ÖSTERRIKE.
Vid det i dessa dagar hållna tyska mnatur-
forskaremötet i Wien har man genom omröst-
ning valt Bonn för nästa års möte. .
SCHWEIZ.
Förnämsta föremålet för förbundsförsamlin-
gens öfverläggningar är en jernbana, son
skall förena Bern i vester med Genf, i söder
med Wallis. Blifver den, såeom utskottets
minoritet föreslagit, förd öfver Freiburg och
Lausanne, så blifver banan betydligt kortare
och de genomskurna kantonernas hufvudstä-
der och förnämsta trakter hafva deraf fördel.
Förbundspresidenten Stämpfli hade d. 16 Sep-
tember i nationalrådet talat för denna väg,
och general Dufour slöt sig till hans mening
samt utvecklade denna linies fördelar. Escher,
utskottsmajoritetens anförare, skulle bekämpa
dessa åsigter, och debatten, som började den
15, hade utsträckt sig till d. 17 och 18, utan
itt då ännu man kommit till något beslut. I
denna tvist deltaga med mycken ifver credit-
nobilier ä ena sidan för vestbanan eller Bern-
Iverdon-linien, och å den andra reunion finan-
siere, med Rothschild i spetsen. för Bern-Oron-
linien. Det är säledes icke blott de särskilta
iokalintressena, utan äfven utländska kapita-
lister, som här slitas om segren.
Från Bern skrifves den 15 Sept. till Frank-
furter Journal, att kantonen Neufchatels båda
republikanska partier förenat sig för att ge-
moansamt motverka rojalisterna i alla frågor
om angå kantonens stora råd.
Det tal, hvarmed edsförbundets undersök-
ningsdomeare i Neufchatel, hr Duplan Veillon,
vändt sig till de ungef r 460 fångar, som än-
au qvarligga i slottskyrkan, har väckt mycket
uppseende. Till fångarne, som voro uppstöl-
da i fyrkant, yttrade han i närvaro af flare
edsförbundetse embetsmän, presidenten i Nevf-
chatels statsråd, vågra officerare och ctt kom-
pani edsförbundstrupper:
vUppdragna af edsförbundet att anställa undersök-
ning angående de för några dagar sedan i denna
kanton förefallna olyckliga tilldragelser, skulle vi
gerna genast efter vår ankomst hafva förhört er alla
och så fort som möjligt återlemnat er åt edra fa-
miljer och friheten. J hafven begripit att saken icke
var möjlig. Redan äro några af edra kamrater för-
satta på fri fot, och i dag vilja vi säga er allesam-
man, hvad vi sade dem, som icke mera äro här, på
det att vårt arbete må gå fortare och eder fången-
skap förkortas. Vi äro här för att utröna hvilken
andel hvar och en af eder tagit i insurrektionen, och
att förehålla er eder förbrytelse. Misstaga vi oss,
då vi tro, att j kännen ånger deröfver? J kännen
alla ånger; i dag skåden j sanningen i ansigtet och
inga falska råd förvirra er numera. J veten att eds-
förbundet icke blott ej gillar er bandling, utan på
det djupaste beklagar dessa blodiga dagar. I dag
begripen j hvilket svårt ansvar tynger på deras huf-
vud, som uppfordrat er att följa dem. I stället att
försvara er fana, hafven j sönderslitit den. Istället
att hedra edra vapen, hafven jsönderbrutit och tram-
pat dem under fötterna. I stället att försvara edra
myndigheter, hafven j lagt hand på dem och beröf-
vat dem deras frihet. Ännu mer: j hafven utgjutit
medborgares blod, till och med en värnlös qvinnas;
och så när haden j öfver hela ert fädernesland väl-
trat en oberäknelig olycka. Dessa äro de förbrytel-
ser, för hvilka man anklagar er och som högst straff-
bara ledare förmått eder att begå. Men framtiden
återstår för er till utplåning af minnet af dessa
dagar och att försoma det utgjutna blodet. J ska-
len — är det icke så? — för framtiden arbeta på
ert lands lycka, på dess välgång, på utvecklingen af
dess institutioner. J skolen i framtiden vara fäår-
diga att utgjuta er sista blodsdroppe för detschwei-
ziska edsförbundet, och sedan j varit det borgerliga
krigets verktyg, skolen j med Guds hjelp göra allt
hvad på er kan aukomma för att vända det onda
till godo. Det utgjutna blodet är måhända en källa
till lycka för ert land. I deita tempel, i hvilket j
ären fångna, och i Guds närvaro lofven detta hög-
tidligt. Om man ännu en gång ville leda er på
villovägar, så stöten förförarne tillbaka: förklaren
dem för fäderneslandets förrädare och låten deras
planer misslyckas. Låten dem draga bort, hvilka
icke finna sig väl på republikansk jord, och tjenen
icke deras personliga äregirighet. Akten edra myn-
digheter; understödjen, i stället för att undergräfva,
deras anseende. Fören edra bedragna bröder till-
baka, och j skolen vara eniga och starka. Dessa ord
äro tillräckliga för att säga er, hvilka vi äro; och
när j hafven att svara på våra frågor, så gören det
lojalt, frimodigt och öppenhjertigt. Träden fram till
oss, icke med fruktan för domrarne, utan med för-
troende, med medvetande om cr förbrytelse och med
längtan efter förlåtelse. Sen i oss edsförbundna, som
betrakta er såsom olyckliga förirrade bröder. Detta
är hvad jag har att säga er. Behållen mina ord i
minnet. i
Indåpendances pariserkorrespondent fortfar
att påstå att Preussen skall hafva för afsigt
att genast gripa till militärieka mått och steg
emot Neufchatel. Han försäkrar, att grefve
z. Hatzfelda vistande i Bisritz har till syfte
stt underhandla om en preussisk armås marsch
zenom Frankrike, och vill till och med vara
underrättad att denna armå skulle uppgå till
10,000 man. — Från Bern skrifves till Schwab.
Merkur, att den rojalistiska korrespondens,
som man skulle ha funnit, utgöres af 44 bref,
vilka med ovanlig klarhet utveckla iden till
nela företaget. Man anser att ds ej blifva
pffentliggjorda förrän undersökningen är af-
lutad,
SPANIEN.
Journal des Debats har i ett bref af den
3 September från sin korraspoident i Ma-:
Irid erhållit några upplysningar om innehäöl-
et af den tilläggsartikel, som man väntade
kulle bli kungjord tillika med 1845 års kon-
trtion. och som äfven verkligen sedan den