bisittare inom konseljen, som just är den
envisaste motståndaren till den nya lag-
stiftningsgrundsatsen, hr grefve Mörner, åt-
minstone nu måtte finna tiden vara inne att
lemna en plats, som han aldrig hade bort
intaga.
Den väntade tillsättningen af det efter fri-
herre Skogman länge lediga presidentembetet
i kommerskollegium och i sammanhang der-
med inrikesministern hr Fåhreei afsked och ut-
nämningen af hans efterträdare hafva allt
hitintills. uteblifvit. Man påstår, att hr Thy-
selii tvekan att åtaga sig denna så högst an-
svarsfulla och otacksamma portfölj ännu för-
anleder - uppskof. Men då man nu sett, att
H. M:t återtagit en af sina förra rådgifvare,
har mången fallit på den föreställningen, att
afsigten möjligen vore att efter hr Fåhreeus
återinkalla f. d. statsrådet Sandströmer, som,
utom det att han varit såsom minister högst af
alla uppburen i opinionen, tillika torde besitta
just de för en inrikesminister mest passande
egenskaper. Hr Sandströmer har nemligen
genomgått - administrationens alla grader från
kammarskrifvarens till kollegiiledamotens och
landshöfdingens, tills han slutligen inkallades
i konungens råd, derifrån han är 1831 något
tidigare än hr Gänther af politiska skäl
flyttades till höfding i det län, der han nu
verkar.
En annan, äfvenledes-af -oss redan förut
omförmäld sägen är, att man endast afbidar
generaltulldirektören friherre Gyllenhaals af-
skedsansökning, för att till det. derigenom
lediga embetet förflytta statsrådet Fåhreeus;
hvaremot hr Åkerman skulle, i stället för
presidentplatsen i bergskollegium, erhålla den
uti kommerskollegium.