i medeltal 116,298 sk, så vore deraf ej mindre än
39,000 skb småmalm. Uppfordringen, eller egentli-
gen malmfångsten, har dock sedermera varit i oaFbru-
ten tillväxt; sålunda utgjorde den i medeltal för:
Bruten. Småmalm. S:a skV.
Åren 45—47 : : . 136,342. 70,504. — 207,146.
50—32 . . . 169,818. 108,506. 278,324.
bd 58—55 . . . 187,298. 122,933. 310,236.
Och hela malmfångsten har således under de sist-
förflutne 11 åren ökat sig med mer än 103;000 sk XT,
eller på bruten malm med 52;000 skX och på små-
mälm tned 51,000 sk. Dels den åsigten, att man
borde realisera så skyndsamt som möjligt en egen-
dom, som i sitt oförändrade skick endast ökade ec
gifven ränteförlust, dels get höga pris malmerna un-
der de senare åren egt, har vållat att man påskyn-
dat soffring och vaskniog af äldre grufvevarp; och då
dessa upphört, kan man derföre motse en minskning
i framtida tillgång på så kallad småmalm. Deremot
är jag förvissad att med den omtanka, kunskapsrik-
het och uppmärksamhet hvarmed grufvebrytningen
ni följes, skall tillgången på egentligen bruten malm
öka sig. Den har, såsom jag redan visat, från 1845
till och med 1855 höjt sig med nära 71,000 sk,
under det att dock allt afseende blifvit fästadt på
grufvornas framtida bestånd och utan något starkare
eller ovanligt användande af arbetskraft. Jag bör
härmed upplysa att några särdeles anmärkningsvärda
hya malmlager icke blifvit funna, utan har ökningen
egentligen uppkommit genom grundligare bearbet-
ning af äldre grufvors malmtillgångar, hvilka förut
blifvit dels eftersatta, dels alldeles förbigångna. Jag
hyser intet tvifvel det ju denna malmtillgång skall
länge kunna bibehållas — tvärtom, jag vill vara för-
vissad att den kan ännu mera ökas, hvarföre jag ock
skulle tro Wermland inom kort skall komma till en
produktion af 159 å 1C0,000 sk tackjern, grundad
på egna malmer. Hvad beträffar malmbrytningspri-
Bet, så har detsamma i följd af de oändligt många
Omständigheter, som ingå i bestämmelse deraf, varit
ganska olika, och man kan svårligen uppgifva ett
medelpris; jag skulle dock tro att det i allmänhet
ligger omkring 4 rdr rmt, d. v. s. för tunna bruten
malm; -— den plockade och vaskade malmen kan be-
räknas till 1 å 1!, rdr i produktionskostnad. Upp-
skattar man den under år 1855 vunna malm såluada:
102,764 tunnor bruten å 5 rdr till 513,820 rdr.
66,273 tunnor småm. å 3 rdr till 198,819 rår.
så blir värdet af årets malmproduk-
tion : . . . . 712,639 rdr rmt;
men torde med större säkerhet kunna antagas till
750,000 rår rmt.
Om tackjernstillverkningen.
Om man får tillägga trovärdighet åt den år 1624
afgifna berättelse om hyttorna i Wermland, funnos
då 28 i gång varande hyttor och tvenne som icke
voro till bygnaderna fulländade; men af dessa finnas
nu mera endast fjorton i verksamhet; de öfriga haf-
va blifvit ödelagda och nya i deras ställe anlagda.
Vid dessa 28 hytter hade under 1149 blåsningsdygn
blifvit tillverkade 5703 sk8 tackjern eller icke fullt
5 sk pr dygn, hvilket nogsamt bevisar att dessa
varit Osmundshyttor, och hvilket ännu mer bestyrkes
deraf att Osmundssmedernas antal finnes uppgifvet
vid hvarje hytta. Man torde emellertid kunna an-
taga sisom skäligen säkert att tackjernstillserknin-
gen vid denna tid föga öfversteg 6000 sk. Vid
Osmundstillverkningens upphörande infördes tack-
jernsberedning i högugnar, och som man saknar nå-
gra fullt pålitliga underrättelser för den närmast föl-
jande tiden, öfvergår jag till en epok, som lemnar
säkrare grunder för beräkningen. r 1710 utgjorde,
i 38 hyttor, blåsningsdygnens antal 3469, och som
enligt då afgifven berättelse tillverkningen pr dygn
beräknades till 14 sk8, blir hela produktionen 48,566
sk. Under det påföljande seklet minskade sig hyt-.
