i medeltal 116,298 sk, så vore deraf ej mindre än 39,000 skb småmalm. Uppfordringen, eller egentligen malmfångsten, har dock sedermera varit i oaFbruten tillväxt; sålunda utgjorde den i medeltal för: Bruten. Småmalm. S:a skV. Åren 45—47 : : . 136,342. 70,504. — 207,146. 50—32 . . . 169,818. 108,506. 278,324. bd 58—55 . . . 187,298. 122,933. 310,236. Och hela malmfångsten har således under de sistförflutne 11 åren ökat sig med mer än 103;000 sk XT, eller på bruten malm med 52;000 skX och på småmälm tned 51,000 sk. Dels den åsigten, att man borde realisera så skyndsamt som möjligt en egendom, som i sitt oförändrade skick endast ökade ec gifven ränteförlust, dels get höga pris malmerna under de senare åren egt, har vållat att man påskyndat soffring och vaskniog af äldre grufvevarp; och då dessa upphört, kan man derföre motse en minskning i framtida tillgång på så kallad småmalm. Deremot är jag förvissad att med den omtanka, kunskapsrikhet och uppmärksamhet hvarmed grufvebrytningen ni följes, skall tillgången på egentligen bruten malm öka sig. Den har, såsom jag redan visat, från 1845 till och med 1855 höjt sig med nära 71,000 sk, under det att dock allt afseende blifvit fästadt på grufvornas framtida bestånd och utan något starkare eller ovanligt användande af arbetskraft. Jag bör härmed upplysa att några särdeles anmärkningsvärda hya malmlager icke blifvit funna, utan har ökningen egentligen uppkommit genom grundligare bearbetning af äldre grufvors malmtillgångar, hvilka förut blifvit dels eftersatta, dels alldeles förbigångna. Jag hyser intet tvifvel det ju denna malmtillgång skall länge kunna bibehållas — tvärtom, jag vill vara förvissad att den kan ännu mera ökas, hvarföre jag ock skulle tro Wermland inom kort skall komma till en produktion af 159 å 1C0,000 sk tackjern, grundad på egna malmer. Hvad beträffar malmbrytningspriBet, så har detsamma i följd af de oändligt många Omständigheter, som ingå i bestämmelse deraf, varit ganska olika, och man kan svårligen uppgifva ett medelpris; jag skulle dock tro att det i allmänhet ligger omkring 4 rdr rmt, d. v. s. för tunna bruten malm; -— den plockade och vaskade malmen kan beräknas till 1 å 1!, rdr i produktionskostnad. Uppskattar man den under år 1855 vunna malm såluada: 102,764 tunnor bruten å 5 rdr till 513,820 rdr. 66,273 tunnor småm. å 3 rdr till 198,819 rår. så blir värdet af årets malmproduktion : . . . . 712,639 rdr rmt; men torde med större säkerhet kunna antagas till 750,000 rår rmt. Om tackjernstillverkningen. Om man får tillägga trovärdighet åt den år 1624 afgifna berättelse om hyttorna i Wermland, funnos då 28 i gång varande hyttor och tvenne som icke voro till bygnaderna fulländade; men af dessa finnas nu mera endast fjorton i verksamhet; de öfriga hafva blifvit ödelagda och nya i deras ställe anlagda. Vid dessa 28 hytter hade under 1149 blåsningsdygn blifvit tillverkade 5703 sk8 tackjern eller icke fullt 5 sk pr dygn, hvilket nogsamt bevisar att dessa varit Osmundshyttor, och hvilket ännu mer bestyrkes deraf att Osmundssmedernas antal finnes uppgifvet vid hvarje hytta. Man torde emellertid kunna antaga sisom skäligen säkert att tackjernstillserkningen vid denna tid föga öfversteg 6000 sk. Vid Osmundstillverkningens upphörande infördes tackjernsberedning i högugnar, och som man saknar några fullt pålitliga underrättelser för den närmast följande tiden, öfvergår jag till en epok, som lemnar säkrare grunder för beräkningen. r 1710 utgjorde, i 38 hyttor, blåsningsdygnens antal 3469, och som enligt då afgifven berättelse