striska och nervösa febrar, lunginflammationer, mässling, kikhosta och skarlakansfeber. — I fängelserna: fell af. frossa och gastrisk feber. — Förvaltningen för gaåtuläggningsarbetena har till handelsoch ekonomikellegium aflemnat skriftligt: förslag till. gatuläggningsarbeten för år 1857, deruti till omläggning blifvit föreslagna: 1) Stadsgården; 2) Lilla Nygatan; 3) Oxtorgsgatan, jemte Oxtorget och den del af Lästmakaregränden, som är belägen mellan nämde gränd och Regeringsgatan; 4) Klara Bergsgränden, :emellan Beridarebansgatan och. Drottninggatan; 5) Södra Tullportsgatan; 6) Qvarngatan; 7) Garfvaregatan och Parmmätaregränden; 8) Nya Sandbergsgatan och Sandbergs tvärgränden; äfvensom grusning af stadens vägstycken utom Norr-, Röslags-, Kungsholms-, Skåns-, Danviksoch Hammarbytullar, Nörra Badstugatån, Surbrunnsgatan, Träskvägen, Karlbergsalln, Ladugårdslands tullgåta, Sevedbåtsgatan, åtskilliga gator i Djurgårdsstaden, Norra och Vestra Humlegårdsgatorna, åtskilliga ej. .stensatta gator i; Adolf Fredriks och Kungsholms församlingar, Stora Skinnarviksgatan, Rosenlundsgatan, Stora. oeh Lilla: Bondegatorna, Riddarhölmshamnen, med flera platser; upptagande förslaget jemväl ersättningsbelopp till husegare vid Lilla Nygatan och Oxtorgsgatan för förändtingar å husen: Till vederbörandes efterrättelse kungöres att berörda försläg med tillhörande afvägningskartor finnas uti Kollegii notåriekontor tillgängliga för granskning hvarje söknedag från kl. 10 f. m. till kl. 2 e. m. intill. den 15 nästinstundande Oktober, inom hvilken tid .klandertalan emot förslaget må hos kollegium anföras. inn Riksdagswanuavralen. Borgarestånde?. Marstrand har förenat sig med Wenersborg om rådman. Fristedt. — Nedanstående, ty värr alltför sanna orå låna vi ur Norra Kälmar Läns Tidning: : Tigerna förändras. Hvem minnes icke dessa dagar för ett år sedan, då hela civilisationens tanke med bäfvan och oro sväfvade. kring murarne af Sebastopol, — detta Sebastopal, med. hvars: förestående fall jättebygnaden i öster skulle ramla? De: skulle då ändtligen falla dessa murar; bakom hvilka råhet och bärbarism krälade i mörkret, och från dem, i stället, frihetens oeh upplysningens gudomliga ljus uppgå och stråla äfven öfver: östern. Så hoppades och trodde en väntande verld; — hvilkåt jubel vid dessa murars fall! Huru välsignade man icke dessa folk; hvars söner, hjeltar alla, trotsande, hunger : och köld, så ärofullt och med så oerhörda uppoffringar. kämpat och vunnit! — Här skulle sen ny tideräkning börja, från hvilken Europas folk kunde tälja födelsedagen af en förhoppningsfull framtid! : Ett år här sedan dess förflutit, och hvart hafva de tagit vägen dessa förhoppningar? Är ban krossad, den-råe barbaren? Hvar är det frihetens och upplysningens ljus, som ;skulle uppgå öfver östern, och hvars milda återsken skulle sprida sin välgörande värme öfverallt? Ack! från ruinerna af dessa fallna murar, rykande af blod; uppsteg istället den svarta demon, som, enligt historiens sorgliga vittnesbörd, så mången gång skördat de fält, för hvilkas odlande folken offrat sina ädlare krafter — dess namn är: statskönst; — Borta äro civilisationens förhoppningar, vissnade dess frukter!! Nu föregår en annan strid i öster, ieke af och för folket, — det är Europas furstar, som täfla om äran att, med glömska af folkens ännu öppna sår, få uppbära släpet af kröningsmanteln i Moskwa och sola sig i glansen af det alltherrskande majestätet. Hvilket jubel äfven här! Hvilka uppoffringar äfven nu! Men huru himmelsvidt olika äro icke förhållandena nu! Stridsropen äro förbyttai .kröningshymner:På bonade golf och lysande af guld och diamanter jubla maktens utskickade i korus med fanatiska prester och förslafvade lifegne, och med en lyx, värdig kejsar Heliogabalus, deltaga de uti ly sande fester, glömmande ända till minnet af de kämande Hationernas försakelser och lidanden. Och folen!? De sucka, väntande att tiderna ännu en gång skola förändras. — I-det! med senaste finska post hitkomna Auguöstihäftet af Litteraturblad för allmän medborgerlig bildning förekommeren artikel: Svenska Tidningen mot Litteraturbladet af utgifvaren professor J. V. Snellman, och hvilken utgör en fortsättning af polemiken om de : ny-finska nationalitetsförhållandena samt Finlands fordna ställning till Sverge. Med en återblick på en af sina-föregående häftiga artiklar i dessa ämnen, säger Litteraturbladet: Vi medgifva eljest villigt, att våra uttryck kunnat utan skada för sak vara mildare valda, icke derföre att anledning till hårda ord saknades, utan just. derföre att den i öfverflöd finnes. Någon tillrättavissing förtjenar dock öfvermodet; och; ett helt folks sjelfkänsla får icke opåmindt trampas i stoftet. Af orsaker, dem vi icke närmare kunna förklara, var det också en länge återhållen och — Sv. Tidn. må vara öfvertygad derom — icke endast redaktionens enskilta harm, som i våra ord yttrade sig. : Oaktadt detta slags medgifvande genomgås dock äfven denna artikel af en hårdhet oeh kall hånfullheti tanke och framställningssätt, hvilka, omvockså Litteraturbladet hade rätt i sina påståenden, dock i en polemik sk dan som denna, mellan Finland och Sverge (i brist på andra svenska. blad i Finland här vepresenteradt af: Svenska Tidningen), minst sagt ej äro !på sin plats. Mycket vore ock att säga om denna artikel, men vi afstå för vår del derifrån, då vi ju veta, att en direkt polemik med-ett blad i Finland tjenar till föga eller intet. Två saker kunna vi dock ej afhålla oss från att anmärka. Den ena är, att då Litteraturbladet säger att om finnarne nu skulle gå under, såsom. svenskarne. påstå, :-det icke sker derföre, att finska folket nu vaknat till något gjelfmedvetande, begär sin andel af allmän mensklig bildning, utan derföre att finnarne redan i århundraden lydt under främmande (svenskt naturligtvis) öfvervälde, och derföre att ett främmande språk och en främmande, icke nationel. bildning. lika länge varit i landet herrskande. Detta yttrande är i sanning en oädelbet, ja, en fläck på ett dylikt. blads, som Litteraturbladet, spalter. Några kommentarier för att förklara detta, behöfvas icke. För det andra, då Litteraturbladet i slutet af sin artikel, såsom en motsats till Finlands fordna provinsiella ställning till Sverge, framhåller att nu, då kejsaren afgifver sin regentförsäkran till Finlands folk, sker det säsom ett tillkännagifvande att han bestiger kejsardömet Rysslands och storfursteridömet Finlands