Ett dåligt, egenkärt skäl, svarade Lucy stött; jag råder er att icke för mycket förlita er derpå. Då doktorn härnäst besökte sin unga patient, hade han med sig en stor knippa af dessa vackra blå blommor, Hon satte dem i ett vattenglas på bordet bredvid sig och sade, pekande på dem: ni vet inte ännu att jag vanligen fort glömmer misa vänner; så länge jag bar dessa qvar, skall jag icke glömma er. Om Antonio varit en vanlig fåfäng man, kunde han ha trott att hon menade mer än bon sade; men han tydde endast hennes ord så, att hon önskade utplåna minnet af sitt något skarpa yttrande dagen förut. ÅTTONDE KAPITLET. Sperar2za. Under omvexlande sysselsättning, läsning, betraktande af bafvet, lektioner i botanik, lek tioner på guitarr och samspråk med doktor Antonio, bade Lucy vid tämmeligen godt mod hunnit till tjugonde dagen af dem, som hon var dömd att tillbringa sän liggande, och utan att hor klagat öfver att tiden förefallit henne lång. Nödvändigheten att hålla sig fullkomligt stilla, Var i sjelfva verket den enda olägenhet, som miss Dåvenne ännu hade af sitt fall. De ristningar, hvilka hon under de för sta dagarne då och då känt i den skadade lemmen, isynnerhet i foten, hade småningom aftagit och derefter fullkomligt försvunnit; så äfven. den oro som hindrat henne att sof: ve; och i det hela var Lucys helsa nästar bättre än den varit sista tiden för: den ledsamma tilldragelse, som fört henne till osterian. På morgonen af denna den tjugonde dager infann sig Antonio tidigare än vanligt, oc! :sade: Jag har kommit för att söga er farvä aills i morgon; jag måste resa till ett ställe vågra timmars väg härifrån, och kommer att tillbringa natten der. .