10.
EN BERÄTTELSE
AF FÖRFATTAREN TILL LORENZO BENONI?:
Öfversättning från engelskan. )
NIONDE KAPITLET.
Lueys plan. i
Då Lucy uppväknade följande morgon, Upp-
täckte hon att allt stod rätt till igen me
bimlen och hafvet, och att foglarnes sång var
förunderligt ljuflig. Frukostbrickan var just
borttagen, då. de välbekanta stegen, så hastiga
och likväl så bestämda — de steg, hvilka
hon bland tiotusendes skulle kunnat urskilja
— läto Köra sig. Lucy undrade hvarföre hen:
nes hjerta spratt till, alldeles så som Speranza
sagt attihennes gjort, då hon igenkänt Batti
stas steg i trädgården.
- Ännu ett ögonblick, och doktor Antonio.
inträddesfrimodig och mild och vänlig sm
vanligt; välvilja framstrålade så att säga från
hvarje por. Han inträdde helt neddarmad,
hvilket icke förringade honom i Lucys ögon,
ty detta damm bevisade en viss otålighet och
äfver att återse henne. S :
En patient af yppersta slag, började han,
som sofvit godt, ty hon ser frisk ut — se,
jag har arbetat ifrigt för er på morgonen),
och han strödde öfver henne en mängd väl-
luktande vilda plantor; der har ni timjan,
lavendel, och rosmarin, och violblommor i
öfverflöd. Ni borde säga åt Hutchins att göra
lukipisar af dem. Ingen patchoulis eller muskus
kan täfla med dessa,r
Tack, tack, sade Lucy; så friskt det luk-
tar af dem! de föra mina tankar till grön-
skande böjder.
-Om pi gör som jag råder ere, sade An-
tom, så skola de en dag, då ni är långt,
) Se Atiionbl, o;r 219—223, 225, 226, 228—231, 233 och
234—238.