dogörelse.
STOCKHOLM, den 3 Okt.
Officiösa röster från Finland. ()
I.
Sedan professor Rein först för skams skull
erkänt, att Sverge gjort mycket för Finlands
organisation, förvaltning och bildning, och i
allting gjort gällande grundsatsen om finnar-
nes lika berättigande inför lagen med sven-
skarce, och detta på en tid, då denna grund-
-ats för ingen del var allmän och då t. ex.
tyskafne gjorde motsatta åsigter gällande i
afseende på esterna, tillägger han, likasom
för att försvaga vigten af detta nödtvungna
erkännande: Det kan vara oafgjordt, om
dessa mot fimnarne iakttagna grundsatser här-
led:!e gig ur den hos de styrande rådande
aktning för menniskorätt, eller om de ursprung-
ligen voro förestafvade af klokhet, för att dy-
medelst genom rättvisa och mensklighet vin-
na tillgifvenhet af ett folk, hvilket man möj-
ligen fann sig för svag att med vapenmakt
hålla i ständigt beroende.n
Det skulle sålunda icke ha varit ett fritt
och frihetsälskande folks motvilja för att göra
andra till slafvar, utan endast oförmågan i
de.ta hänseende, som dikterade Sverges po-
litik, då det gjorde Finland delaktigt af det
rättstillstånd och den bildning svenskarne
sjelfve egde och af de välgerningar, som det
stod i Sverges förmåga att gifva. Historien
vittnar eljest, att alla de öfriga finska stam-
marne, af hvilka somliga, t. ex. esterna, ur-
sprungligen varit långt kraftigare och strid-
barare än de stammar som bebodåe Finland,
kunnat underkufvas och förslafvas, och den
intygar, att i alla eröfringar, som Sverge
gjort, samma grundsatser om frihet och rätt-
visa blifvit tillämpad2 och gjort svenska sty-
relsen och svenska nationen aktade och ära-
de ?).
Hr Rein går ända derhän i välvilja och
höflighet mot Sverge, att han medgifver, att
man näppeligen kan fordra, att Sverge skulle
kunnat göra någonting för att låta den fin-
ska nationaliteten utveckla sig enligtsitt egen-
domliga lynne och genomgå sin egen bild-
Ringsprocess; han finner denna fordran
olämplig, emedan tanken om en dylik natio-
nell utveckling på de tider, hvarom här är
fråga, ännu icke hade uppstått ens hos de
teoretiska, än mindre hos de praktikska stats-
männen. Detta är ju ett ganska vacket med-
gifvande, som borde tagas ad notam af de
ultrafennomaner, som på vers och prosa klaga
öfver finska språkets och nationalitetens åsi-
dosättande under svenska tiden.
Författaren fortfar: Det var först kejsar
Alexander I, välsignad i åminnelse, som utta-
lade och öfven praktiskt använde denna högsin
nade grundsats på finnarne Det är sålun
da den ryske sjelfherrskaren, i historien brän-
märkt genom sitt skamliga och förrädiske
dåd 1808, hvilken skall ha tagit initia-
tivet till en fri nationel utveckling för Fin-
land. Den skonsamhet han i första hand vi
sade mot Fwlands institutioner och egendom-
liga förhållanden, emedan han ville låta Ryss-
land tills vidare draga nytta af finsk bild.
ning och skicklighet, den insigt han hade
derom, att Finland på det sättet skulle göra
kejsarriket långt större gagn, än sisom ett
vanligt ryskt guvernement, vill man sålunde
försöka tolka såsom ett djupsinnigt erkän
ande af nationalitetens vigtoch berättigande.
hvari czaren skulle stått ett steg framför sin
samtid! O heliga enfald! vore man här fär
dig att utropa, om man icke hade skäl at
betvifla, att en så hög grad af politisk oskulc
verkligen kan finnas vid det finska universi
tetet, och att specielt en professor i bistorier
kan så samvetsgrant ha afhållit sig från at
att smaka på den politiska kunskapens för
dömliga träd.
Programförfattaren berör derefter den lyck:
liga ställning i financielt hänseende, som Fin
land skali haintagit efter föreningen med Ryss
land. Under svenska tiden, heter det, kunde
icke alla landets inkomster användas för dess
inre utveckling, utan någon del af dem gick
öfver till Sverge, hvaremot de nu nästan ute-
slutande få användas till landets förkofran.
Författaren synes härvid förbise, att Finland,
såsom en integrerande del af Sverge, nöd-
vändigt måste bära sin andel i underhållan-
det af den högsta gemensamma administra-
tionen, och att de medel, som härtill använ-
des, väl icke kunna sägas ha varit alldeles
främmande för landets väl och inre utveck-
ling, så vida man icke äfven nu från de me-
del, som för sådant ändamål disponeras, vill
afdraga de långt betydligare summor, som
måste åtgå till upprätthållande af en fullstän-
():Se Aftonbladet n:o 229.
?) Vi anförde för icke länge sedan ett stycke ul
sen korrespondensartikel i en tysk tidskrift, som
vittnade om den aktning och kärlek, hvarmed mar
i de numera hannoverska landskapen Bremer
och Verden ännu erinrar sig det svenska väldets
korta period. För de förtryckta esterna var der
svenska styrelsetiden den enda ljusstrimma, som
deras sorgliga historia företer.
PRESENT VER NNE EAP er EST