Inom tio mils omkrets, ja jag kan säga i
hela Riviera, fins ingen, som kan jemföras med
doktor Antonio.
Doktor Antonio igen! utbrast baroneten
förbittrad; nämn hvilken annan som helst.
Doktor Yorke tog åter sin tillflykt till sin
snusdosa för att erhålla råd. Jag önskar att
jag kunde det, sade han; omen personer, lik-
nande denne italienske doktor, växa icke p
hvar buske vid landsvägen. Man kunde ta
honom för en engelsman; märk hur han ta-
lar engelska. Ja, han borde vara engelsman.
Hans utseende och sätt att vara äro visserligen
så ovanliga, att det icke förvånar mig att ni
blef öfverraskad. Jag kan ganska väl förstå
detta; men — den unga fröken, på hvilken vi
främst af allt böra tänka, tycks vara nöjd med
honom.
Som doktor Yorke med afsigt gjorde en
paus här, liksom afvaktande svar, var sir John
nödsakad att, ehuru motvilligt, göra en ja-
kande böjning med hufvudet.
En ganska vigtig Punkt, återtog doktorn.
Att patienten må vara nöjd och icke oroas at
något, är en sak af gänska stor vigt, sir John,
och väl värd uppoffringen af någon liten mot-
vilja, orsakad af första intrycket. Kortligenn,
afslutade doktorn, sedan ban hämtat andan,
det. klokaste: vore, enligt min tanke, att göra
upp saken med denne italienske doktor, och
fatala honom att åter begynna med sina
esök.
Åter begynna med sina besök I utropade en-
gelsmannen, nära att förifra sig, men erinrade
sig i tid, att det icke passade för en sådan
person som han att blifva ond på en sådan
person som doktorn, hvilken kunde hämna
sig genom att utmåla honom för sina pati-
enter i Nizza... Bedja honom återkomma efter
hvad som passerat, utsätta mig för förödmju-
kelsen af ett afslag! nedlåta mig att under-