tygelsen, att alla makter, som bekände sig till dessa
grundsatser, menade uprriktigt och ärligt, och verk-
ligen bade för afsigt att tillämpa dem i alla hän-
det rätta och för regeringarnes oberoende.
Har denna förhoppning gått i fullbordan? Se vi
de internationella förhållandena återstälda i sitt nor-
maltillstånd? Utan att ingå i detaljer rörande un-
derordnade frågor, se vi oss till vår ledsnad nödsa-
kade förklara, att det finnes två medlemmar af den
europeiska statsfamiljen, af hvilka den ena ännu icke
befinner sig i sitt normala tillstånd, och den andra
hotas att bringas derur. Vi mena Grekland och ko-
nungariket Neapel. Numera finnes ingen den ringa-
ste grund för de främmande truppernas ockupation
af Greklands område, i strid med suveränens vilja
och folkets tänkesätt. Politiska grunder kunna till
viss grad förklara det våld, som öfvats mot Grek-
lands konung, och krigets fordringar kunna anföras
för att öfverskyla detta ingrepp i det rättas gällande
kraf. Men i detta ögonblick, då ingen af dessa
grunder längre kunna anföras, synes det oss omöj-
ligt att inför billighetens domstol rättfärdiga de
främmande truppernas qvarstannande på Greklands
jord. Så snart freden tillät kejsaren att åter låta
förnimma sin röst, voro hans ord också i detta af-
seende klara och bestämda. Vi hafva ej dolt våra
åsigter för kabinetterna och skola icke ett ögonblick
förneka dem.
Det oaktadt anse vi för vår plikt att tillägga att,
ehuru resultatet icke fullkomligt motsvarat vår vän-
tan. vi dock fortfarande hoppas att icke få stå iso-
lerade på ett falt, der rättvisan uppenbart är på den
af oss förfäktade sakens sida.
Hvad angår konungariket Neapel, så torde, om
än frågan nu icke är om någon mellankomst, dock
det vara högsta tid att förebygga en sådan. Ko-
nubgen af Neapel är föremålet för en påtryckning,
ickerderföre att han öfverskridit någon af de för-
pliktelser, som gällande fördrag ålägga honom, utan
emedan han vid utöfvandet af sina suveränitetsrät-
tigheter regerar sina undersåter så godt som han
förstår.
Vi kunna begripa, att en regering af välvilligt in-
tresse och vänskap erbjuder en annan sitt råd, om
än detta antar karakteren af en förmaning, men
detta synes oss också vära den yttersta gräns, som
icke får öfverskridas. Mindre än någonsin är det
nu i Europa tillåtet att förgäta, att suverärerna äro
jemnbördiga sinsemellan och att deras ömsesidiga
förhållanden bestämmas icke efter rikets arealinne-
håll, utan efter en hvars rättigheter. Vill man ge-
nom hotelser eller fientliga demonstrationer af ko-
nungen i Neapel utverka koncessioner i afseende på
den inre styrölsen, så är detta att med våld intsga
den plats, som tillkommer hans myndighet, att vilj
regera i hans ställe samt att utan alla omsvep pro-
klamera den starkares rätt öfver den svagare.
Vi behöfva ej säga, huru kejsaren skulle döma
öfver dylika anspåk. Han vill gerna hoppas att max
ej skall göra dem gällande. Han hyser desto hellre
denna förkoppning, som detta är samma läror, hvilka
de stater, som stält sig i spetsen for civilisationen,
och der den politiska frihetens grundsatser hunnit
största utveckling, aldrig upphört att framställa så-
som sin trosbekännelse till den grad, att de försökt
tillämpa den äfven der, hvarest det endast kunde
ske genom en tvungen tolkning.
Ni skall lägga er vinning om att så ofta ofvan-
nämda frågor beröras på den ort, der ni är ackredi-
terad, häfva alla tvifvel beträffande kejsarens åsigt.
Denna frimodighet härflyter naturligt af det system,
som kejsaren antagit från den dag, då han besteg
sina fäders tron. Detta system är eder icke obekant.
Kejsaren vill lefva i godt förstånd med alla regerin-
gar. : Han tror bästa vägen härtill vara, att icke
dölja sina tankar i någon af de frågor, som sam-
manhänga med den allmänna folkrätten i Europa.
Bandet mellan dem, som i många års tid jemte oss
upprätthållit dessa grundsatser, hvilka Europa har
att tacka för en mera än 25-årig fred, finnes icke
mera, i sin ursprungliga beskaffenhet. Förbållandena
hafva återgifvit oss full frihet att handla, och kejsa-
ren har beslutat att i främsta rummet egna sin om-
sorg åt sina undersåters väl och sin verksamhet åt w-
vecklandet af landets inre hjelpkällor och att endast
då låta dem sträcka sig utom riket, när Rysslands
positiva intressen ovilkorligen fardra det. Man före-
brår Ryssland att isolera sig och iakttaga tystnad
vid åsynen af händelser, som hvarken låta förena sig
med det rätta eller det billiga, att med ett ord Ryss-
land visar sig trumpet. Ryssland visar ingen sur-
mulen hållning, men samlar sig.
Hvad angår stillatigandet, kunde vi erinra om att
man för icke längesedan mot oss organiserat en
konstgjord agitation derföre att vi läto höra vår röst
vid hvarje tillfälle, då vi ansågo sådant nödigt för
det rättas understödjande.
Detta handlingssätt, beskyddande för många rege-
ringar och icke förenadt med någon fördel för Ryss-
land, har man sökt begagna sig af för att påbörda
oss ett sträfvande efter Gud vete hvilket universal-
herradöme. Vi kubna försvara vår tystnad genom
det intryck, som detta minne qvarlemnat hos oss.
Men vi tro icke att en sådan hållning är värdig en
makt, som Försynen har anvisat den plats i Europa,
som Ryssland der intager. -
Denna depesch visar er, att vår höge herre icke
håller sig inom en sådan rol, när han tror sig böra
uttala sin mening. Och så skall det ske i alla de
fall, der Rysslands röst kan vara det rättas sak nyt-
tig eller der kejsarens värdighet fordrar att hans
åsigt icke blir okänd. Hvad angår användandet af
våra materiella krafter förbehåller sig kejsaren att
efter godtfinnande bestämma öfver dem.
Vår höge herres politik är en nationel. Hon är
ingalunda egoistisk, och om H. M:t ställer sina folks
intressen i första rummet, så medgifver han ej deri-
genom att iakttagandet af dessa intressen kan ur-
säkta förnärmandet af andras rättigheter. Ni bemyn-
digas c. Gortschakoff.
Det återstår att erfara, huru engelska och
franska regeringarne upptaga denna handling
och den åtgärd, som Ryssland i sammanhang
dermed vidtagit att låta sex ångfregatter ut-
löpa från Kronstadt. Enligt hvad man finner
af en längre ned meddelad telegrafdepesch, har
den engelska ministeriella Morning Post ut-
talat harm och förtrytelse öfver detryska cir-
kuläret.
Om förbättring i Jänsmännens löne-
vilkor.
TR sid inctundanda rilodan aftar hood man