Ra and ND NA YGDTIEN
örorikt tillkämpat sig.
Vi föreställa oss, att vid den blifvande riks-
UdHagen kronan anser för sig angeläget att upp-
lysa, hvad som ännu kan finnas dunkelt i de
med detta ärende sammanhang egande förhål-
landen och att öppet gifva folkets representanter
förtroende af de omständigheter, som så länge
fördröjt det af.örande steget, underhandlin-
garne derom och det afslutade fördragets sann-
skyldiga betydelse, äfven för Sverges fram-
tida politik.
f3Hvad man i detta hänseende redan tyckt
sig hafva förmärkt, är emellertid, att regerin-
gens inre ställning småningom synes hafva
blifvit ruckad åt vestern, eller, om man så
vill kalla det, venstern. Således tyckes man
eter denna tidpunkt hafva funnit sig likasom
något mera angelägen att aflägsna de rådgif-
vare, som stodo alltför långt på den bögra
sidan. Främst bland dessa var finansministern
grefve C. O. Palmstjerna. Efter honom er-
bjöds, enligt hvad man tror sig med visshet
veta, inträde i konseljen åt en af de mest in-
flytelserika representanterna uti sista riks-
dagens borgarestånd; men då denna un-
danbad sig förtroendet, förflyttades hr Gri-
penstedt från den konsultativa statsrådsplat-
gen till finansportföljen. Detta antydde redan
ett slags frontförändring, då man nemligen
af det statsrådsprotokoll, som åtföljde den
kongl. propositionen under sista riksdagen rö-
rande tull-lagstiftningen, erfarit att hr Gri-
penstedt, i motsats till friherre Palmstjerna,
bekände sig till ganska liberala åsigter i
denna vigtiga gren af statshushållningen
och förvaltningen. Derefter hörde man re-
dan för flera månader sedan allmänt för-
täljas, att inrikesministern hr Fåhreus skulle
afgå. Ryktet ville veta, att negociationer
om succession efter honom öppnades med
landtmarskalken vid ett par följande riks-
dagar, landshöfdingen grefve Henning Hamil-
ton, som, i sin egenskap af det på riddarhu-
set senast allrådande junkerpartiets egentlige
chef, inom detta hus egde en öfvervägande
betydenhet, men att hr grefven undanbedt sig
förtroendet. Vi hafva haft skäl att betvifla
detta anbud, men kunna ej bestrida möjlighe-
ten, att det verkligen egt rum. Sedermera
lärer man, enligt Svenska Tidningens uppgift,
vändt sig till landshöfdingen i Malmö, hr Sa-
muel von Troil, som äfven ansågs tillhöra
samma parti. Men icke heller han lärer fun-
nits benägen. På detta sätt hade emellertid
kronan på visst sätt gjort hvad på henne an-
kom föratt uppsöka de personer hon trodde,
så till sägandes, representera majoriteten vid
förra riksdagen inom de riksstånd, utur hvilka
konungens rådgifvare under närvarande för-
hållanden anses kunna inkallas. Vi lemna
derhän, huru resultatet kunnat blifva, derest
t.ex. grefve Hamilton emottagit anbudet, i fall
det verkligen blifvit gjord:; och om man icke då
skulle hafva erhållit en ministerförändring i
fullkomligt konservativ och hofaristokratisk
anda. Hvad man erfarit är emellertid, att
sedermera anbud icke blifvit gjordt till någon
af nämde majoritet, enär friherre Lagerheim
icke deltagit i förra riksdagens verksamhet
och hans kallande till utrikes minister efter
excellensen Stjerneld således måste erkännas
hafva skett oberoende häraf.
Derefter var kronan också mindre inskränkt
i sitt val, emedan hon nu kunde göra detta
utan afssende på annat än de egenskaper af
sjelfständighoet, karakter, insigter och duglig-
het, som elltid företrädesvis borde tagas ian-
språk inom konungens rådkammare. Sålunda
bief häradshöfdingen Ludvig Almqvist inkal-
lad till konsultatift statsråd efter hr Gripen-
stedt, och om ran får tro det allmänna ryk-
tet, torde väl de rådgifvareplatser, som ännu
endast vänta på efterträdare för att likaledes
blifva lediga, och bland hvilka justitiemini-
stern grefve G. A Sparres står frärast, kom-
ma att återbesättas i betraktande ensamt af
nyssnämde egenskaper. Vi föreställa oss, att
sädant lärer åstadkomma mycken förargelse
på vissa håll och företrädesvis hos det myc-
ket anspråksfulla sig så kallande konservatift
reformerande, gemenligeu kalladt junkerpar-
tiet, äfvensom hos den tidning, som synea
egentligen af detta parti hafva blifvit uppsatt
och fortfarande lefva och uppbäras af dess
ynnest. Deremot bör man vara förvissad, att
det allmänna tänkesättet blir belåtet i ssmma
mån som en sådan princip lyckas göra sig
gällande vid konseljens komplettering och de
på grund deraf valde rådgifvarne motsvara
de anspråk och förhoppningar, som vid dem
billigtvis fästas.
galy om än hvad vi här förutsatt skulle in-
träffa, eler att sedan de rådgifvare, hvilka an-
getts vara företrädesvis organer för det stationära
eller för allenastyrandet, blifvit afligsnede,
dessa komma att lemna rum för liberala, ka-
raktersfasta och konstitutionelt sinnade män,
så erfordras likväl, innan belåtenhetens fruk-
ter kunna visa sig, att landet genom mini-
stårens handlingar må bli öfvertygadt derom,
att de nya medlemmarne at rådet besitta bå-
de vilja och förmåga att gå framåt i en po-
sitif riktning, och att de framförallt visa,
att de rätt uppfattat sin ställning såsom kon-
stitutionelle rådgifvare hos en konung, hvars
rätt att allena besluta måste vara underord-
nad, icke blott skritven Jag och grundlag,
utan ock de stora grundsatser af rättvisa och
siatsklokhet, som främja folkets fortskridande
i sedlighet, frihet, upplysning och välmåga,
derigenom stadga ett älskadt fosterlands lugn
och lycka, sarat sålunda grundlägga ett ia-
siare förtroende mellan regering och folk.
Det är derom regeringens blifvande propo-
sitioner till och under den snart instundande
riksdagen skola komma att bära vittnesbörd.
ru börjat be-
hon m med cu
Oppos me och en sådan, som
är konstitutionelt berättigad. Svaret lyder i
korthet, att hon med den förra förstår en så-
dan, som icke tager skäl, som fordrar hvad
han rat jaka ban mar eAm rö: mot
svära