lerormen. Ständigt gröna träd bilda här täta
snår, som ge skydd åt otaliga foglar, af hvil-
kas qvitter den öde skogen ständigt återskal-
lar. Slingrande vinrankor och parasitväxter
af osedd prakt och gränslös yppighet bilds
ett flätverk mellan träden eller nedhänga som
festoner af guld och purpur. — Hvad Schweiz
berg voro för de förföljda valdensarne, har
detta träskbälte varit för den amerikanske
slafven. Det ständiga bemödandet att här-
ifrån återtaga slafvarne har i de södra
staterna ledt till bildandet af ett särskilt yrke,
hittills okändt i hvarje annat kristet land,
jägare, som hålla och dressera hundar för jagt
på män, qvinnor och barn.
Det är i dessa ödsliga skogar som Dred,
bokens hjelte, uppehåller sig. Sjelf negerslaf,
är han son till en slaf af Mandingoracen,en af de
förnämsta afrikanska stammarne, utmärkt förin-
telligens, skönhet, okuflig stolthet och energi.
Af denne sin far, som fallit ett offer vid ett
slafuppror,; bar han ärft ett oblidkeligt hat till
sina och sitt folks förtryckare. Detta hat
har genom läsning af bibeln blifvit stegradt till
fanatism, och han tror sig fullt och fast vara
en ny Moses, sänd till de svartas befrieleze.
Såld till en aflägsen plantage, blef han känd
för ett vildt och obändigt lynne. Han deltog
ej i slafvarnes förlustelser, arbetade med stolt
sta förebråelse eller hotelse i en passion, gom,
understödd af hans ofantliga kroppsastyrka.
gjorde honom till ett föremål för slafdrifvar-
nes fruktan. Slutligen föresatte sig en slaf-
drifvare, djerfvare än de andre, att qväsa ho-
nom. Dred slog honom död till marken,
flydde till träsken och afhördes aldrig. mera i
de civiliserade trakterna. Med sådana före-
gåenden och medelst det inflytande som de
hebreiska profeternas hemska straffdomar ut-
öfva på ett sådant temperament, hålles Dreds
själ beständigt sväfvande på gränsen mellan
förnuft och vansinne. — I sin ödemark
beskyddar han offren för de hvites tyranni
genom sitt oförutsedda uppträdande och skaf-
rar flyktingarne en tillflyktsort i sitt träsk-
omgifna hem.
I närheten af dessa träsk och Dreds uppe-
bållsort ligger familjen Gordons plantage, hvar-
öfver Nina Gordon är herrskarinna, men som
skötes af hennes halfbror, qvarteronslafven
Harry. Tom Gordon, hennes helbror, en ut-
sväfvande, rå och hjertlös skurk, är deras
lågoande. Han tyranniserar Harry, isynner-
het sedan han efter Ninas död kommit i be-
sittning af egendomen, och söker beröfva ho-
nom hans bustru, hvilket har till. följd att
Harry med henne flyr till träsken. Som en
motsats till denna typ för den råa klassen af
slafegare, Brooks och Legrees vederlikar, har
förf. i Edvard Clayton gifvit bilden af en all-
deles motsatt klass af carolina-män. Han har
kommit till insigt af det för slafegaren sjelf
förnedrande i det välde han utöfvar öfver sina
bkar, och beslutat att lösa det svåra emanci-
pationsproblemet genom att först skänka sina
slafvar bildning, imnan ban återger dem fri-
heten. I sitt verk understödes han nitiskt af
sin syster, en af de bäst tecknade karakterer-
hans själsfränders sida, som sluta dermed att
han nödgas lemna södern och utflytta till en
af de fria staterna. — Dessa äro bokens huf-
vudpersoner, men omkring dem har förf.
grupperat en mängd sidofigurer, af hvilka en
del äro förträffligt och lefvande målade. Yp-
och tyst ihärdighet, men upplågade vid min-)
na i boken. Han utsätter sig härigenom för
oupphörliga förföljelser från Tom Gordons och
perst är dock Gamle Tiff, en slags ny upp-I
laga af Walter Scotts Caleb Balderstone, i
humor och originalitet fullkomligt jemförlig
med den gamle hofmästarn, som på allt sätt
sökte uppehålla Ravenwoodska ffhusets! fallna
kredit. j
Det är ej att vänta, tillägger den engelske
kritikern, från hvilken vi lånat ofvanstående
omdömen, att Dred skall bli mottagen med
samma förvåning och beundran som helsade
Uncle Toms Cabin vid dess första utkomman-
de; men vi äro icke destomindre öfvertygade att
den, såsom en ny bok öfver samma ämne, begag-
nande samma materialier och nyttjande dem
till samma syfte, ej är i ringaste mån mindre
märkvärdig och förvånande. Det är en säll-
synt lycka att kunna skjuta två pilar i rad
midt i skottaflans bjertpunkt, att upptaga två
lika dyrbara guldklimpar ur samma grufva eller
göra två försök med alldeles samma utgång.
Om mrs Stowe har närmat sig dertill, är det
lika märkvärdigt att hon gjort det med ut-
vecklande af alldeles samma förtjenster och
fel i kompositionen. På många ställen i sin
bok visar hon samma välde öfver språket,
samma kraftiga tanke och manliga energi,
samma lätthet i dialogen och skildringarne sida
vid sida med det vulgära språk och de oform-
ligheter, som funnos i hennes förra arbete.
Liksom i Onkel Tom fins der ett öfverflöd
på bibelspråk och psalmer, och religiösa mo-
tiver framställas der med nästan stötande
öppenhet. Man finner der samma på en gång
fina och skarpt utpräglade karaktersteckring,)
samma löshet i handlingen, medan intrigen,
ora den så ens kan kallas, har samma stora och
väl studerade bakgrund-af natursceneri. Mrs
Stowe är ingenstädes mera hemma än i barr-
skogarne, bland deras tystnad, bland suset i
deras grenar, eller deras stillastående vatten,
när den blå amerikanska luften ger deras
konturer krystallens klarhet: eller aftonstjer-
nan tindrar fram mellan: skuggorna på deras
mörka stigar.
UTRIKES.
Den i dag anlända finska posten medförde
tidningar från Petersburg och Helsingfors af
d. 20 September.
FINLAND.
Minigterstategekroeteraren orafve Å. Armfelt
ad