len grund, att de vore berättigade till en del
af Holstein, och att någon del af Danmark enligt
Londontraktaten icke finge skiljas från det
hela. Troligt är väl, att en dylik slutföljd
ieke skulle af de öfriga makterna godvilligt
erkännas; men det är lätt att inse, till hvilka
ifventyrliga förvecklingar och vådor en strid,
föranledd af dylika anspråk, skulle i en fram-
tid kunna leda. Detta hafva danskarne icke
neller förbisett. De sträfvade i det längsts
emot den dem påtvingade trönföljarens anta-
gande; men kebinetterna voro på den tiden
innu blinda för den fara, som på detta håll
notade, och danskarne måste slutligen foga
sig efter den så kallade eurepeiska nödvän-
ligheten.
Månne kabinetterna sedermera fått sina ögor
öppnade? Anledningar saknas icke till en
sådan förmodan, åtminstone hvad det engelsk:
och franska avgår. Det vissa är, att åtnin-
tone folken nu, mera än förr, fått sina ögon
;ppnade för de faror, som på alla håll hota
Europa från den ryske kolossens sida, och
ör de krokar, som den moskovitiska politi-
cen öfverallt så försåtligt utlägger för natio-
wernas frihet och sjelfständighet. Hvad sär
kilt den danska och den dermed så närs
ammanhängande skandinaviska frågan angår.
var pressen i hela det öfriga Europa, Ryss-
and undantaget, aldrig vid någon föregående
idpunkt så ifrigt sysselsatt sig dermed, som
ust på den senaste tiden, sedan freden slöts
nellan Ryssland och vestmakterna, och man
var öfverallt, i England, Frankrike, Italin.
Spanien, Amerika, ja till och med i det eljest
mot Danmark så djupt förbittrade Tyskland.
;rkänt och på det kraftigaste yrkat angelägen-
eten att, medan tid är, tillbakavisa alla ry-
ka anspråk på Danmark och ett dermed sam-
nanhängande herravälde öfver Sundet, sam:
utt såsom en damm emot en hotande öfver-
vämning af det ryska barbariet äfven på
lenna sidan Östersjön med det snaraste upp-
ätta ett starkt och enigt Skandinavien.
Vi kunna icke med säkerhet veta, om kron-
orinsens hastiga besök i Köpenhamn står ji
ammanhang med någon nu öppnad utsigt att
å det i London år :852 afslutade fördraget
örande den danska arfsföljden återkalladt och
lerigenom vägen banad för andra aftal, som
kunde bättre belrygga Danmarks och öfver
mfvud de skandinaviska rikenas framtid. Men
m så skulle vara, om några underhandlingar
detta afseende verkligen äro å bane, böra
i hoppas, att icke blott konungahusets, utan
fven Sverges och de förenade rikenas förde-
ar dervid blifva, som sig bör, samvetsgrant
bevakade. Och under denna förutsättning.
amt ännu några andra förutsättningar, som
ri möjligen snart torde få anledning att vi
lare utveckla, skulle vi icke kunna annat än
ned uppriktiga och varma välönskningar följa
träfvandet för ett mål, hvars vinnande så-
unda skulle bereda vår egen säkerhet och
rygghet mot en oviss och hotande framtid,
å samma gång som våra skandinaviska brö-
lers.