önska. Jag skall gerna foga mig efter ert
afgörande.
Ju mindre tid vi förspilla då, sir John,
jesto bättre, anmärkte doktor Yorke. Är
den italienske herrn bär ?
Sir John svarade nekande,
Vill ni då vara god och genast skicka
bud på honom, ty hans närvaro är ound-
gänglig.
Jag är ledsen att höra det, doktor Yorkep,
svarade baronetten, något brydd; ty då dok-
tor Antonio gjorde siit besök i morse, nämde
han, att han hade ett sjukbesök att aflärga
tämligen långt härifrån, och troligen icke
skulle återkomma förr än i afton.
Högst kuriöst! utropade doktor Yorke,
då han visste, att ni skickat till Nizza efter
en läkare, med hvilken han skulle konsul-
tera.
Sir Joha var nu med tilltagande bryderi
nödsakad att bekänna, det han icke omnämt
denna omständighet för doktor Antonio,
Åh bevare mig, detta är ganska fatalil
sade den lille gentlemannen, i det han såg
ganska förbiuffad ut. Vet ni ieke, min bä-
ste sir John, att det är en regel, en kanonisk
regel bland oss läkare, att aldrig undersöka
en persops patient, annat än i dennes mnär-
väro. — Et vackert bryderi vi kommit util
ullade han för sig sjelf.
Men, doktor Yorke, kan ni icke under
närvarande omständigheter afvika från en
blott formalitet? anmärkte sir John i öfver-
talande ton; Vi äro i Italien, som ni vet och
icke i England.n
Regeln är hka gällande här sor der,, sva-
rade helt lugnt den engelske lakaren; det
är icke en så blott och bar formalitet, som
det förefaller er, icke beller en blott artighet.
Den har blifvit antagen som en lag bland
0385, för alt söka förekomma de missbruk,