verkställighet af detta beslut, att inträda i den mån något läns jordebok hinner blifva färdig; dock så, att alla persedlar, som böra till penningerä förvandlas, sku!le redan från i 1 1853 påfc de skattskyldige till ö ingen debiterade belopp efter föregående 20 årens (1834— e skylder. D rjemte har grundräntors och kro notiondes utgörande utan uppsägningsrätt gareng sida redan med förlidet år trädt ket, likasom grunderna och sättet. för Ängsprisernas bestämmande. Enligt ders för flerariksdagar sedan gjorda förelade regeringen ock ett fö:slag till förändrad grufvestadga, hvilket af rikets ständer gillades, hvarefter författningen i Januari 1855 blifvit utfärdad; hvarförutan .regeringen, äfven med bifall till rikets ständers fraroställningar, upphäft en hop gamia förordningar om jernvräkeriet samt stadgandet om jerneffekters vägning på upstadsvåg m. m. Sent omsider har regeringen äfven (September 1855) gått ständernas önskningar till möte3 genom ,inställande tills vidare af de både örhatliga och ändamålslösa karantäner för fartyg och resande från utrikes af kolera smit tade orter. Likaledes bar regeringen efter förnyade erinringar från ständernas sida både vid 1848 års och vid sistl. riksdag omsider litit i Augusti månad detta år utgå en ny förordning om Patenter, stödd på tvenne af de utaf rikets ständer antagne hufvudgrundsatser, dels om upphörande af den nästan avilkorliga rättighet till erhållande af patent ä utländska här förut ej patenterade uppfinningar, dels om ändring i förut gällande stadganden rörande preskription för anställande af klandertalan mot patenter. Att regeringen, i öfverensstämmelse med rikets ständers beslut, redan i Februari 1855 utfärdat författningen om ultgifvande af fonderade statsobligationer för att dermed bereda medel till jernvägsanläggningar, torde vara mindre förtjent att antecknas, än att nyssnämde Iåneutväg icke behöft anlitas utom i högst ringa mån, för att genom riksgäldskontoret bestrida de sedan sista riksdag erforderliga utgifter för jernvägar, hvarmed arbetet ändock bedrifvits med särdeles drift och framgång. Slutligen — och för att icke nämna, att regeringen enligt ständernas begäran stadgat förändringar i den af henne sjelf några månader före riksdagen utfärdade författning i afseende på hemmansklyfning och jordafsöndringar,, äfvensom utfärdat de af ständerna begärda förändringar i stadgan om fattigvården och skiftesförfattningarne, — har regeringen, utan något å hennes egen sida taget initiativ, fått af rikets ständer emotteaga förslag till de sedermera utfärdade vigtiga lagarne om afskaffande dels af spöoch risstraffen, dels of kyrkoplikten äfvensom om förändrad:e ansva sbestämmelser för stöld, snatteri samt rån, hvarigen xa hela vår gamla brottmäålslagstiftni g fått ett riktigt grundskott. Deremot vägrade regeringen, på som det O:s synes mycket underhaltiga skäl, hvilka vi förut förebaft till granskning, sin sanktion å trenne a? rikets ständer afgifna vigtiga förslag inom den civila lagstiftningens område, nemligen om afskaffande af den orimliga bördsrätten i stad, oäkta barns rätt till afliden moders qvarlåtenskap och — det billigaste af alla — om omyndig qvinnas rätt att i vissa fall af domstol förklaras myndig. Vi hafva med mer vidlyftighet, än som eljest varit nödigt, upprättat detta register öfver det förnämsta, som sedan sista riksdagen i rikets iure styrelse sig tilldragit, emedan deraf uppenbarligen framstår den slutföljd, att samtlige de ganska ingripande förändringar och förbättringar i både den kriminella, finansiella och ekonomiska lagstiftningen m. m, samt hvad för öfrigt till landets fromma blifvit i dessa hänseenden åtgjordt, visat sig hafva mer elier mindre omedelbart utgått ifrån förslag eller framställningar, som blifvit gjorda af representationen. Företrädesvis gäller detta om 1853— 1854 års ständer: Endast med hänsyn till försvarsverket till lands och sjös, hvarom de af krigsoch marinministern uppgjorda förslag i allt väsentligt då af rikets ständer gillades, kan häruti ett undantag rättvisligen medgifvas. Ingenting kan vara mera tillfredsställande för vännerna af den representativa styrelseformen, än denna sjelfetyrelse, men deremot ingenting böra vara mera nedslående för motsetåndarne till en parlamentarisk styrelse och försvararne af ett så beskaffadt monarkiskt samhälle, der man hufvudsakligast skulle behöfva förl:ta sig på regeringens insigter, klokhet och förutzernde eller kanske, i dessas ögon, aldrahelst på en allenastyrande konungs och dess favoriters såkallade vishet. :Emellertid kan man icke dölja, att ett sådant förhållande, som här ofvan finnes antecknadt, eller att representationen så godt som utan ledning och samverkan med den andra statsmakten beslutar om rikets angelägenheter och i regeringens ställe tar initiativet till nya lagar och författningar, innebär något utomordentligt inom ett konstitutionelt samhälle och möjligen skulle kunna åtminstone med vår nuvarande fyrdelta representation, urarta till föga önskvärda oregelbundheter. Ty delyckliga resultater af ständernas verksamhet, som vi här haft den tillfredsslällelsen att anteckna, böra icke komma oss att helt och hållet biunda för möjligheten af motsatsen, eller att förbise nödvändigheten att, under hvilka förbållanden som helst, bredvid konungens sida eg: en sjelfständig med insgigter, talang ocksä vighet utrustad rådgifvande personal med kometens och förmåga till sjeifverksamhet, och — —Qe— — —AKLAL —