någon tid instält arbetena för vår vackra domkyrkas j
förskönande, för att med domkyrkomedlen göra en
utvidgning af erkebiskopens boställe. För vanligt
menskligt förstånd synes en sådan tillbygnad öfver-
flödig. Nämde boställe innehåller nemligen omkring
jog beqväma rum. Det egeniliga motivet för
denna utvidgning lärer varit någon svårighet med ser-
veriugen vid erkebiskopens middagar; och domkeapit-
let, som väl besinnar den erkebiskopliga plikten att
vara gästgifvare, har naturligtvis till följd deraf an-
sett nämde skäl tillfyllestgörande för att bifalla ett
dylikt bygnadsföretag.
Ovissheten, buruvida universitetet har under erke-
biskopens tjenstledighet haft slersstyrelse eller
ej, är uu slut och har sedan 1ö rit det, ty de.
resor, erkebiskop Reuterdahl företagit såsom erke-
biskop och i enskilta angelägenheter, hafva ej hin-
drat honom ait sköta det, som man anser vara de
egentliga kanslersgöromålen, nemligen de löpande
ärenden Till de orter, der han under lingre tid
uppehållit sig, sisom Lund, Gustafsberg och Stock-
holm, lärer han hafva anmodat konsistorium att af-
ia embetsskrifvelser, och likaledes har han under
nd
sin resa aflåtit kanslersbref, hvilka i allmänhet lära
it i form af privatbref och okontrasignerade.
Fråga skulle väl kunn2 uppstå, hvad betydelse en
skrifvelse, som ej är aflåten från den ort, der en
embetsmans embetsrum finnes, och dertill okontra-
signerad, skulle kunna ega, helst akademiska statu-
weraas föreskrift, att kanslern har att för sin ex-
pedition förordna en sekreierare, förutsätter, att
kansleren har en ordnad embetsmyndighet. Huru
kan det under sådana förhållanden stå till med dia-
rier, huru med inneliggande konceptexemplar, hvad
utsigb finnes för allmänheten awvt erhålla del af
kanslerns utlåtanden, när bestämdt embetsrum sak-
nas? Månne ens det är troligt att koncepter fin-
nas? Att tänka sig en erkebiskop och universitets-
kansler hafva tillräcklig tid för att skrifva rent sina
betänkanden och beslut är verkligen löjligt, då hvarje
ung notarie i hofrätten använder renskrifvare för
sina utgående expeditioner. Men ännu löjligare är
det att tänka sig honom skyldig att på hvarje med-
borgares begäran, så fort kan, lemna afskrifter af
sina embetsutlåtanden, skrifvelser m. m. och dertill
vara tvungen att taga lösen, om den andre förklarar
att han ej vill emotiaga afskrifter såsom en grace.
Dessa formaliteter synas väl vara löjliga obetyd-
ligheter, men går man till sjelfva saken, måste man
blifva sorgligt stämd. Först och främst, hvartilltje-
nar ett embete, som kan skötas på badorten och i
resvagn? Hvad ordning kan det blifva i embetsför-
valtningen, der ej något bestämdt embetsrum och
ordentlig expedition finnas, och hvad vinna de aka-
demiska målen för grundhgare beredning genom
blotta långdansen i postvagnar? Vore ej då lika
godt, att de afgjordes i första instansen utan be-
kräftelse af en person, som kallas kansler, men som
ej gerna kan fatta något annat beslut än den lägre
instansen, enär målet af honom svårligen på aflägsen
ort, der han saknar tillfälle till anskaffande af er-
forderliga upplysningar, kan erhålla någon bättre ut-
redning än den, som förut blifvit gjord. Nyss an-
märkta förhållanden äro så mycket mera bekymran-
de nu, då en ny riksdag stundar, dervid vigtiga frå-
gor rörande universitetet förekomma, och hvilka
frågor fordra allt mer och mer omsorgsfull bered-
ning, ju mera insigten om behofvet af en ändamåls-
enlig vetenskaplig bildning utbreder sig. Af en öf-
verstyrelse för universiteterna väntar man sig i första
hand åtgärder, som kunna lända till att bevara,
stadga och befrämja universitetets rätt, välstånd och
ändamål. Huru skall det kunna ske nu, när detta
vigtiga kall är ett bihang till andra embetsgöromål,
och då den, som förvaltar det, ej en gång begagnar
sig af det biträde, hvartill han eger rätt?
Att frågan om universitetets flyttning, om hvars
nytta ja nödvändighet opinionen blifvit allt mera
stärkt och det ej minst bland personer, som höra till
uviversiteterna, ensam kunde för längre tid syssel-
sätta en öfverstyrelse för universitetet, inser hvar
och en. Men om den ock ej anser sig böra befstta
sig med denna fråga, hvilket kan vara ursäktligt, så
finnes tillräckligt annat arbete, än renskrifning, för
en kansler. De vetenskapliga anstalter och inrätt-
ningar, som uppväxa i Stockholm och för hvilkas
vidsträcktare verksamhet vid stundande riksdag frå-
ga om nya anslag lärer komma att väckas, borde
föranleda en öfverstyrelse för universitetet att sätta
sig i beröring med dessa inrättningars styrelser, på
det att universiteterna, när de nu äro bannlysta från
hufvudstaden, måtte kunna, i harmoni med dessa
institutioners utveckling, äfven sjelfva vinna en än-
damålsenlig sådan. Om man ej är vaken, kan det
lätt gå med vetenskapligheten i allmärhet som nu
t. ex. med den astronomiska branchen. För astrono-
mien finnas ej mindre än 6 ordinarie platser i Sverge,
en professors- och en adjunktsplats vid hvartdera uni-
versitetet och en professors- och amanuensplats vid
Stockholms observatorium, och på intet af dessa stäl-
len lära instrumenter i öfverensstämmelse med nu-
tidens fordringar finnas. Vore nu t. ex. anslagen
härtill samlade på ett ställe, vare sig i Stockholm
eller Upsala, så bade man åtminstone ett observato-
rium i komplett stånd. Jas har genom detta exem-
pel blott velat antyda, af hvilken vigt för vårt land
det vore, att ha en ordentlig gemensam styrelse öf-
ver universiteter och vetenskapliga anstalter. Att
under nuvarande förhållanden, då hvartdera uni-
versitetet bar sin kansler, särskilta vetenskapliga in-
rättniogar höra under särskilta statsdepartementer
0. 8. v., det blir högst svårt att ordna den högre
undervisningen, finner hvar och en. Ännu beklagli-
gare är det dock, då sjelfva kanslersembetet betrak-
tas snarare såsom en ordensdekoration än såsom ett
embete, innebärande maktpåligande skyldigheter.
SERNER KTENETIRS EES