stelser, under det att menniskornas söner framstå såsom mera krigiska. Äfven sedermera io alla framsteg från ett lägre till ett högre framstälda såsom ett onåt; så t ex. var Abraham, Guds man, en hefde och derföre en afsky för de äåkerbrukande och mer kultiverade cgyptiernar. (8. 252 — 267.) ;ksom Geijer i alla dessa punkter förhåller sig med fullkomlig frihet till bokstafven, så äfven i andra puäkter, t. ex. den om den babyloniska förbistringen, som han fattar såsom ett bildligt, inadeqvat sätt att beteckna menniskoracernas uppkomst; den om syndafloden, :som han icke heller anser kunna tagas efter orden, o. s. v.: Denna Geijers sjelfständiga vördnad för bibeln förtjenar att framhållas i en tid, då flertalet af äfven bildade menniskor visar benägenhet för antingen en blind bokstafs tro eller ock ett andelöst förakt för uppenbarelsen. Det kan i en sådan tid vare. på sin plats att erinra om Geijer såsom ett bevis både mot den ensidiga pietismen, att man kan vara djupt religiös utan att afsäga sig allt eget tänkande, och mot den på all. högre tro blottade materialismen, att man kan tänka fritt och sjelfständigt, utan att derföre förlora tron på menniskans andlighet och odödlighet samt vördnaden för skriften. — — Nordisk Universitetstidskrift. Andra årgångens andra häfte. Lund 1856. Detta i Lund utgifna häfte af den för de fyra skandinaviska universiteterna gemensamma tidskriften innehåller följande afhandlingar: Skapelsens åldrar af professor H. M. Melin. Denna uppsats utgör ett slags fortsättning på en artikel om verldssystemet af samme författare i ett föregående häfte. Den är ett nytt bidrag till sträfvandena att sätta den i första Mosebok förekommande skapelsehistorien i harmoni med den vetenskapliga forskningens nyaste resultater, och har sålunda samma syfte som Kurtz nyligen på svenska öfversatta bok Bibeln och astronomiens. Den sistnämde författaren stannar dock vid det negativa resultatet, att Skriftens skapelsehistoria icke är eller kan vara i strid med vetenskapens, emedan den ena icke handlar om samma sak som den förra, alldenstund jordens egentliga urhistoria, hvarom den geologiska vetenskapen upplyser, skulle förläggas emellan Il:sta och 2:dra versarne i den mosaiska skapelseurkunden, och den påföljande sex tiderymdernas skapelse vara att anse såsom en jordens förnyelse efter den förstöring, som öfvergått densamma på grund af ett syndafall i den högre andeverlden. Prof. Melin åter betraktar denna skapelse såsom den egentliga verldsskapelsen och söker att visa öfverensstämmelsen i afseende på de särskilta utvecklingssteg, genom hvilka skapelsen egt rum, enligt naturvetenskapen och uppenbarelsen. — Bydaholmsalnen och dess likare af professor C. J. D. Hill. En med anledning af det numera antagna nya måttsystemet författad vidlyftig afhandling om äldre mått i Sverge. På Rydaholms kyrkodörr i Småland finnes en jernaln, som enligt traditionen skall vara urgammal, ehuru inga handlingar på stället finnas derom. Rydaholmsalnen brukades redan 1100 i Skåne såsom byggnadsaln, blef 1582 anbefald för hela Småland samt 1605 för hela Sverge, hvilket påbud upprepas i kongl. plakatet om mått och vigt af den 10 Mars 1665, der det inskärpes att i hela riket skall vara enahanda aln och den lika med Rydaholmsalnen, hvilken ock i jern å Stockholms rådhusdörr finnes. Efter flera särskilta mätningar och kopior som förf. förskaffat sig af Rydaholmsalnen, skall den vära Y, verktum större än den nuvarande alnen. Han anser den i det nämda plakatet gjorda sammanställningen af Rydaholmsoch Stockholmsalnen mindre riktig, och att öfre Sverge begagnat en något mindre aln, hvars likare funnits å Stockholms rådhus. Författaren framställer i slutet af sin afhandling ett förslag till ett allmänt skandinaviskt måttsystem, och utsträcker detta förslag äfven till vigt och mynt. — Kapital, kredit och ränta af prof. J. M. Agardh. En populärt skrifven statsekonomisk uppsats, till hvilken vi utförligare skola återkomma, då den berör er ämnen, som stå i sammanhang med flera af dagens vigtigaste frågor. En blick på de statsekonomiska resultaterna af riksdagen 1853—654. Författaren vill genom en skildring af senaste riksdagens verksamhet visa, att det legat en öfverdrift i den förtviflade åsigt man å ena sidan hyst att ingenting för framåtskridandet skulle kunna uträttas med den nuvarande representationen, och i de förhoppningar man å andra sidan haft att genom denna representation kunna betrygga allt bestående: Derjemte innehåller häftet korta anmälanden af Thomas Kingos Aandelige Sjunge-Chor, udg. af M. Hammerich och G. Rode, Westergaards edition af Zendavesta, och ett par ana till: orientaliska språkforskningen hörande arbeten, af Dybecks Runurkunder (anmälda af C. Säve), samt af den litteratur, som i Sverge föranledts af den anbefalda måttförindringen. Till slut finner man några akademiska underrättelser från Lund samt en kort berättelse om nordiska studentmötet 1856. sammanhang härmed meddelas ett protokoll hållet i Upsala vid en sammankomst mellan Köpenhamns, Kristiania, Lunds och Upkala bestyrelser vid senaste studentmötet i Upsala, då tafseende på blifvande skandinaviska studentmöten fattades följande beslut: natt de måtte inrättas med mera enkelhet än hitills och med så låga kostnader som möjligt; — att iden under mötena måtte hufvudsakligen egnas it det enskilta umgänget och enskilta halkantolba Arm. VV —L 0 AA AA — AA M O: DD ee R