DOKTOR ANTONIO.
EN BERÄTTELSE
AF FÖRFATTAREN TILL LORENZO BENONID.
Öfversättning från engelskan. )
I det han gick ut ur rummet, mötte han
på tröskeln sir Jobn, hvilken dröjt en stund
der nere för att invänta resvagnen, Som ba-
roneten hvarken genom ord eller ätbörd an-
tydde någon önskan till meddelande, gick
oktor Antonio tigande framåt. Besinnande
likväl, att baroneten kunde hafva någonting att
säga, sedan han varit inne hos sin: dotter,
dröjde han qvar några minuter i salen (så
skola vi hädanefter benämna det yttre rum-
met.) Men engelsmannen trädde ut och gick,
ledsagad af flickan Speranza, tvärt igenom
rum.net till sitt eget, utan att på något sätt
gifva akt på doktorns närvaro, hvilken, då
han märkte att han icke behöfdes, lemnade
huset.
XDå sir John blifvit införd i det rum, som
var ämnadt för honom, kastade han sig med
mulen PPpgn på en stol och slungade en
vredgad blick omkring rummet.
Ett förtjusande ställe, i sanning, att vistas
på i fyratio dagar! mumlade han med för-
smädligt uttryck. Hvarföre icke sex måna-
der? och han skrattade högt.
Sanningen att säga, öfverensstämde rummet
med, om ej öfverträffade, den beskrifning,
som doktorn afgifvit öfver värdshuset. De
fordom hvita, nu af ålder gulnade väggarne,
hvilkas enformighet icke ens var afbruten af
någon serie af dåliga gravyrer eller en eländig
spegel; de kala fönstren, det gamla träbordet,
) Se Aftonbladet n:r 219—221.