des ännu en gång, och så pass mycket sol
och dager, som stå att finna i Storbritanniers
hufvudstad, trängde in i de praktfulla rum-
men. Sir John och hans dotter inflyttade så-
ledes till staden om våren 1837; och sedan
Lucy en gång blifvit störtad ut i strömmer
af londonsnöjena, hvirflades hon hastigt kring
i dess kretslopp. Slutet af hennes första sä-
song faun henne med bleka kinder och för-
svagad; men den oro, som sir John erfarit,
förglömdes lätt, då han såg, att några måna-
ders stillare lefnadssätt vid. Davenne tycktes
göra henne lik sig igen. Ungdom är ett mäktigt
bjelpmedel för återvinnande af krafter; och nästa
vår befunno sig far och dotter åter i London.
Men det dröjde icke länge, innan societetslif-
vet, upphettade rum och nattvak motarbetade
naturens välgörande verkningar. Lucy afty-
pade; innan säsongen hunnit sin höjd; den
oroade fadern hörde åter den torra hackhostan
— förebudet af en fiende som han förgätit.
Den stackare sir John rådfrågade först en
läkare och sedan en annan; en tillrådde landt-
luft och mjölkdiet, en annan kalla öfverskölj-
ningar och motion till häst; en tredje saltsjö-,
bad och portvin — men alla öfverensstämde om
nödvändigheten för henne att alldeles afhå!la
sig från hvarje slags ansträngning eller för-
lustelse. Allt försöktes, men intet af alla lä-
kemedlen var i stånd att förjaga de anfall
af plågsam bosta, som uppfylde faderns hjerta
med ångest; ingenting kunde besegra det sjuka
mattighetstillstånd, hvilket tycktes hota att
hämma loppet af hans dotters lif. Då Lucys
tillstånd förblifvit oförändradt några månader,
gåfvo läkarne detta råd, hvilket för erfarna
öron Jjuder som en dödsringning. Försök
ombyte af klimat; låt miss Davenne tillbringa
nästa vinter i Romo, var deras domslut. Oak-.
tadt den ovilja sir John sedan fordom hyste
mot Rom — det ledsammaste ställe, i kristen-