DOKTOR ANTONIO.
EN BERÄTTELSE
AF FÖRFATTAREN TILL LORENZO BENONI?,
Öfversättning från engelskan. )
Battistan, började Speranza, var ende sonen
af enstackars qvinna,som alltid kallades en-
kan Susan, eburu hennes man ännu var ilif-
vet; han hade nemligen öfvergifvit henne, då
Battista endast var två år, och rest till Frank-
rike och bosatt sig der. Som enkan Susan
bodde nästintill oss — det var långt innan.
vi började hålla värdshuset — voro Battista
och jag nästan så mycket tillhopa som om vi
varit syskon, och ännu innan någondera af
03 var så hög zom så — och flickan visade
på ett bord — kallade han mi,, aldrig annat
än lilla hustrw, och jag kallade honom al!-
tid min lille fästman. Hvarenda söndag, gen
aftonsången var slutad, väntade Battista på
mig vid kyrkdörren för att gå hem tillsam-
mans med mig, och han talade aldrig till nå-
gon annan flicka, fastän han — det är riktigt
sant, fröken, ehuru det är jag som säger det
— var den vackraste gossen i socknen. Då
jag blef äldre och började gå till skogen, kom
alltid Battista emot mig på halfva vägen och
bar min börda åt mig. Och så kom det ut,
at det var så godt som afgjordt, och alla
menniskor i Bordighera, och vi sjelfve med,
ansågo det som afgjordt, att vi, så anart vi
blefve gamla nog, skulle bli ett par, ehuru
hvarken far eller mor eiler enkan Susan nå-
gonsin sagt ett ord om saken. Battista hade
stor lust för sjön och skulle gerna begifvit
sig ut för att se sig om.i verlden och skaffa
sig litet pengar, men han var en aå god soc,
) Se Aftonb!. n:r 219—223, 225, 226, 228-231 S
234—237. h åå 31, 233 och j