Ett dåligt, egenkärt skäl, svarade Lucy
stött; jag råder er att icke för mycket för-
lita er derpå.
Då doktorn härnäst besökte sin unga patient,
hade han med sig en stor knippa af dessa
vackra blå blommor, Hon satte dem i ett
vattenglas på bordet bredvid sig och sade,
pekande på dem: ni vet inte ännu att jag
vanligen fort glömmer misa vänner; så länge
jag bar dessa qvar, skall jag icke glömma er.
Om Antonio varit en vanlig fåfäng man,
kunde han ha trott att hon menade mer än
bon sade; men han tydde endast hennes ord
så, att hon önskade utplåna minnet af sitt
något skarpa yttrande dagen förut.
- ÅTTONDE KAPITLET.
Sperar2za.
Under omvexlande sysselsättning, läsning,
betraktande af bafvet, lektioner i botanik, lek
tioner på guitarr och samspråk med doktor
Antonio, bade Lucy vid tämmeligen godt mod
hunnit till tjugonde dagen af dem, som hon
var dömd att tillbringa sän liggande, och utan
att hor klagat öfver att tiden förefallit henne
lång. Nödvändigheten att hålla sig fullkom-
ligt stilla, Var i sjelfva verket den enda olä-
genhet, som miss Dåvenne ännu hade af sitt
fall. De ristningar, hvilka hon under de för
sta dagarne då och då känt i den skadade
lemmen, isynnerhet i foten, hade småningom
aftagit och derefter fullkomligt försvunnit;
så äfven. den oro som hindrat henne att sof:
ve; och i det hela var Lucys helsa nästar
bättre än den varit sista tiden för: den led-
samma tilldragelse, som fört henne till osterian.
På morgonen af denna den tjugonde dager
infann sig Antonio tidigare än vanligt, oc!
:sade: Jag har kommit för att söga er farvä
aills i morgon; jag måste resa till ett ställe
vågra timmars väg härifrån, och kommer att
tillbringa natten der.
.