RE NN NE AN
Officiösa röster från Finland.
EFEDet varmajdeltagande, hvarmed man i Sverge
alltjemt betraktar det finska folket, stegrades
helt naturligt under det senaste kriget, dö
man hoppades att händelsernas gång skulle
gifva kriget en större omfattning: och nödgs
de vestliga stormakterna att på allvar grips
sig an med att stäfja Rysslands makt och äf.
ven i norden upprätta ett pålitligt bålverk
mot dess inkräktningspolitik. I detta fall hade
det naturligtvis bort bli en af-deras förste
omsorger att frigöra det genom sina minnen.
sin anda och sin odling till vestern hörande
Finland från den moskovitiska omfamningen.
som väl i vissa fall kan synas, kärvänlig och
smekande, men som- dock på längden måste
bli qväfvanude och tillintetgörande. Det steg-
rade deltagandet yttrade sig äfven uti er
mängd tidningsuppsatser och åtskilliga skrif-
ter, som innehöllo framställningar om och be-
traktelser öfver finska förhållanden. Det är
visserligen möjligt, att en eller annan för:
fattare till dylika framställningar kunnat begi
enstaka misstag, hvilket är förlåtligt då fråge
är Om förhållandena i ett land, omhägnadt af
rysk censur, eller också yttrat sig i ordalag,
som skulle kunnat vara affattade på ett lämp-
ligare sätt och med mera afseende på den
svåra och grannlaga ställning, i hvilken d:
onekligen befinna sig, som i Finland äro vil-
lige att verka för frihet och civilisation, och
sälunda ovilkorligen i sina bjertan måste af-
sky det ryska väsendet. Det vissa är, att i-
frägavarande författare allesammans andat:
sympatier och välvilja för Finlands folk, och
att, om de i mörka färger tecknat det närva-
rande tillståndet i Finland, detta icke sketi
för att nedsätta och kasta skugga på Finland,
utan för att i sin sanna dager framställa kar
rakteren hos den makt, som tagit Finland un-
der sina vingars. skugga, och för hvilken
hvarje ärlig svensk mäste hysa en ovilja, som
icke innebär endast en rå hämdlystnad, utar
utgör en nödvändig beståndsdel uti vårt na-
tionella medvetande och vår sjelfuppehållelse-
drift. En egentlig inverkan på finska folket
kunde med dessa skiifter naturligtvis icke vars
afsedd, då de begripligt nog aldrig i något
betydligare antal kunde vinna tillräde till Fin-
land, och för den händelse författarne beräk-
nat äfven en finsk. publik, har deras afsigi
synbarligen aldrig varit: att uppmuntra finnar:
ne till några öfverilade steg, genom hvilka de
i otid skulle kompromettera sig och förvärra
sin ställning, utan endast att i mågon mån
motväga de döfvande sirensångerna om den
ryska herrligheten, och hålla medvetandet af
rätt och fribet samt hoppet om en bättre fram-
tid vakna och lefvande 3
Så länge kriget varade, höllo de ryssvän-
liga i Finland sig tysta och lågo synbarligen
under. Endast den stackars nationelle och
politiske: öfverlöparen, som redigerar Finlands
officiella blad, framskickades emellanåt att ut-
ösa hån och otidigheter mot det land, der:han
blifvit född och fostrad, och han gjorde det
med den ifver och öfverdrift, hvarigenom re-
negater ofta utmärka sig. Topelius strödde.
äfven i början af kriget uti Helsingfors :Tid-
ningar något rökverk för den ryska makten;
men den allmänna meningen synes öfver detta
hans skriftställeri ha uttalat en förkastelse-
dom, som blef honom för tung att bära, hvar-
före han sedermera drog sig tillbaka från allt
bedömande af händelserna och yttrade sig en-
dast nied stor varsamhet. Efter fredsslutet
och sedan det nu synes vara afgjordt att Fin-
land icke för den närmaste framtiden kan
hafva att hoppas någon förändrad ställning,
ha emellertid numera några finska författare
uppträdt, hvilka, med mycken myndighet och
med ett visst anspråk på att tåla i finska na-
tionens namn, uttalat ett bittert ogillande af,
hvad som under de senaste åren i svenskt,
tryck varit synligt rörande Finland och dess
förhållanden.
Hr J. W. Snellman, hvilken för ett tiotal
af år sedan såsom redaktör af Saima. förde en
seg och ihärdig kamp med den rysk-finska
censurmakten, och som sedermera länge an-
setts omöjlig för hvarje offentlig befattning i
Finland, till dess på den senaste tiden en
särskilt profession, genom återupplifvande
under annan benämning af den upphäfda
filosofiska, -plötsligen för honom tiliskapats
vid universitetet, har i det af bonom ut-
gifna Litteraturblad-t dragit i fält mot den
i Sverge rådande opinionen i afseende p
rinland. Redan sistlidne vår uppträdde -han
med en ytterst öfvermodig och hätsk artikel,
som rönte den ganska betecsnande, för Snell-
manska uppsatser ovanliga äran att sedermera
blifva i öfversättning meddelad uti sjelfva
den ryska hoftidningen MNordiska Biet. Denna
artikel har sedermera efterföljts af tvenne
andra, af hvilka den förra är af mera foglig
art, den senare deremiot nästan synes oas öf-
verskrida ala af det litterära vettet utstakade
gränsor. Vi återkomma längre fram till några
af hr Snellmans utgju:elser, men vända oss
först till en annan skrift, som är af större om-
fång och betydenhet och som framträder med
anspråk på att ega en viss officiel karakter.
Det är ett program, stort 534 sidor i qvart-
format. hvarigenom kejserliga Alexanders-
universitetets nuvarande rektor, professor
Rein, inbjuder vetenskapernas beskyddare och:
vänner att bevista den fest, som vid nämde
universitet skulle firas den 20 Sept. med an-
ledning af kejsarkröningen. Detta program,
af hvilket vi genom enskilt välvilja erhållit
ett exemplar, innehåller icke blott en stor-
ståtlig skildring af den lycksalighet Finland