är RE VM NN BRT
Sverge före och efter freden i Paris,.
Under denna titel innehåller Revue des
deux mondes, i anledning af hr Lallersteits
arbete öfver Skandinavien, en artikel af hr
, Geffroy, i åtskilliga delar grundad på de fran-
ska ministrarnes 1 Stockholm rapporter. För-
fattaren har nemligen haft tillgång till fran-
ska utrikesministerens arkiv och meddelar ut-
drag ur dessa handlingar, som äro af så stort
intresse, att vi icke kunna underlåta att der-
för närmare redogöra.
Svenska läsare finna alltid ett visst eget
intresse i de omdömen, som af upplysta främ-
lingar fällas öfver vårt fädernesland och dess
förhållanden. I ännu. högre grad bör sådant
vara fallet, då, såsom här, omdömena äro
stödda på rapporter, afgifna af dessa förnäma
spejare, dem man kallar diplomater, och hvil- 1
kas iakttagelser, om ock då och då fördunk-
lade af en viss obekantskap med den terräng, )
som bör rekognosceras, likväl ega fördelen
så väl af en ätminstone öfver det inhemska
partisinnet upphöjd oväld; som ock af de för-
sta, omedelbara intryckens friskhet, någon-
tig, som vanligen saknas i memoirer, skrifna
långt efter tiden för händelsernas Den tid-
rymd, hr Geffroy här företagit sig att skildra)
utgör: en äf.de märkvärdigaste, de följdrikaste
i vårt fäderneslands historia. De hufvudperso-
ner, författaren dervid till skärskädande fram- I
ställer, ha under nära sett. halft århundrade
ledt Sverges öden. Det är nemligen om
konungarne Kärl Johan och Oscar, sota här
egentligen är fråga, samt om. den af dessa re-
genter följda politik.
Om dem så kallade 1812-års-politiken Bar
författaren yttrat sig i föregående artiklar, som
varit. af berörde tidskrift-meddelade:7 Detvär
dess: furtsättande, undet Karl Johans held re-
gering, jemte den riktning den tog af tids-
händelserna, Han här tecknat. Det är egent-
ligen först med 1814 han börjar sin fram-
ställning, och-man-kan således -säga, att han
tager vid ungefär der det hittils utkomna af
Sehinkels memoirer slutar. . Eburw Karl Jo-
hans poluik i dess förhållande till Ryssländ
förblet densammä, har den dock; i afsdende
på dess karakter för öfrigt, unåer Olika peri-
oder visat olika sidor. Under denna synpunkt
kan konungens. bistoria indelas i tre perioder:
den första omfattande hanstronföljarebanael-
ler tiden till 1818; def -andrå förtgående still
julirevolutionen; den tredje imda till hans död.
Under Jen första af dessa perioder ser man
honom kasta Iystna. blickar efter Frankrikes
krona, under det han oupphörligt bäfvade för
en -svensk restauration. I förra hänseendet
hade de af Alexander i Abo närda förbopp:
ningarvingalunda genom Bourbofiernas första
restauration försvunnit. Karl Joban trodde ej, I
att Nåpoledis bana skulle slutas på Elba, men
ansåg. honom:;ej beller kunna: emotståv en ny
koalition, och hoppades, sedan Ludvig XVII.
blifvit störtadjratt detroåterkalteligen skulle
vara förbi med Bourbonernas välde; Ochrdål.
skulle efter hans beräkning Tfältet blifva öp-
pet för den; som kunde vinna franska natio:
nens röster jemte de stora .makternas- vän-
skap. Derföre ljöd ock nyheten omvåterkom-
sten från Elba i hans örön likåsorn det första
kanonskottet vid en af hang .fordna -bataljer.
Och då nu utgången på -en-gång-verklig-
gjorde: hans förutseenden, att Napoleon ej
skulle åldras i overksamhet, på Elba, och hans
aningar i afseende på Bourbonerna slogo in,
sämt ban ej heller ansåg Napoleon hädanefter
kunna bli Höktänsvärd. helsade ban den nya
förändringet! med en inre tillfredsställelse.och
värme, söm svårt ovilkorligen, gaf. sig luft:
Härom innehålla de franska ministerrappor-
terna åtskilliga närmare upplysningar, gom vi
efter hr Geffroy bör återgifva. :
Böner de första dagarne. bade Bernadotte
talat med mycken försigtighet i franske öhar-
ge daffaires de Rumignys sällskap om Bona-
partes företag, och hade betecknat det endast
såsom ett steg, .ganska. djerft; men oförnuf-
tigt och atan någon sannolik etlervens möj-
lig utsiyt till framgång. Någrä dagar deref-
ter uttryckte han sitt. bifall öfver Muräts för-
slag, och sade, att. den,.enes framgång.skulle
försäkra den andres, samt att en sådan: sam-
verkan vore väl beräknad. Slutligen hörde
man bohorå icke mera sätta några gränsor fer
sina löford! och - sin beundran, och svenska
Hofset! såg med. förvåning i öfverbefälhaf-
vårel föl 1813 års koalition och segraren vid
Leipzig Bohapartes- lärjunge och löjtnant. Eni
afton, då kronprinsen på en sup hos drott-
ningen med sin sydländska häftighet talade!
om Företaget af den 20 Marssjundtöll. honom
midt under hans hyperboler följande uttryck:
Ja, ers majeställ :Bonapartey är större än.
Hannibal, större än, Alexander; den. store och
än Cesar, ja till och med, större än Mosest 1
Drottvingen, i hvars ögon Napoleon. ej var
annat än en riktig afgrundsande,. stod ej uti
med att böra det beröm, som slösades på
honom af Bernadotte, hvars:outtömligasord-4
svall ej l!erånade råm för gemmäle. Men gå
Moses nämdes, förlorade bon tålamodet och.
utropade med gäckande ton: Må så. varaj
hvad Cesar, Alexander och de öfriga angår, dem
får ni ta, men jag ber för Moses. Jemför
ej er Bonaparte, satans redskap och djefvu-
lens: sändebud, med? eh profet, en Guds ut-
skickade; det der är verkligen hågot för
starkt ! Icke nöjd med ett dylikt språk, som:
måste förekomma Carl XI:s gammaldags-i 1
bof timmeligen svassande, lät kronprinsen nuit
trycka broschyrer, Öögonskenligen författade.
under hans inflytande: och till en :del af:ho-
nom själf dikterade, Hvaruti Visädes splitter-il
nya sympatier för Napoleon, sett illa doldt!
ee rssrssöössssoer vsk