tornas antal, så att de under det jugo åren 1813—32
utgjorde i medeltal 27, men blåsningsdygnen ökades
endast till 3538 pr år och tackjernstillverkningen till
57,429, eller omkring 16 sk4 pr dygn; jag bör dels
upplysa, att denna beräkning icke är annat än aproxi-
mativ, emedan några tillförlitliga uppgifter endast
finnas för vissa hyttor; och har man, med ledning af
förhållandena vid dem, beräknat de öfrigas produk-
tion. Såsom bekant är, anse vi en ny epok för jern-
handteringen inom vårt land hafva inträdt 1 med slutet
af 1820-talet. En allmän håg väcktes för införandet
af tekniska förbättringar, och man upptog allt hvad
utlandet och samtiden erbjödo i denna väg.
Med införandet af varm bläster, med malmvågarne,
med malmkrossningsapparaterne och rostugnarne öpp-
nades en fullkomlig ny 2era för denna gren af hand-
teringen, hvars följder äro nogsamt kända. En för-
ut alldeles otrolig kolbesparing uppstod, tidsbespa-
ring vanns och hvad ännu mer var, man vann en
bättre produkt och en utvidgad kännedom om sättet
att sköta blåsningarne. Oafbrutna hafva sträfvan-
derna varit i dessa vägar och resultaterna hafva va-
rit lyckliga. Det sista årets tillverkning af tack-
jern och gjutgods ur masugnarne uppgår till 148,530
sk tackjern i 27 hyttor, under en blåsningåtid af
4762 dygn, hvilket gifver öfver hufvud 31 sk pr
dygn. Till vinnande af mera säkerhet åt beräknin-
garne i det följände har jag till grund för dem lagt
de fem sistförflutne årens förhållanden, och får i an-
ledning deraf meddela att under dessa har i medel-
tal, beräknadt vid bergmalmsblåsningarne :
Blåsningstiden uppgått till 4030 dygn;
Tackjernsqvantiteten till 120,618 sk;
Dygntverkningen 29,,; ski;
Drifningen pr dygn har utgjort 32,,, uppsättningar
å 8 t:r kol; .
Denna bränsleqvantitet eller rättast 7 t:r kol och
en t:a bränder hafva försmält 50,,, 1 malm eller
51,,, 18 malm och fluss;
Malmens jernhbalt har uppgått till 47,,, 46, och till
1 sk tackjern har åtgått 8,;, t:r kol.
Jemför man denna produktion med den af malm
från Wermlands grufvor, hvilken under ungefärligen ).
samma år uppgått till cirka 300,000 sktt, och man
med afseende å den mindre jernhalten hos en dell:
småralmer beräknar 2 skE malm till 1 skE tack-:
jern, så uppkommer dock ett öfverskott af mer än.
0,000 skä, hvilket till största delen blifvit begag-Å
nadt vid tackjernstillverkningen inom Karlskoga
bergslag. Här bör ock erinras att under ofvan upp-
tagne qvinqvennium äro för beredande af gjutjern
årligen tillverkade omkring 1520 sk tackj:rn, i
hvars beskickning till största delen ingått sjö- och
myrmalmer. Under loppet af 36 år har denna nä-
ringsgren således högst märkbart utvecklat sig, till-
verkningen pr dygn har nära fördubblats och kolåt-
gången i samma proportion förminskats. Det är
denna senare omständigheten som gjort hela produk-
tionens stigande möjligt, och det beror endast på de
framsteg i teknisk väg handteringen ännu kan be-
reda sig huruvida denna produktion ännu mer kan
höjas. Skälet för min tro i detta fall hämtar jag
från den öfvertygelsen att skogstillgången inom bergs-
lagen icke medgifver någon anmärkningsvärd förhöj-
ning i koltillverkning, hvarföre ock denna omstän-
dighet, i bredd med tackjernets stigande dyrhet,
väckt omtankan på tillverkningens förflyttande till
orter, mera aflägsna från grufvefälten, och härige-
nom tror jag ock det blifva möjligt att de ur Werm-.
lands grufvor erhållna malmer skola kunna lemna,
ARA IK RJ KA LA ERA HARAR RAR KA Se