hafva dock icke egentligen inskränkt tillverkningen till någon viss qvantitet, såsom vid stångjernssmidet, hvarföre ock utvecklingen till största delen berott på tillgången af materialier och kunskaper att använda dem. Om stångjernstillverkningen. Redan från äldre tider hafva både stångjernsverkstädernas antal och beskaffenhet samt rättigheten att begägna desamma varit af författningar och privilegier strängt bestämde och begränsade; Högst långsamt har derföre denna näring utvecklat sig, och synes mängden af tillverkadt stångjern under förra århundradet hafva föga öfverstigit 60 å 70,000 sk årligen. Vid medlet af nämde sekel utgjorde härdarnes antal i Wermland 169 och deras tillåtna smidesqvantitet beräknades till 67,000 sk. Genom den större frihet till bruksanläggningar, som 1803 års förordning meddelade, hade härdarne för 50 år sedan eller 1806 stigit till 180, och den tillåtna smidesqvantiteten i följd deraf till cirka 72,000 sk 4. Blott ganska långsamt utvecklade sig äfven denna näringsgren under de nästföljande 30 åren; väl hade härdarnes antal blifvit genom nya bruksanläggningar betydligt ökadt, men produktionen hade dock ej stigit i samma förhållande. Det är de senaste tjugo åren som denna egentligen har att tackai för sina raskaste framsteg. Då år 1845 hela tillverkningen af stångoch ämnesjern samt Blooms uppgick till 111,300 sk, så har den tio år senare eller år 1855 vid 235 härdar utgjort 170,700 sk4. AF detnämda härdantalet äro 159 åtnjutande obestämd smidesrätt och vid hvilka blifvit tillverkade 127,656 sk eller högst ringa öfver 800 sk3 pr härd, hvaremot vid 76 härdar med bestämd smidesrätt tillverkats 43,102 sk, eller endast 567 sk pr härd. Häraf synes således att ehuru endast en ökning af 55 härdar egt rum under 50 år, har tillverkningen, hufvudsakligen genom rättigheten att obehindradt röra sig i redan egande verkstad, höjt sig från 72,000 till 170,000 sk, eller med nära 100,000 sk. En sådan stång: jernsproduktion har icke kunnat underhållas af Wermlands egna tackjern, och man har således måst hämta denna rudimeteria från dels Örebro län, dels Strömholms våg, hvaraf ock blifvit en följd att omkring 22 åa 25,000 sk8 stångjern, tillverkadt vid de vermiändska bruken, icke varit grundade på vermländska malmer, hvilket jag anser mig böra upplysa såsom genmäle på de acmärkningar, hvilka stundom blifvit framstälda mot vermländskt stångjern. Hvad beträffar det egentligen tekniska af denna handtering, så antog man ännu för 30 år sedan att 20 å 22 t:r kol fordrades för beredande af 1 sk8 stångjern, på den enda då använda metod eller så kallade tysksmidesmetoden, och det bör ej förbises att enligt äldre bruksböcker hade kolåtgången vid början af deita århundrade nästan aldrig sjunkit under 21!V, t:a pr sk med en veckotillverkning af 10 å 12 sk ordiaarie jern pr härd. I närvarande stund har äfven vid nyssnämde, hufvudsakligen oförändrade smidesmetod förbättringar blifvit införde, och man räknar nu i allmänhet kolåtgången vid olika verk från 15.5, till 16,;, stjelpta t:r pr sk, under det årstillverkningarne pr härd variera från 646 till 844 sk. Det år hrr C. F. Werns och G. Ekmans nitiska och outtröttliga bemödanden vi hafva att tacka för införandet af cen engelska halfvallonsmidesmetoden; och det är denna som under hr Ekmans insigtsfulla ledning och bearbetande, i förening med vällugnen och de tunga murublingshamrarne, gifvit den kraftigaste impulsen åt stångjernsberedningen. Alla dessa förbättringar räkna en föga högre ålder än 25 år inom vårt land, och dock hafva de lyftat tillverkningen såväl i qvalitet som qvantitet vida högre än ett och ett halft nästföregående sekel kunnat göra. Resultaterna af dessa förbättringar synas bäst af följande uppgifter, hvarvid jag endast upptagit de högsta och lägsta siffrorne för en mängd olika verk : För tillverkningen af 1 skt smältstycken har åtgått omkring 26,,, 1 tackjern, med en omvexlande kolåtgång från 6,,, till 7,,, tunnor kol under en tis af 3,,, till 4,,, timmar. Tillverkningen bar varierat emellan 38—42 skT pr vecka och afbräoningen utgjort omkring 12,,,... Vid vällugnarne har kolåtgången varierat från 3,,, till 5,,, tunnor efter stjelpning, och afbränningen emellan 14—14,,, med en årstillverkning af cirka 4600 sk. För tillverkningen af I sk stångjern efter Lancashiremetod omkring 25,,, 1 tackjern med 10,,, å 13,,, tunnor kol; och vid ett af de bästa verken fluktuerar veckotillverkaingen mellan 160 och 200 sk4. Då det kan med tämlig visshet antagas att ännu ganska mycket står att iörbättra och utveckla i afseende på dessa processer, särdeles med afseende på afbränningens (som på ett ställe redan nedgått för räckarvällugnen till 8,90), så torde ännu förmånligare resultater än de uppräknade vara att förvänta. Hammarskattspriset på ståogjern har under de ifrågavarande fem åren i medeltal utgjort 16 rdr 7 sk. 2 rst. bko; och om man antager verkliga värdet till 18 rdr pr sk, skulle tillverkoingens medelqvantitet 143,362 sk i värde motsvara 2,580,516 rdr bko. Om manufaktursmidet. Manufaktursmidets utveckling kan föga annorlunda bedömas än efter verkstädernas mängd. De hufvudsakligaste af dessa voro: År 1805. År 1855. Stålugnar . . so, so so cc 3. 26. Knipphamrar . . sc sc 57. 87. Spikhamar . so ss ss 85 220. Plåthärdar . . Hl. 4. Och vid de för år 1855 uppgifne tillverkades samma år: 5222 sk stål; 7692 sk spik; 3799 sk8 knippjern; 285 sk svartsmiden och liar; 1548 sk diverse, ej specificerad manufaktur, elier tillsammans 18,547 sk; och således har föga mer än en niondedel af hela stångjernstillverkningen inom orten blifvit förädlad. Vid denna gren af handteriogen synes en anmärkningsvärd förbättring förestå uti införandet af stålpuddlingen. Direktör Ekman är af den öfvertygelse, att metoden är fullt användbar och lemnar ett, särdeles för fjädrar, ganska godi materiel. Denna tillverkning går långsammare än vanlig jernpuddling och har således hitintills medtagit mera bränsle och arbete, än den senare, men högst sannolikt skall dess utvidgade användande öfvervinna dessa olägenheter. En omständighet, som sannolikt kommer att så väl på den vermländska som hela svenska jerntillverkningen medföra en stor inverkan, är användandet af torf. Härmed hafva ganska vigtiga försök blifvit verkstälde på Lesjöfors och fortsättas ännu dagligen. NORGE. Anlända norska blad gå till den 29 September. Vicekonungen och hans gemål aflade den Am a ; a M a mm