len grund, att de vore berättigade till en del af Holstein, och att någon del af Danmark enligt Londontraktaten icke finge skiljas från det hela. Troligt är väl, att en dylik slutföljd ieke skulle af de öfriga makterna godvilligt erkännas; men det är lätt att inse, till hvilka ifventyrliga förvecklingar och vådor en strid, föranledd af dylika anspråk, skulle i en framtid kunna leda. Detta hafva danskarne icke neller förbisett. De sträfvade i det längsts emot den dem påtvingade trönföljarens antagande; men kebinetterna voro på den tiden innu blinda för den fara, som på detta håll notade, och danskarne måste slutligen foga sig efter den så kallade eurepeiska nödvänligheten. Månne kabinetterna sedermera fått sina ögor öppnade? Anledningar saknas icke till en sådan förmodan, åtminstone hvad det engelsk: och franska avgår. Det vissa är, att åtnintone folken nu, mera än förr, fått sina ögon ;ppnade för de faror, som på alla håll hota Europa från den ryske kolossens sida, och ör de krokar, som den moskovitiska politicen öfverallt så försåtligt utlägger för natiowernas frihet och sjelfständighet. Hvad sär kilt den danska och den dermed så närs ammanhängande skandinaviska frågan angår. var pressen i hela det öfriga Europa, Ryssand undantaget, aldrig vid någon föregående idpunkt så ifrigt sysselsatt sig dermed, som ust på den senaste tiden, sedan freden slöts nellan Ryssland och vestmakterna, och man var öfverallt, i England, Frankrike, Italin. Spanien, Amerika, ja till och med i det eljest mot Danmark så djupt förbittrade Tyskland. ;rkänt och på det kraftigaste yrkat angelägeneten att, medan tid är, tillbakavisa alla ryka anspråk på Danmark och ett dermed samnanhängande herravälde öfver Sundet, sam: utt såsom en damm emot en hotande öfvervämning af det ryska barbariet äfven på lenna sidan Östersjön med det snaraste uppätta ett starkt och enigt Skandinavien. Vi kunna icke med säkerhet veta, om kronorinsens hastiga besök i Köpenhamn står ji ammanhang med någon nu öppnad utsigt att å det i London år :852 afslutade fördraget örande den danska arfsföljden återkalladt och lerigenom vägen banad för andra aftal, som kunde bättre belrygga Danmarks och öfver mfvud de skandinaviska rikenas framtid. Men m så skulle vara, om några underhandlingar detta afseende verkligen äro å bane, böra i hoppas, att icke blott konungahusets, utan fven Sverges och de förenade rikenas fördear dervid blifva, som sig bör, samvetsgrant bevakade. Och under denna förutsättning. amt ännu några andra förutsättningar, som ri möjligen snart torde få anledning att vi lare utveckla, skulle vi icke kunna annat än ned uppriktiga och varma välönskningar följa träfvandet för ett mål, hvars vinnande såunda skulle bereda vår egen säkerhet och rygghet mot en oviss och hotande framtid, å samma gång som våra skandinaviska brölers.