DOKTOR ANTONIO.
EN BERÄTTELSE
AF FÖRFATTAREN TILL LORENZO BENONIP.
Öfversättning från engelskan.
FÖRSTA KAPITLET.
Hög och låg
Kort efter sedan sir John tillslutit sina
ögon, började vägen, hvilken för en stund
gätt uppför, att slutta nedåt. För en god
mil gick den i sluttning zigzag omkring en
kal rödaktig klippa, som sköt ut i hatvet,
till dess, vid en tvär vändning åt höger, den
gista men brantaste delen af backen blef syn-
lig, hvarefter den ungefärligen hundra steg
löpte 1 jemn höjd med hafvet. Sedan bör-
jade vägen att ånyo bära uppföre, och delade
sig snart i tvenne grenar, af hvilka den roin-
dre steg rakt uppför en liten udde, hvilken
begränsade horisonten i vester — en grön-
skande, leende liten landsträcka, med en klock-
stapel och här och der några tak blänkande
i solskenet — under det att hufvudgrenen gick
vid foten af klipporna till venster.
käProspero, hvars känsla för ansvarsfullheten
af hans åliggande blifvit väckt genom var-
ningsorden från innehafvaren af giggan, vå-
gade sig utför sluttningen med all möjlig för-
sigtighet och med ett öga på den istadiga
förhästen. Men all hans vaksamhet eller
skicklighet var icke tillräcklig att afvända ett
resultat, hvilket under dessa omständigheter
var oundvikligt, nemligen att stången, genom
hvilken djurst var fastspändt vid vagnstisteln,
då linan, som sammanböll förhästens sel-
tyg, nödvändigt genom vägens sluttande be-
) Se Aftenbladet n:r 219.