vkuHe misstänkas såtom förbattare till det förargliga
brefvet, denne egde rätt ätt namngifva den sanu-
skyldige. Att brefvet dessutom stkrefs i Landskrona
och afsändes från Lund (således i södra Skåne) fiera
veckor innan författaren återkom till Stockholm från
ett besök både i Skåne och utlandet, kan när som
helst styrkas, om det skulle behöfvas. Deremot med-
gifves gerna att svaret på de i Svenska Tidningen
införda utdrag ur landsortsbladen författades här i
Stockholm och daterades ej heller annorstädes, ehuru
författaren icke ansåg, eller ärnu i denna stund an-
ser såsom någon dödsesynd, att handlingen eller dia-
logen imaginerades fortfarande spela ner: i Skåne
Beträffande sjelfva brefvet, så har jag icke funnit
någon uppgift deruti vederlagd, om man än bestridt
åtskilliga af de deri gjorda slutsatser, oaktadt äfven
dessa öfverensstämde med alla de personers opinion,
med hvilka jag i flere Skånes städer samtalade om
det ifrågavarande valet. Deita bevisas också till nå-
gon del deraf, att valet var af flera valmän officielt
öfverklagadt, innan brefvet skrefs.
Att landshöfdingen von Troil, som i öfrigt af bref-
skrifvaren rättvist lofordas för -sitt nit och sin drift,
kort före eler samtidigt med riksdagsmannavalen
besökte åtskilliga Skånes städer, har icke ens blifvit
motsagdt, äfven om det icke erkännes att han der-
vid med vederbörande samspråkat om valen, hvilket
likväl ändå alltid är mera sannolikt än motsatsen,
och hvari dessutom åtminstone icke jag finner något
klandervärdt, än mindre deri ser ett olagligt och
otillbörligt missbruk af embetsmyndighet, då fråga
aldrig varit ora någon hr landshöfdingens embetsåt-
gärd. De omständigheter brefvet anmärker såsom
skäl för valförrättningens gillande ha icke heller
kunnat bestridas, om än dessa icke komma att leda
till en sådan kassation, Men om brefskrifvaren miss-
tagit sig-i sin förmodan eller slutsats uti detta hän-
seende, så- skulle jast ett sådant misstag endast vara
ett bevis på hans okuonighets och dumhet,, och
han får väl då åraga sitt kors med kristligt tåla-
mod. En annan gång kan möjligen samma olyck-
liga öde träffa: sjelfva Snällposten. Icke ens anek-
doterna om handlanden Plantins kalas öch skålpro-
Positionen för borgmästare Ö:s blifvande represen-
tantkall, eller enfalden hos en valman att i följd
deråf kasta bort sina röster på en person, som man!
rvisste icke kunna blifva farlig för borgmästaren, ha
blifvit bestridda såsom fakta; och om deruti finnes
någon skandal så lärer den icke bestå i den sann-
färdiga berättelsen, utan i sjelfva faktum. Icke hel-
3er kan det motsägas, att handlanden Plantin några
veckor efter kalaset och riksdagsmannavalet gjort
konkurs, och att borgmästaren Ö. med honom haft
betydliga affärsförhållanden. Det senare kan vis-
serligen, om man så vill, vara en enskilt sak, som
rörer borgmästaren mer än allmänheten, men sedan
konkurs inträdt, äro dertill hörande handlingar of-
fentliga, och således är berättelsen om hr Plantins
sålunda offonsliggjorda affärer icke förbjuden af
någon -granlagenhet. Återstår således endast hvad
som varit yttradt om de underliga historierna
Törande: borgmästaren Ödmanssons förhållanden i En-
Feltoftaaffåren. Detta påstå visserligen Svenska Tid-
ningen och Snällposten vara vederlagdt genom några
af landssekreteraren Hane till Svenska Tidningen
meddelade upplysningar; men detta vågar jag deremot
icke antaga i vidsträektare måtto, än att hr Öd-
mansson icke, såsom brefvet i detta fall orätt upp-
gifvit, gemensamt med den bankrutterade f. d. hand-
Janden Lundgren köpt Engeltofta; hvilket i stället
bort heta: att Lundgren, som först af konung Karl
XIV Johan arrenderat Engeltofta, genom en den 12
Mars 1839 upprättad afhandling till hr Ödmansson
afträdt alla anspråk på arrenderätten, och att det va-
rit om denna afhandling, hrr Lundgren och Ödmans-
on emellan, som flere rättegångar uppstått och de
underliga historierna cirkulerat, derom upplysning
bland annat kan vinnas af besvärsakten till Kongl.
Maj:ts utslag den 5 Oktober 1852, uppå de af ej
mindre tit. Ödmansson än tit. Lundgren hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anförda besvär. Min afsigt
är icke nu att vidare exploitera detta ämne, hvilket
icke hörer till de mera angenäma. Men då jag ge-
nom fortsatta invektiver blifvit dertill provocerad, har
jag endast velat låta förstå, att jag icke fäktar så
elt och hållet med bara penn- eller träsvärd.
Stockholva den 19 September 1856.
Förfrauttare af det beryktade brefvet från Skåne.
Adress n:r 20 Smålandsgränd, 1 tr. upp.