DOKTOR ANTONIO. EN BERÄTTELSE AF FÖRFATTAREN TILL LORENZO BENONIP. Öfversättning från engelskan. FÖRSTA KAPITLET. Hög och låg Kort efter sedan sir John tillslutit sina ögon, började vägen, hvilken för en stund gätt uppför, att slutta nedåt. För en god mil gick den i sluttning zigzag omkring en kal rödaktig klippa, som sköt ut i hatvet, till dess, vid en tvär vändning åt höger, den gista men brantaste delen af backen blef synlig, hvarefter den ungefärligen hundra steg löpte 1 jemn höjd med hafvet. Sedan började vägen att ånyo bära uppföre, och delade sig snart i tvenne grenar, af hvilka den roindre steg rakt uppför en liten udde, hvilken begränsade horisonten i vester — en grönskande, leende liten landsträcka, med en klockstapel och här och der några tak blänkande i solskenet — under det att hufvudgrenen gick vid foten af klipporna till venster. käProspero, hvars känsla för ansvarsfullheten af hans åliggande blifvit väckt genom varningsorden från innehafvaren af giggan, vågade sig utför sluttningen med all möjlig försigtighet och med ett öga på den istadiga förhästen. Men all hans vaksamhet eller skicklighet var icke tillräcklig att afvända ett resultat, hvilket under dessa omständigheter var oundvikligt, nemligen att stången, genom hvilken djurst var fastspändt vid vagnstisteln, då linan, som sammanböll förhästens seltyg, nödvändigt genom vägens sluttande be) Se Aftenbladet n:r 219.