mn rn mv jP OO enn
lege icke tyckte om att man tilltalade honom.
Sir John var ett slags kringvandrande till
kännagifvande ,intet inkräktande är tillåtet,.
Borgmästaren och de flesta af dignitärerna i
Bordighera hade högtidligen : uppvaktat ho-
aom, och likaledes en till åren kommen adels-
man, genom namnförvexling kallad grefvenn.
som i indragenhet lefde i sitt palazzino på
andra sidan om Bordigherahöjden. Dessa
uppvaktningar, som naturligtvis punktligt be-.
svarades, hade på ett angenämt sätt kittlat
baronetens egenkärlek. Han märkte att han
likväl befann sig bland menniskor, hvilka
visste att urskilja dem, som stodo högre än
de. Framvisa, om ni kan, en medlem af en-
gelska adeln, som anser eller erkänner att en
italiensk ädlig, hvars namn kanhända omta-
lag i histurien långi före plantageneternas.
kan vara hans jemiike! Med ett ord, sir
John kände sig nästan gå belåten som ban
någonsin gjort sedan han lemnade sin fider-
nekust, och han var således betydligt mildare
stämd mot italienska folket i allmänhet och
i synnerhet mot det profstycke deraf, som
uppenbarade sig under namn af doktor An-
tonio. Eucys oupphörliga lofprisande af allt
hvad doktorn gjorde och uttänkte för att roa
henne, samt det som sir John sjelf bevittnat!
deraf, hade troligen haft någon inverkan på
fadershjertat, Olyckligtvis: var sir John allt-
för stolt för att gifva något yttre tecken af
sin förändrade sinnesstämning, hvilket kunnat!
tydas söm ett närmande å hans sida, och han
fortfor således af falsk blygsel att vara, om i
igke lika bitande, åtminstone lika ceremoniösa !
och kall som förut. j
Sedan dettablifvit nämndåt, kunna vi före-.
ställa oss hur sir John, i det han kom ut ur
sitt rum, på det mest ceremoniösa sätt ursäk.!
tade sig att han låtit doktor Antonio vänta så
länge — jemt en half minut — och hur dok-