tillverkningen pr dygn beräknades till 14 sk8, blir hela produktionen 48,566 sk. Under det påföljande seklet minskade sig hyt-. tornas antal, så att de under det jugo åren 1813—32 utgjorde i medeltal 27, men blåsningsdygnen ökades endast till 3538 pr år och tackjernstillverkningen till 57,429, eller omkring 16 sk4 pr dygn; jag bör dels upplysa, att denna beräkning icke är annat än aproximativ, emedan några tillförlitliga uppgifter endast finnas för vissa hyttor; och har man, med ledning af förhållandena vid dem, beräknat de öfrigas produktion. Såsom bekant är, anse vi en ny epok för jernhandteringen inom vårt land hafva inträdt 1 med slutet af 1820-talet. En allmän håg väcktes för införandet af tekniska förbättringar, och man upptog allt hvad utlandet och samtiden erbjödo i denna väg. Med införandet af varm bläster, med malmvågarne, med malmkrossningsapparaterne och rostugnarne öppnades en fullkomlig ny 2era för denna gren af handteringen, hvars följder äro nogsamt kända. En förut alldeles otrolig kolbesparing uppstod, tidsbesparing vanns och hvad ännu mer var, man vann en bättre produkt och en utvidgad kännedom om sättet att sköta blåsningarne. Oafbrutna hafva sträfvanderna varit i dessa vägar och resultaterna hafva varit lyckliga. Det sista årets tillverkning af tackjern och gjutgods ur masugnarne uppgår till 148,530 sk tackjern i 27 hyttor, under en blåsningåtid af 4762 dygn, hvilket gifver öfver hufvud 31 sk pr dygn. Till vinnande af mera säkerhet åt beräkningarne i det följände har jag till grund för dem lagt de fem sistförflutne årens förhållanden, och får i anledning deraf meddela att under dessa har i medeltal, beräknadt vid bergmalmsblåsningarne : Blåsningstiden uppgått till 4030 dygn; Tackjernsqvantiteten till 120,618 sk; Dygntverkningen 29,,; ski; Drifningen pr dygn har utgjort 32,,, uppsättningar å 8 t:r kol; . Denna bränsleqvantitet eller rättast 7 t:r kol och en t:a bränder hafva försmält 50,,, 1 malm eller 51,,, 18 malm och fluss; Malmens jernhbalt har uppgått till 47,,, 46, och till 1 sk tackjern har åtgått 8,;, t:r kol. Jemför man denna produktion med den af malm från Wermlands grufvor, hvilken under ungefärligen ). samma år uppgått till cirka 300,000 sktt, och man med afseende å den mindre jernhalten hos en dell: småralmer beräknar 2 skE malm till 1 skE tack-: jern, så uppkommer dock ett öfverskott af mer än. 0,000 skä, hvilket till största delen blifvit begag-Å nadt vid tackjernstillverkningen inom Karlskoga bergslag. Här bör ock erinras att under ofvan upptagne qvinqvennium äro för beredande af gjutjern årligen tillverkade omkring 1520 sk tackj:rn, i hvars beskickning till största delen ingått sjöoch myrmalmer. Under loppet af 36 år har denna näringsgren således högst märkbart utvecklat sig, tillverkningen pr dygn har nära fördubblats och kolåtgången i samma proportion förminskats. Det är denna senare omständigheten som gjort hela produktionens stigande möjligt, och det beror endast på de framsteg i teknisk väg handteringen ännu kan bereda sig huruvida denna produktion ännu mer kan höjas. Skälet för min tro i detta fall hämtar jag från den öfvertygelsen att skogstillgången inom bergslagen icke medgifver någon anmärkningsvärd förhöjning i koltillverkning, hvarföre ock denna omständighet, i bredd med tackjernets stigande dyrhet, väckt omtankan på tillverkningens förflyttande till orter, mera aflägsna från grufvefälten, och härigenom tror jag ock det blifva möjligt att de ur Werm-. lands grufvor erhållna malmer skola kunna lemna, ARA IK RJ KA LA ERA HARAR RAR KA Se