Inom tio mils omkrets, ja jag kan säga i hela Riviera, fins ingen, som kan jemföras med doktor Antonio. Doktor Antonio igen! utbrast baroneten förbittrad; nämn hvilken annan som helst. Doktor Yorke tog åter sin tillflykt till sin snusdosa för att erhålla råd. Jag önskar att jag kunde det, sade han; omen personer, liknande denne italienske doktor, växa icke p hvar buske vid landsvägen. Man kunde ta honom för en engelsman; märk hur han talar engelska. Ja, han borde vara engelsman. Hans utseende och sätt att vara äro visserligen så ovanliga, att det icke förvånar mig att ni blef öfverraskad. Jag kan ganska väl förstå detta; men — den unga fröken, på hvilken vi främst af allt böra tänka, tycks vara nöjd med honom. Som doktor Yorke med afsigt gjorde en paus här, liksom afvaktande svar, var sir John nödsakad att, ehuru motvilligt, göra en jakande böjning med hufvudet. En ganska vigtig Punkt, återtog doktorn. Att patienten må vara nöjd och icke oroas at något, är en sak af gänska stor vigt, sir John, och väl värd uppoffringen af någon liten motvilja, orsakad af första intrycket. Kortligenn, afslutade doktorn, sedan ban hämtat andan, det. klokaste: vore, enligt min tanke, att göra upp saken med denne italienske doktor, och fatala honom att åter begynna med sina esök. Åter begynna med sina besök I utropade engelsmannen, nära att förifra sig, men erinrade sig i tid, att det icke passade för en sådan person som han att blifva ond på en sådan person som doktorn, hvilken kunde hämna sig genom att utmåla honom för sina patienter i Nizza... Bedja honom återkomma efter hvad som passerat, utsätta mig för förödmjukelsen af ett afslag! nedlåta mig att under