är RE VM NN BRT Sverge före och efter freden i Paris,. Under denna titel innehåller Revue des deux mondes, i anledning af hr Lallersteits arbete öfver Skandinavien, en artikel af hr , Geffroy, i åtskilliga delar grundad på de franska ministrarnes 1 Stockholm rapporter. Författaren har nemligen haft tillgång till franska utrikesministerens arkiv och meddelar utdrag ur dessa handlingar, som äro af så stort intresse, att vi icke kunna underlåta att derför närmare redogöra. Svenska läsare finna alltid ett visst eget intresse i de omdömen, som af upplysta främlingar fällas öfver vårt fädernesland och dess förhållanden. I ännu. högre grad bör sådant vara fallet, då, såsom här, omdömena äro stödda på rapporter, afgifna af dessa förnäma spejare, dem man kallar diplomater, och hvil1 kas iakttagelser, om ock då och då fördunklade af en viss obekantskap med den terräng, ) som bör rekognosceras, likväl ega fördelen så väl af en ätminstone öfver det inhemska partisinnet upphöjd oväld; som ock af de första, omedelbara intryckens friskhet, någontig, som vanligen saknas i memoirer, skrifna långt efter tiden för händelsernas Den tidrymd, hr Geffroy här företagit sig att skildra) utgör: en äf.de märkvärdigaste, de följdrikaste i vårt fäderneslands historia. De hufvudpersoner, författaren dervid till skärskädande framI ställer, ha under nära sett. halft århundrade ledt Sverges öden. Det är nemligen om konungarne Kärl Johan och Oscar, sota här egentligen är fråga, samt om. den af dessa regenter följda politik. Om dem så kallade 1812-års-politiken Bar författaren yttrat sig i föregående artiklar, som varit. af berörde tidskrift-meddelade:7 Detvär dess: furtsättande, undet Karl Johans held regering, jemte den riktning den tog af tidshändelserna, Han här tecknat. Det är egentligen först med 1814 han börjar sin framställning, och-man-kan således -säga, att han tager vid ungefär der det hittils utkomna af Sehinkels memoirer slutar. . Eburw Karl Johans poluik i dess förhållande till Ryssländ förblet densammä, har den dock; i afsdende på dess karakter för öfrigt, unåer Olika perioder visat olika sidor. Under denna synpunkt kan konungens. bistoria indelas i tre perioder: den första omfattande hanstronföljarebanaeller tiden till 1818; def -andrå förtgående still julirevolutionen; den tredje imda till hans död. Under Jen första af dessa perioder ser man honom kasta Iystna. blickar efter Frankrikes krona, under det han oupphörligt bäfvade för en -svensk restauration. I förra hänseendet hade de af Alexander i Abo närda förbopp: ningarvingalunda genom Bourbofiernas första restauration försvunnit. Karl Joban trodde ej, I att Nåpoledis bana skulle slutas på Elba, men ansåg. honom:;ej beller kunna: emotståv en ny koalition, och hoppades, sedan Ludvig XVII. blifvit störtadjratt detroåterkalteligen skulle vara förbi med Bourbonernas välde; Ochrdål. skulle efter hans beräkning Tfältet blifva öppet för den; som kunde vinna franska natio: nens röster jemte de stora .makternasvänskap. Derföre ljöd ock nyheten omvåterkomsten från Elba i hans örön likåsorn det första kanonskottet vid en af hang .fordna -bataljer. Och då nu utgången på -en-gång-verkliggjorde: hans förutseenden, att Napoleon ej skulle åldras i overksamhet, på Elba, och hans aningar i afseende på Bourbonerna slogo in, sämt ban ej heller ansåg Napoleon hädanefter kunna bli Höktänsvärd. helsade ban den nya förändringet! med en inre tillfredsställelse.och värme, söm svårt ovilkorligen, gaf. sig luft: Härom innehålla de franska ministerrapporterna åtskilliga närmare upplysningar, gom vi efter hr Geffroy bör återgifva. : Böner de första dagarne. bade Bernadotte talat med mycken försigtighet i franske öharge daffaires de Rumignys sällskap om Bonapartes företag, och hade betecknat det endast såsom ett steg, .ganska. djerft; men oförnuftigt och atan någon sannolik etlervens möjlig utsiyt till framgång. Någrä dagar derefter uttryckte han sitt. bifall öfver Muräts förslag, och sade, att. den,.enes framgång.skulle försäkra den andres, samt att en sådan: samverkan vore väl beräknad. Slutligen hörde man bohorå icke mera sätta några gränsor fer sina löford! och sin beundran, och svenska Hofset! såg med. förvåning i öfverbefälhafvårel föl 1813 års koalition och segraren vid Leipzig Bohaparteslärjunge och löjtnant. Eni afton, då kronprinsen på en sup hos drottningen med sin sydländska häftighet talade! om Företaget af den 20 Marssjundtöll. honom midt under hans hyperboler följande uttryck: Ja, ers majeställ :Bonapartey är större än. Hannibal, större än, Alexander; den. store och än Cesar, ja till och med, större än Mosest 1 Drottvingen, i hvars ögon Napoleon. ej var annat än en riktig afgrundsande,. stod ej uti med att böra det beröm, som slösades på honom af Bernadotte, hvars:outtömligasord-4 svall ej l!erånade råm för gemmäle. Men gå Moses nämdes, förlorade bon tålamodet och. utropade med gäckande ton: Må så. varaj hvad Cesar, Alexander och de öfriga angår, dem får ni ta, men jag ber för Moses. Jemför ej er Bonaparte, satans redskap och djefvulens: sändebud, med? eh profet, en Guds utskickade; det der är verkligen hågot för starkt ! Icke nöjd med ett dylikt språk, som: måste förekomma Carl XI:s gammaldags-i 1 bof timmeligen svassande, lät kronprinsen nuit trycka broschyrer, Öögonskenligen författade. under hans inflytande: och till en :del af:honom själf dikterade, Hvaruti Visädes splitter-il nya sympatier för Napoleon, sett illa doldt! ee rssrssöössssoer vsk