bisittare inom konseljen, som just är den envisaste motståndaren till den nya lagstiftningsgrundsatsen, hr grefve Mörner, åtminstone nu måtte finna tiden vara inne att lemna en plats, som han aldrig hade bort intaga. Den väntade tillsättningen af det efter friherre Skogman länge lediga presidentembetet i kommerskollegium och i sammanhang dermed inrikesministern hr Fåhreei afsked och utnämningen af hans efterträdare hafva allt hitintills. uteblifvit. Man påstår, att hr Thyselii tvekan att åtaga sig denna så högst ansvarsfulla och otacksamma portfölj ännu föranleder uppskof. Men då man nu sett, att H. M:t återtagit en af sina förra rådgifvare, har mången fallit på den föreställningen, att afsigten möjligen vore att efter hr Fåhreeus återinkalla f. d. statsrådet Sandströmer, som, utom det att han varit såsom minister högst af alla uppburen i opinionen, tillika torde besitta just de för en inrikesminister mest passande egenskaper. Hr Sandströmer har nemligen genomgått administrationens alla grader från kammarskrifvarens till kollegiiledamotens och landshöfdingens, tills han slutligen inkallades i konungens råd, derifrån han är 1831 något tidigare än hr Gänther af politiska skäl flyttades till höfding i det län, der han nu verkar. En annan, äfvenledes-af -oss redan förut omförmäld sägen är, att man endast afbidar generaltulldirektören friherre Gyllenhaals afskedsansökning, för att till det. derigenom lediga embetet förflytta statsrådet Fåhreeus; hvaremot hr Åkerman skulle, i stället för presidentplatsen i bergskollegium, erhålla den uti kommerskollegium.