stan fullt hus, till stor del bestiende af per:
goner tillhörande hufvudstadens högst upp
satte eller mest bildade klasser, hade infunnit
sig för att njuta af detta underhållande styc-
ke, deri direktör Deland, som bekant är, öter-
gifver hufvudpersonens, den garale gustavia-
nen Magnus Drakenbjelme rol på elt sätt som
verkligen kan kalias ojemförligt. Den, som
sett detta stycke under någon af föregående
säsonger, längtar alltid att åter få förnya be-
kantskapen dermed, och den som ej förut sett
det, kan man ej tillråda bättre än att ej låta
gå sig ur bänderna detta ej ofta återkomman-
de tilifalle, att se någonting så i de minsta
detaljer fulländadt, som hr Delands spel i
denna rol. Man glömmer att man har skå-
despelaren framför sig och tycker sig i stäl-
let äskåda den lifslefvande verkligheten.
Samma skådespel uppföres äfven i afton,
och lärer äfven vara bestämdt till uppförande
om lördag och söndag.
Såsom en mera sällsynt märkvärdighet inom
den dramatiska konstens historia i vårt land,
omtalas att, när skådespelet koramer till upp-
förande sistnämde dag, detta lärer blifva den
100:de representationen, hvarvid detsamma
blifvit uppfördt i Sverge, alltid med hr De-
land i hufvudrollen. Det är således ett slags
jubelfest, som hr Deland då kommer att fira.
— Ett sällskap tyrolersångare vid namn