verkställighet af detta beslut, att inträda i den
mån något läns jordebok hinner blifva fär-
dig; dock så, att alla persedlar, som böra till
penningerä förvandlas, sku!le redan från
i 1 1853 påfc de skattskyldige till
ö ingen debiterade belopp efter
föregående 20 årens (1834—
e
skylder. D rjemte har grundräntors och kro
notiondes utgörande utan uppsägningsrätt
gareng sida redan med förlidet år trädt
ket, likasom grunderna och sättet. för
Ängsprisernas bestämmande. Enligt
ders för flerariksdagar sedan gjorda
förelade regeringen ock ett fö:slag
till förändrad grufvestadga, hvilket af rikets
ständer gillades, hvarefter författningen i Ja-
nuari 1855 blifvit utfärdad; hvarförutan .re-
geringen, äfven med bifall till rikets ständers
fraroställningar, upphäft en hop gamia för-
ordningar om jernvräkeriet samt stadgandet
om jerneffekters vägning på upstadsvåg m. m.
Sent omsider har regeringen äfven (Septem-
ber 1855) gått ständernas önskningar till mö-
te3 genom ,inställande tills vidare af de både
örhatliga och ändamålslösa karantäner för
fartyg och resande från utrikes af kolera smit
tade orter. Likaledes bar regeringen efter
förnyade erinringar från ständernas sida både
vid 1848 års och vid sistl. riksdag omsider
litit i Augusti månad detta år utgå en ny
förordning om Patenter, stödd på tvenne af
de utaf rikets ständer antagne hufvudgrund-
satser, dels om upphörande af den nästan
avilkorliga rättighet till erhållande af patent
ä utländska här förut ej patenterade uppfin-
ningar, dels om ändring i förut gällande stad-
ganden rörande preskription för anställande
af klandertalan mot patenter.
Att regeringen, i öfverensstämmelse med ri-
kets ständers beslut, redan i Februari 1855
utfärdat författningen om ultgifvande af fonde-
rade statsobligationer för att dermed bereda
medel till jernvägsanläggningar, torde vara
mindre förtjent att antecknas, än att nyss-
nämde Iåneutväg icke behöft anlitas utom i
högst ringa mån, för att genom riksgälds-
kontoret bestrida de sedan sista riksdag er-
forderliga utgifter för jernvägar, hvarmed ar-
betet ändock bedrifvits med särdeles drift och
framgång. Slutligen — och för att icke nämna,
att regeringen enligt ständernas begäran stad-
gat förändringar i den af henne sjelf några
månader före riksdagen utfärdade författning
i afseende på hemmansklyfning och jordaf-
söndringar,, äfvensom utfärdat de af stän-
derna begärda förändringar i stadgan om fat-
tigvården och skiftesförfattningarne, — har
regeringen, utan något å hennes egen sida ta-
get initiativ, fått af rikets ständer emotteaga
förslag till de sedermera utfärdade vigtiga la-
garne om afskaffande dels af spö- och risstraf-
fen, dels of kyrkoplikten äfvensom om förän-
drad:e ansva sbestämmelser för stöld, snatteri
samt rån, hvarigen xa hela vår gamla brott-
mäålslagstiftni g fått ett riktigt grundskott.
Deremot vägrade regeringen, på som det
O:s synes mycket underhaltiga skäl, hvilka vi
förut förebaft till granskning, sin sanktion å
trenne a? rikets ständer afgifna vigtiga för-
slag inom den civila lagstiftningens område,
nemligen om afskaffande af den orimliga börds-
rätten i stad, oäkta barns rätt till afliden mo-
ders qvarlåtenskap och — det billigaste af
alla — om omyndig qvinnas rätt att i vissa
fall af domstol förklaras myndig.
Vi hafva med mer vidlyftighet, än som el-
jest varit nödigt, upprättat detta register öf-
ver det förnämsta, som sedan sista riksda-
gen i rikets iure styrelse sig tilldragit, eme-
dan deraf uppenbarligen framstår den slut-
följd, att samtlige de ganska ingripande för-
ändringar och förbättringar i både den kri-
minella, finansiella och ekonomiska lagstift-
ningen m. m, samt hvad för öfrigt till lan-
dets fromma blifvit i dessa hänseenden åt-
gjordt, visat sig hafva mer elier mindre ome-
delbart utgått ifrån förslag eller framställnin-
gar, som blifvit gjorda af representationen.
Företrädesvis gäller detta om 1853— 1854 års
ständer: Endast med hänsyn till försvars-
verket till lands och sjös, hvarom de af krigs-
och marinministern uppgjorda förslag i allt
väsentligt då af rikets ständer gillades, kan
häruti ett undantag rättvisligen medgifvas. In-
genting kan vara mera tillfredsställande för
vännerna af den representativa styrelseformen,
än denna sjelfetyrelse, men deremot ingen-
ting böra vara mera nedslående för motsetån-
darne till en parlamentarisk styrelse och för-
svararne af ett så beskaffadt monarkiskt sam-
hälle, der man hufvudsakligast skulle behöfva
förl:ta sig på regeringens insigter, klokhet och
förutzernde eller kanske, i dessas ögon, al-
drahelst på en allenastyrande konungs och
dess favoriters såkallade vishet. :Emeller-
tid kan man icke dölja, att ett sådant för-
hållande, som här ofvan finnes antecknadt,
eller att representationen så godt som utan
ledning och samverkan med den andra stats-
makten beslutar om rikets angelägenheter och
i regeringens ställe tar initiativet till nya la-
gar och författningar, innebär något utomor-
dentligt inom ett konstitutionelt samhälle och
möjligen skulle kunna åtminstone med vår
nuvarande fyrdelta representation, urarta till
föga önskvärda oregelbundheter. Ty delyck-
liga resultater af ständernas verksamhet, som
vi här haft den tillfredsslällelsen att anteckna,
böra icke komma oss att helt och hållet biunda
för möjligheten af motsatsen, eller att förbise
nödvändigheten att, under hvilka förbållan-
den som helst, bredvid konungens sida eg:
en sjelfständig med insgigter, talang ocksä
vighet utrustad rådgifvande personal med kom-
etens och förmåga till sjeifverksamhet, och
— —Qe— — —AKLAL —
