äro erforderliga för öarnes egna behof, fritt val af
komunalmyndigheter och domare. Den makt, som
engelska kronan och guveroörerna på Jamaica och
Belize hittills utöfvat öfver öarne, upphöra så snart
fördraget blifvit ratificeradt. Honduras förpliktar
sig vidare att ej på öarne anlägga eller tåla några
befästningar, och att lika litet afträda suveränitetea
deröfver till någon annan makt. Hvad som skail
blifva af de förhanden varande, betydande fästninge-
verken på Ruatan är mig ej bekant. Slutligen ir
slafveriets införande förbjudet. — Den andra kon-
ventionen emellan England och Honduras bestämmer,
att skiljedomare skola förordnas för att afgöra de
gamla tvistepunkterna mellan engelska undersåtare
och Honduras. Konventionen erkänner den gräns, på
hvilken Honduras gör anspråk emot Mosquitos. För
de indianer, som kunna befinna sig inom denna gräns,
ega skiljedomrarne att anvisa bestämda boningsplat-
ser, der indianerna komma att utöfva samma besitt-
nviogsrätt, som af Förenta Staterna tillerkännes de
inom deras gränsor boende indianer. Engelska ko-
lonien i Belize förblifver i sina nuvarande förhållan-
den; likväl komma gränsorna att regleras. — För
det tredje en vänskaps- och handelstraktat emellan
England och Honduras, hvaruti med afseende på jern-
banan emellan Puerto Caballo och Fonseeaviken re-
geringens i Honduras för längre tid sedan offentlig-
gjorda förslag finnes upptaget.
För det fjerde ha hr Dallas och lord Clarendon
kommit öfverens om ett förslag, som skall föreslås
Nicaraguastaterna till antagande. Det går hufvud-
sakligen ut derpå, ait San Juan skall blifva en fri-
hamn och en fristad under Nicaraguas suveränitet.
— Jag kan ej gå i borgen för, att denna analys sf
fördragen är fullständig, och äfven om den vare det,
skulle i alla fall mycket bero af de särskilia punk-
ternas detaljer. Emellertid är redan af det ofvan-
stående klart, att man haft orätt, då man förklarat
centralamerikanska frågan vara afgjord. Man frågar
sig om hufvudpersonen, som ännu ej blifvit hörd —
Nicaragua, skall blifva mera nöjd med det Dallas-
Clarendonska förslaget än med det Bulwer-Webstei-
ska; och så länge Walker är qvar vid styret, kan
man ej vänta detta. I sitt invigningstal har han på
förhand rrotesterat deremot, att andra stater för-
foga öfver Nicaraguas rättigheter. Den engelsk
amerikanska diplomatien rör sig ännu jemt i samm
bana, på hvilken lord Palmerston bragt saken —
nemligen gemensam intervention i andra staters an-
gelägenheter.
Honduras fullmäktige, som bragt dessa fördrag till
stånd, Don Juan Victor Herran, är en utmärkt per-
sonlighet. Fransman till börd, gick han efter grund-
liga studier i medicin och naturvetenskaper vid 22
års ålder öfver till Sydamerika, och begynte prakti-
sera i Kariagena. -År 1830 kallades han såsom öf-
verläkare till Panama, der han gifte sig med eu
spanska. Några år senare bosatte han sig i Costz
Rica, och begynte här de märklisa iakttagelser och
undersökningar öfver landets endemiska sjukdomar,
som gjort horom bekant inom den vetenskapliga
verlden. Sedan han under 1840 års borgerliga krig
af en ståndrätt bhfvit dömd att arkebuseras, men
lyekligen undkommit, återvände han till Frankrike.
för avt fullända sina barns uppfostran, och begagna-
de tillika tillfället att inrätta en regelmessig skepps-
fartsförbindelse melian Bordeaux och Centralamerika.
Derjemte representerade han i Paris Costa Ricas re-
gering ända till dess en nyare, år 1854 utfärdad lag
uteslutit alla icke infödda från diplomatiska embeten.
Men redan följande året utnämde honom Honduras
till sin charg dAffaires i Paris, hvarifrån han, ef-
ter att hafva ganska lyckligt uppgjort handelsfördra-
get med Frankrike, i början af detta år till följd af
ett särskilt uppdrag kom hit för att försöka sig i
de med England uppkomna stridigheterna.