DOKTOR ANTONIO. EN BERÄTTELSE AF FÖRFATTAREN TILL LORENZO BENONI?, Öfversättning från engelskan. ) Battistan, började Speranza, var ende sonen af enstackars qvinna,som alltid kallades enkan Susan, eburu hennes man ännu var ilifvet; han hade nemligen öfvergifvit henne, då Battista endast var två år, och rest till Frankrike och bosatt sig der. Som enkan Susan bodde nästintill oss — det var långt innan. vi började hålla värdshuset — voro Battista och jag nästan så mycket tillhopa som om vi varit syskon, och ännu innan någondera af 03 var så hög zom så — och flickan visade på ett bord — kallade han mi,, aldrig annat än lilla hustrw, och jag kallade honom al!tid min lille fästman. Hvarenda söndag, gen aftonsången var slutad, väntade Battista på mig vid kyrkdörren för att gå hem tillsammans med mig, och han talade aldrig till någon annan flicka, fastän han — det är riktigt sant, fröken, ehuru det är jag som säger det — var den vackraste gossen i socknen. Då jag blef äldre och började gå till skogen, kom alltid Battista emot mig på halfva vägen och bar min börda åt mig. Och så kom det ut, at det var så godt som afgjordt, och alla menniskor i Bordighera, och vi sjelfve med, ansågo det som afgjordt, att vi, så anart vi blefve gamla nog, skulle bli ett par, ehuru hvarken far eller mor eiler enkan Susan någonsin sagt ett ord om saken. Battista hade stor lust för sjön och skulle gerna begifvit sig ut för att se sig om.i verlden och skaffa sig litet pengar, men han var en aå god soc, ) Se Aftonb!. n:r 219—223, 225, 226, 228-231 S 234—237. h åå 31, 233 och j