STOCKHOLM, den 2 Okt.
Utrikes korrespondens.
(Från Aftonbladets korrespondent.)
London den 21 September.
Lord Pelmerston nyttjar hafsbaden i S:t
Leonard vid Hastings och bor i samma hotell
som ryske ministern Chreptowitsch. Tillfäl-
ligt är icke detta sammanträffande; men afsig-
ten kan icke vara, sonv några af våra skarp-
sinnigare blad anse, att finna ett beqvämt till-
fälle till förtroliga samtal, Sådant kunde fin-
nas atan att ådraga sig verldens ögon. Än-
damålet måste vara att göra en demonstration;
men jag kam icke säga hvad demonstration
skall betyda. Det finnes för många frågor,
hvari makternas intressen korsa hvarandra,
och man känner. alltför litet hvad som till-
drager sig bakom kulisserna. Om vi lägga
märke till tidpunkten för denna villegiatur,
så skola vi väl i framtiden kunna tolka dess
betydelse. Emellertid har i Morning Post
förekommit en artikel, som man i Frankrike
tiliskrifvit premierministern sjelf, hvilket torde
vara riktigt, och blifvit betraktad såsom pro-
grammet för Englands blifvande politik, hvil-
ket är ganska förhastadt. England har sin
egen politik, går sin egen väg. Öfverenstäm-
ma andra makter med detsamma, så- gläder
det sig ät harmonien. Hvarom icke, så är
dess egen melodi stark nog. Under det man
än.u på fasta landet utvecklade deona musi-
kaliska sats i alla möjliga variationer, syn-
nerligen med afseende på Italien och Spanien,
följde i samma tidning en ny artikel, som för-
klarade fransmännens kejsare för verldens be-
herrskare, och lyckönskade England till att
icke hafva något att frukta af honom, emedan
det först erkänt honom och alltid emot ho-
nom varit ett beskedligt barn.
I fråga om Spanien har blott ett ministerielt
blad uttalat sig. Det är Observer. Det fin-
ner ODonnels utnämning till premiermi-
nister vara fullkomligt konstitutionel, natio-
nalgarderoas afväpning helt naturlig, drott-
ningen af Spanien mycket insigtsfull, och
utsigterna för landet kunna ganska väl för-
dragas.
Emot Neapel hafva Times och Observer i
två nästan lika lydande artiklar rekommende-
rat följande taktik. England och Frankrike
skola återkalla sina sändebud; derigenom skulle
det blifva nödvändigt att lemna de engelska
och franska undersåterna i Neapel ett annat
skydd, och detta skydd skulle bäst lemnas af
en flotta. Om flottans uppträdande skulle
uppmuntra neapolitanarne till en resning, så
skulle vestmakterna två sina händer i oskuld.
Detta är väl skrifvet mindre för den engelska
allmänheten, än för konungen af Neapel, och
skall väl tillsammans med vapenskramlet i
Toulon tjena såsom ackompanjemang till den
andra noten, hvarmed det grofva afvisandet
af den första måste blifva besvaradt.
I afseende på Donaufurstendömena har i
härvarande press intet nytt yttrande förekom-
mit. Ingenting har ännu förljudits om den
kongress, som här skall hållas angående tron-
foljden i Grekland. Icke heller har ännu nå-
gon förklaring blifvit gifven öfver den håll-
ning, som England skall iakttaga i afseende
på Neufchatel. Times behandlade saken så-
som omden icke anginge England; cmeller-
tid är England medundertecknare af 1853
års protokoll; och Post hade, hvilket i dylika
fall ofta händt denna tidning, kännedom om
upproret innan underrättelsen derom gerna
kunde ha ingått, ehuru en oriktig kännedom.
Tidningen berättade att staden Neufchatel var
i rojalisternas våld. Jemför man dermed Neue
Preussische Zeitungs naiva upplysning, att man
hade räknat på, att rojalisteroa skulle bemäk-
tiga sig kanionen och icke blifva kufvade
utan genom förbundstrupper, så ligger miss-
tauken ganska nära, att bladets patroner på
förhand afvetat anslaget och räknat på att allt
skulle gå efter önska. Man erinrar sig, att
Post äfven visste om Kars fall, innan uader-
rättelse kunde vara här.
I det inre försiggår helt lätt ganska vigtiga
förändringar. Lord Palmerston befästar sig
alltmera i sin ovauliga ställning, hvilken man
redan hör betecknas s:som diktatur. Allmän-
heten erfar denna makt, erkänner den prak-
tiskt och befäster den just derigenom. Det
visar sig synnerligen derigenom att det blir
allt vanligare att appellera till honom i fråga
om andra ministrars åtgärder. Förbudet att
predika i parkerna, som ministern för all-
männa arbetena utfärdat, för att täppa mun-
nen på de icke-ortodoxa predikanterna, hvilka
hade uppträdt emot de ortodoxa, har nu åter
gifvit anledning till sådana besvär. Enligt
den moderna britiska konstitutionens teori,
såsom t. ex. Macaulay utvecklat den, äro alla
kabinettets ledamöter solidariskt ansvariga,
och således icke sådana besvär tänkbara, som
betrakta premierministern såsom de öfriga mi-
nistrarnes förman. Den skrifna kartan kän-
ner, som bekant är, alldeles icke en premier-
minister, och uttrycket premierminister använ-
des först såsom en tillvitelse och ett spenamn
på Walpole. Han sjelf beklagade sig 1742
öfver sina motståndare: xSedan de förlidne
år beklädt mig med en löjlig värdighet och
kallat mig premierminister, tillvita de mig nu
missbrukandet af den inbillade värdighet, som
de sjelfva skapats. Vanan att betrakta pre-
mierministern såsom kollegernas förman, skall
hafva till följd, att för framtiden de ministrar,
som icke äro med honom ense, äfven om de
utgöra majoriteten, antingen skola, emot sin
egen öfvertygelse, - utföra hans befallningar
eller afträda, under det han förblifver i sin