endast el social och estetisk romantik, här i
de aldra sista tiderna vunnit och för hvarje
dag .vitmera vinner.
Jag skall i dag icke uppehålla mig vi
vid devta sistberörda ng jag torde fps
sta dert ill återkomma: Det har endast varit
min af:tigt denna gång att visa, hvilken
dimensio n det grundfalska i hela ställningen
härstädes efterhand erhållit, hvilken sak af
aldra stör sta allvar här står för dörren i den
stund mai? besluter sig till att ändtligen göra
en gång förr alla slut på det närvarande in-
terimistiska. Jag har bärtill haft en särskilt
anledning just nu af den grund, att ni pre-
cist i detta torde ega den enda rätta klaven
till att förstå huru det varit möjligt, att vi här
nu i tio dygn lefvat, strängt taget, utan all
ministeriel regering och utan att detta i någon
synnerlig grad satt de särskilta elementerna
inom landet i rörelse; ty det ser snarare ut,
som om detta alldeles egendomliga förhållan-
de skulle i närvarande epok kunna lika
gerna uttänjas ännu 10 eller 20 dagar. -Här
har visserligen. dag efter annan varit fråga
om modifikationer af kabinettet, vissa unga
namn hafva varit nämda, men på bottnen af
alltsammans har dock legat de flestas förun-
dran, andras önskan, att det i hufvudsaken
ännu någon tid måtte blifva vid det gamla.
Att här i bakgrunden stå unga män, det är
gifvet; att dessa unga män hafva till och med
en ganska snar framtid, antager jag likaledes
för tämligen troligt; men de stiga icke ännu
fram, de akta sig föratt taga ett steg i hvad
man kallar ogjordt väder,, de veta fullkom-
ligt att på dem hvilar att äfven göra ett all-
deles nytit arbete, och de hafva den aningen,
om icke den vissheten, att ännu är ögonblic-
ket dertill icke fullt inne. Detär detta ännu
någon tid, som utgör deras hemliga politik,
öch när man moget och lugnt öfverväger allt.
nödgas man bekänna, att de nog äfven häri
handla fullkomligt välbetänkt. Det är må-
hända just det riktiga, att helstaten ännu en
stund består, sedan. den en gång blifvit satt
på benen, det är måhända det rätta, att, om
möjligt, låta i det väsentliga äfven samma
personal, som hittills, sköta vissa äfventyr-
liga affärer, särskilt af den anledning att
denna personal innebär den möjligast bästa
garanti för att helstaten icke ens för ett kort
ögonblick - skall kunna vinna en-större sam-
m. phållning, enär krafterna inom ministeren,
dessa krafter, hvilka i december 1834 genom
ett så .vällsamt hocuspocus blefvo kombine-
rade med hverandra, aldrig skola kunna fullt
balansera sinsemellan, men tvärtom i många
fall bestämdt neutralisera hvarandra: En hel-
statsminster, assablement duglig för de ku-
ranta göromålen, passablement honett och
assablement konstitutionel, se der -då det
lämpligaste man för ännu en tid kan ör.
ska sig, förutsatt att tiden ännu ej är ko.m-
men för en stor förändring; och ni skal) ef-
ter detta förstå, att ehuru hela verldep länge
anat att det förr eller senare skulle gå sön-
der, så som det nyss gjort, man likväl all
mänt nu efteråt beklagat att det verkligen
gått derhän.
Som ni v.t, har h. ex. Bang, hvilken ännu
för några veckor sedan utvecklade mycken
helsa och vigör, såväl inom ministerens kabi-
nett, som enskilt i konungens, vid krisens
början till den grad tappat koncepterna, att
han plötsligen presenterat ett par — läkare-
attester på att hans lekamliga tillstånd icke
längre tilläte honom att sköta statsafiärer.
Det är icke troligt, att meJicinska fakulteten
i dag eller, morgon ger honom en ny attest
i ändamål att göra honom åter möjlig, och
denne under alla förhållanden mycket tvety-
dige statsman kan väl alltså anses hafva efter
detta en gång för alla afträdt från scenen.
Om h. exc. Scheel har deremot knappast va-
rit betvifladt, att ju han företrädesvis skulle
gå tämligen obränd genom krisen; hans för-
sänkningar äro ännu af den natur, att det
skall mycket till att rubba honom från hans
ankarplats, och han begagnar också med full-
komlig Ugeneerthed denna sin ställning att
tänka äfven i sina närmaste, görande sölun-
da den ena dagen en sin herr son (jag kunde
nästan säga gosse) till någonting liknande en
öfverhofstallmäs are, och den nästa en annan
sin son till någonting liknande en diplomat i
Paris. Om bh. exe. Hall har meningen icke
mindre från början varit den, att han i hvad
fall som helst skulle ingå i den nyare eller
nyupprättade ministeren, Gock af en annan
grund än Schee!, den nemligen, att ingen I
högre grad, än han, är lämplig tili att ge-
nom sitt spirituella, humoristiska och allud
trefliga lypne sammanjemika olika elementer,
media mellan stridiga meningar och genom
ett infall göra hastigt och lustigt slut på en
lång kontrovers. Hans namn är dessutom i
hvarje dylik öfvergångsministör nödvändigt
såsom symbol af konstitutionalism, ungefär som
jag en gång på en landsortsteater, der man
mäste hjelpa sig med omålade :gråpappers-
kulisser, sett en sprutkanna fransatt vid
rampen för att i en bild antyda en trädgårds-
dekoration. Det heter nu i dag, att efter all
anledning (naturligtvis med undantag af den
sjuke Bang) de öfrige ministrarne ätminsto-
ne till en början förmåtts att ssich wieder
nie lerlassen, såsom Jersbeck sade. Konun-
gen skall hafva talat förnuft med dem och
stiftat fred. Unsgaard kommer då att som
inrikesminister (oaktadt hans afsked ligge!
inne hos konungen) ganska ogeneradt öppne
riksdagen i morgon, men blott för att proro
gera den. Så är den historien slut.
Dock, icke slut! Naturligtvis är detta, son
ni inser, icke ett sätt att sluta en kris af den
na art; men krisen sjelf blir prorogerad. De
blir då, som jag från början yttrat, i ordet