som revisor af de engelska räkenskaperna inhämta att bolagets skulder i England uppginge till 72,00C Af dessa hade väl, enligt uppgift, 40,000 blifvi godtgjorde med preferensaktier, men det återstode alla fall 32,000 att ytterligare gälda: och då der till åtginge allt hvad i detecknade preferensaktiern: influtit, samt ingen säkerhet gåfves, att någon vidare in sats komme att å dem erläggas, kunde kommendö ren icke inse, att någon tillgång för vägbygnads arbetets fortsättande verkligen funnes. Till besvarande af denna framställning meddelade ordföranden, att bolagets i England varande skulde till väsentlig del härledde sig från kontrakter om leverans af rails, lokomotiver, vagnar m. m., som ännu icke voro bekomne. Naturligtvis befordrade: vägens fullbordande genom dessa skulders betalande enär bolaget dymedelst kom i besittning af de kontraherade effekterna, hvilka voro alldeles nödvändiga för bygnadsarbetet och trafiken, och ehuru det visserligen vore sant, att någon absolut säkerhet icke gåfves för fortsatt inbetalning å de tecknade preferensaktierna, var likväl all sannolik anledning för handen, att de personer, hvilka erlagt första insatsen, icke skola draga sig tillbaka, utan fullgöra äfven de öfriga inbetalningarne, så mycket mera som bolagets egendom .derigenom först erhåller ett egentligt och högre värde. Andra inbetalningen af 1 per aktie vore infordrad till slutet af instundande Oktober månad, och med hvad då inflöte afsågs att afbetala de återstående skulderna, hvilket var betingadt att ske den 1 nästkommande februari. Emellertid kunde redan i hand egande tillgångar få användas för vägbygnaden, hvilket till en del också redan skett; och de personers anseende, hvilka nu stode i spetsen för bolagets affärer i England, vore dessutom en borgen, att företaget icke skulle komma att sakna önskad framgång. Genom denna förklaring fann sig hr Hjelm tillfredsstäld. Vid föredragning derefter af frågan: Huruvida i följd af bristande inbetalning å sina aktier från delaktighet i bolaget uteslutne personer skola för de oguldna beloppen lagsökas med stöd af 14 i bolagets reglor, eller bolagets rätt emot dem efterskänkas, upplystes, att berörde, här i riket oguldne aktieinsatser utgjorde tillhopa allenast 336 rdr bko, fördelade på 7 händer; och som detta belopp fauns alltför obetydligi att löna mödan af 7 särskilta lagsökningar och deraf möjligen uppstående rättegångar, beslöts, att bolagets ifrågavarande anspråk emot de från delaktighet uti detsamma uteslutne ifrågavarande personerna skulle efterskänkas. Den andra till bolagsstämmans afgörande af direktionen framstälda frågan, huruvida, enligt revisorernes hemställan, förnyad ytterligare undersökning må anställas i afseende på de af hr Sadleir verkstälde bedrägerier och förvaltningen af bolagets affärer i Englund sistlidne år, togs bärefter under öfvervägande och utvecklades under diskussionen i ämnet skälen för revisorernas hemställan i denna del af hrr Hjelm och Rohloff, hvilka uti revisionsförrättniogen å bolagets sida deltagit. Bolägsstämman fann emellertid icke skäl att för ändamålet tillsätta någon ny undersökningskomite, utan beslöt att det skulle åt direktionens omvårdnad anförtros att tillvägabringa den närmare utredmiog af förhållanderne, som af omständigheterne kunde påkallas. Vidare förekom frågan om hvilka åtgärder böra vidtages mot hr Sadleirs sterbhus och de afgångne engelske direktörerne till vinnande af skadeersättning för de genom deras förvållande eller försumlighes bolaget tillskyndade förluster; och då bolagastämrman icke ansåg föreskrifter bärutinnan kunna på förhand lämpligen meddelas, enär åtgärderna måste bero af sig företeende särskilta omständigheter, stannade bolagsstämman äfven i denna del uti det beslut, att åt direktionen skulle öfverlemnas att efter eget ompröfvande vidtaga de mått och steg, som i hvarje särskilt fall syntes säkrast leda till berarande af bolagets rätt och bästa samt till vinnande af det skadestånd, som kunde af så väl hr Sadleirs efterlemnade bo som de afgångne engelske direktörerne möjligen vinnas. Vid derefter framstäld fråga om meddelande af decharge åt direktionen, förklarade bolagsstämman enhälligt, att på de af revisorerne anförde skäl någon deeharge för sistlidet års förvaltning icke kunde direktionen af bolagsstämman beviljas. Då någon deebarge sålunda icke kemmit direktionen i sin helhet till godo; föredrogs frågan, huruvida de svenska ledamöterna i direktionen må undfå decharge för sin förvaltning under sistlidne år? Haäröfver yttra de sig först hr Miller (från London) som anförde hufvudsakligen, hvad ock direktionen uti dess afgifna förklariog öfver revisorernes anmärkningar andragit, att det genom aflägsenheten varit lika omöjligt för de här i riket varande medlemmarne af direktionen att förbindra olagligheter och vårdslöshet i behandlingen af bolagets angelägenheter i England, som det vore för de engelske direktörerne att förekomma dylikt här i Sverge, i följd hvaraf det vore orättvist oeh obilligt, om den ene skulle plikta för den andres förseelser. Han tillstyrkte således meddelandet af decharge för sistlidne år åt de svenske ledamöterne af direktionen. I samma syftning yttrade sig vidare hrr Hedengren och MontgomeryCederhjelm samt hrr Hjelm och Rohloff, hvilka tvenne sistnämde väl ieke såsom revisorer ansett sig kunna tillstyrka någon partiel decharge, då enligt bolagsreglorne direktionen vore att anse såsom en och odelbär, men för enskilt del gjorde all rättvisa åt de svenske ledamöternes förtjenst om bolaget samt gerna instämde uti ett beslut af bolagsstämman af den beskaffenhet, som direktionen begärt. Sedan diskussionen förklarats slutad, blef, uppå framstäld proposition, af bolågsstämman enbälligt beslutadt, det decharge för sistlidet år beviljades de svenske ledamöterne af direktionen; hvaröfver ordföranden uttryckte deras tillfredsställelse och tacksamhet, yttrande den förhoppning, att så smärtsamma år, som de senast förflutna, icke skola komma att af direktionen vidare upplefvas.