna framställning meddelade
ordföranden, att bolagets i England varande skulde
till väsentlig del härledde sig från kontrakter om
leverans af rails, lokomotiver, vagnar m. m., som
ännu icke voro bekomne. Naturligtvis befordrade:
vägens fullbordande genom dessa skulders betalande
enär bolaget dymedelst kom i besittning af de kon-
traherade effekterna, hvilka voro alldeles nödvändiga
för bygnadsarbetet och trafiken, och ehuru det vis-
serligen vore sant, att någon absolut säkerhet icke
gåfves för fortsatt inbetalning å de tecknade prefe-
rensaktierna, var likväl all sannolik anledning för
handen, att de personer, hvilka erlagt första insat-
sen, icke skola draga sig tillbaka, utan fullgöra äf-
ven de öfriga inbetalningarne, så mycket mera som
bolagets egendom .derigenom först erhåller ett egent-
ligt och högre värde. Andra inbetalningen af 1
per aktie vore infordrad till slutet af instundande
Oktober månad, och med hvad då inflöte afsågs att
afbetala de återstående skulderna, hvilket var betin-
gadt att ske den 1 nästkommande februari. Emel-
lertid kunde redan i hand egande tillgångar få an-
vändas för vägbygnaden, hvilket till en del också
redan skett; och de personers anseende, hvilka nu
stode i spetsen för bolagets affärer i England, vore
dessutom en borgen, att företaget icke skulle komma
att sakna önskad framgång. Genom denna förkla-
ring fann sig hr Hjelm tillfredsstäld.
Vid föredragning derefter af frågan: Huruvida i
följd af bristande inbetalning å sina aktier från delak-
tighet i bolaget uteslutne personer skola för de oguldna
beloppen lagsökas med stöd af 14 i bolagets reglor,
eller bolagets rätt emot dem efterskänkas, upplystes, att
berörde, här i riket oguldne aktieinsatser utgjorde
tillhopa allenast 336 rdr bko, fördelade på 7 hän-
der; och som detta belopp fauns alltför obetydligi
att löna mödan af 7 särskilta lagsökningar och deraf
möjligen uppstående rättegångar, beslöts, att bolagets
ifrågavarande anspråk emot de från delaktighet uti
detsamma uteslutne ifrågavarande personerna skulle
efterskänkas.
Den andra till bolagsstämmans afgörande af di-
rektionen framstälda frågan, huruvida, enligt revisorer-
nes hemställan, förnyad ytterligare undersökning må an-
ställas i afseende på de af hr Sadleir verkstälde bedrä-
gerier och förvaltningen af bolagets affärer i Englund
sistlidne år, togs bärefter under öfvervägande och ut-
vecklades under diskussionen i ämnet skälen för re-
visorernas hemställan i denna del af hrr Hjelm och
Rohloff, hvilka uti revisionsförrättniogen å bolagets
sida deltagit. Bolägsstämman fann emellertid icke
skäl att för ändamålet tillsätta någon ny undersök-
ningskomite, utan beslöt att det skulle åt direktio-
nens omvårdnad anförtros att tillvägabringa den när-
mare utredmiog af förhållanderne, som af omständig-
heterne kunde påkallas.
Vidare förekom frågan om hvilka åtgärder böra
vidtages mot hr Sadleirs sterbhus och de afgångne en-
gelske direktörerne till vinnande af skadeersättning för
de genom deras förvållande eller försumlighes bolaget
tillskyndade förluster; och då bolagastämrman icke an-
såg föreskrifter bärutinnan kunna på förhand lämp-
ligen meddelas, enär åtgärderna måste bero af sig
företeende särskilta omständigheter, stannade bo-
lagsstämman äfven i denna del uti det beslut, att åt
direktionen skulle öfverlemnas att efter eget ompröf-
vande vidtaga de mått och steg, som i hvarje sär-
skilt fall syntes säkrast leda till berarande af bola-
gets rätt och bästa samt till vinnande af det skade-
stånd, som kunde af så väl hr Sadleirs efterlemnade
bo som de afgångne engelske direktörerne möjligen
vinnas.
Vid derefter framstäld fråga om meddelande af
decharge åt direktionen, förklarade bolagsstämman
enhälligt, att på de af revisorerne anförde skäl nå-
gon deeharge för sistlidet års förvaltning icke kunde
direktionen af bolagsstämman beviljas.
Då någon deebarge sålunda icke kemmit direktio-
nen i sin helhet till godo; föredrogs frågan, huruvida
de svenska ledamöterna i direktionen må undfå decharge
för sin förvaltning under sistlidne år? Haäröfver yttra
de sig först hr Miller (från London) som anförde
hufvudsakligen, hvad ock direktionen uti dess af-
gifna förklariog öfver revisorernes anmärkningar an-
dragit, att det genom aflägsenheten varit lika omöj-
ligt för de här i riket varande medlemmarne af di-
rektionen att förbindra olagligheter och vårdslöshet
i behandlingen af bolagets angelägenheter i England,
som det vore för de engelske direktörerne att före-
komma dylikt här i Sverge, i följd hvaraf det vore
orättvist oeh obilligt, om den ene skulle plikta för
den andres förseelser. Han tillstyrkte således med-
delandet af decharge för sistlidne år åt de svenske
ledamöterne af direktionen. I samma syftning yttra-
de sig vidare hrr Hedengren och Montgomery-
Cederhjelm samt hrr Hjelm och Rohloff, hvilka tven-
ne sistnämde väl ieke såsom revisorer ansett sig
kunna tillstyrka någon partiel decharge, då enligt
bolagsreglorne direktionen vore att anse såsom en
och odelbär, men för enskilt del gjorde all rättvisa
åt de svenske ledamöternes förtjenst om bolaget
samt gerna instämde uti ett beslut af bolagsstäm-
man af den beskaffenhet, som direktionen begärt.
Sedan diskussionen förklarats slutad, blef, uppå
framstäld proposition, af bolågsstämman enbälligt
beslutadt, det decharge för sistlidet år beviljades de
svenske ledamöterne af direktionen; hvaröfver ordfö-
randen uttryckte deras tillfredsställelse och tacksam-
het, yttrande den förhoppning, att så smärtsamma
år, som de senast förflutna, icke skola komma att af
direktionen vidare upplefvas.