äro erforderliga för öarnes egna behof, fritt val af komunalmyndigheter och domare. Den makt, som engelska kronan och guveroörerna på Jamaica och Belize hittills utöfvat öfver öarne, upphöra så snart fördraget blifvit ratificeradt. Honduras förpliktar sig vidare att ej på öarne anlägga eller tåla några befästningar, och att lika litet afträda suveränitetea deröfver till någon annan makt. Hvad som skail blifva af de förhanden varande, betydande fästningeverken på Ruatan är mig ej bekant. Slutligen ir slafveriets införande förbjudet. — Den andra konventionen emellan England och Honduras bestämmer, att skiljedomare skola förordnas för att afgöra de gamla tvistepunkterna mellan engelska undersåtare och Honduras. Konventionen erkänner den gräns, på hvilken Honduras gör anspråk emot Mosquitos. För de indianer, som kunna befinna sig inom denna gräns, ega skiljedomrarne att anvisa bestämda boningsplatser, der indianerna komma att utöfva samma besittnviogsrätt, som af Förenta Staterna tillerkännes de inom deras gränsor boende indianer. Engelska kolonien i Belize förblifver i sina nuvarande förhållanden; likväl komma gränsorna att regleras. — För det tredje en vänskapsoch handelstraktat emellan England och Honduras, hvaruti med afseende på jernbanan emellan Puerto Caballo och Fonseeaviken regeringens i Honduras för längre tid sedan offentliggjorda förslag finnes upptaget. För det fjerde ha hr Dallas och lord Clarendon kommit öfverens om ett förslag, som skall föreslås Nicaraguastaterna till antagande. Det går hufvudsakligen ut derpå, ait San Juan skall blifva en frihamn och en fristad under Nicaraguas suveränitet. — Jag kan ej gå i borgen för, att denna analys sf fördragen är fullständig, och äfven om den vare det, skulle i alla fall mycket bero af de särskilia punkternas detaljer. Emellertid är redan af det ofvanstående klart, att man haft orätt, då man förklarat centralamerikanska frågan vara afgjord. Man frågar sig om hufvudpersonen, som ännu ej blifvit hörd — Nicaragua, skall blifva mera nöjd med det DallasClarendonska förslaget än med det Bulwer-Websteiska; och så länge Walker är qvar vid styret, kan man ej vänta detta. I sitt invigningstal har han på förhand rrotesterat deremot, att andra stater förfoga öfver Nicaraguas rättigheter. Den engelsk amerikanska diplomatien rör sig ännu jemt i samm bana, på hvilken lord Palmerston bragt saken — nemligen gemensam intervention i andra staters angelägenheter. Honduras fullmäktige, som bragt dessa fördrag till stånd, Don Juan Victor Herran, är en utmärkt personlighet. Fransman till börd, gick han efter grundliga studier i medicin och naturvetenskaper vid 22 års ålder öfver till Sydamerika, och begynte praktisera i Kariagena. -År 1830 kallades han såsom öfverläkare till Panama, der han gifte sig med eu spanska. Några år senare bosatte han sig i Costz Rica, och begynte här de märklisa iakttagelser och undersökningar öfver landets endemiska sjukdomar, som gjort horom bekant inom den vetenskapliga verlden. Sedan han under 1840 års borgerliga krig af en ståndrätt bhfvit dömd att arkebuseras, men lyekligen undkommit, återvände han till Frankrike. för avt fullända sina barns uppfostran, och begagnade tillika tillfället att inrätta en regelmessig skeppsfartsförbindelse melian Bordeaux och Centralamerika. Derjemte representerade han i Paris Costa Ricas regering ända till dess en nyare, år 1854 utfärdad lag uteslutit alla icke infödda från diplomatiska embeten. Men redan följande året utnämde honom Honduras till sin charg dAffaires i Paris, hvarifrån han, efter att hafva ganska lyckligt uppgjort handelsfördraget med Frankrike, i början af detta år till följd af ett särskilt uppdrag kom hit för att försöka sig i de med England uppkomna stridigheterna.