DOKTOR ANTONIO. EN BERÄTTELSE AF FÖRFATTAREN TILL LORENZO BENONID. Öfversättning från engelskan. ) I det han gick ut ur rummet, mötte han på tröskeln sir Jobn, hvilken dröjt en stund der nere för att invänta resvagnen, Som baroneten hvarken genom ord eller ätbörd antydde någon önskan till meddelande, gick oktor Antonio tigande framåt. Besinnande likväl, att baroneten kunde hafva någonting att säga, sedan han varit inne hos sin: dotter, dröjde han qvar några minuter i salen (så skola vi hädanefter benämna det yttre rummet.) Men engelsmannen trädde ut och gick, ledsagad af flickan Speranza, tvärt igenom rum.net till sitt eget, utan att på något sätt gifva akt på doktorns närvaro, hvilken, då han märkte att han icke behöfdes, lemnade huset. XDå sir John blifvit införd i det rum, som var ämnadt för honom, kastade han sig med mulen PPpgn på en stol och slungade en vredgad blick omkring rummet. Ett förtjusande ställe, i sanning, att vistas på i fyratio dagar! mumlade han med försmädligt uttryck. Hvarföre icke sex månader? och han skrattade högt. Sanningen att säga, öfverensstämde rummet med, om ej öfverträffade, den beskrifning, som doktorn afgifvit öfver värdshuset. De fordom hvita, nu af ålder gulnade väggarne, hvilkas enformighet icke ens var afbruten af någon serie af dåliga gravyrer eller en eländig spegel; de kala fönstren, det gamla träbordet, ) Se Aftonbladet n:r 219—221.