eg SP MVA VV SAVA löshet. A. hade fått kunskap om de mått och steg hans hustru tagit, men utan att känna utgån gen deraf. Då han om söndagen .icke så; någon vid trädets fot, sålde han under tre dagar sin brödportion, för att dermed betalt en soldat, sor skulle förskaffa honom någrs underrättelser. Denne berättade honom, at hans olyckliga hustru, oaktadt sitt bedröfliga tillstånd, hade velat låta föra sig till Nisida, men hade på vägen blifvit angripen af en förskröcklig feber, och att man hade återfört henne hem, hvarest hon hade — dött under fullt vansinne. I samma ögonblick A. erfor dessa förskräckliga detaljer, ville hans kedjekamrat gå till krogen. A. följde honom maskinmessigt. Hans följeslagare började spela och dricka med en annan galerslaf; de blefvo rusiga, kommo i gräl och derifrån till knifvarnes begagnande. A. blef neddragen på golfvet, och emedan han besvärade sin kamrat under hans rörelser, kastade denne ursinnige sig öfver honom med sin dolk och — dödade honom. Söndagen derpå varseblef man från bagnon en gammal sorgklädd qvinna och ett litet barn, sittande vid trädets fot. En soldat närmade sig henne och den gamla qvinnan steg upp. Men knappt hade hon vexlat några ord med mannen, förr än hon föll med ansigtet mot jorden. Man upplyfte henne död och bortförde barnet. Jag vill icke vidare öka antalet af dessa berättelser, ehuru jag har ett rikt förråd deraf under mina ögon. Jag kan dock ej med tystnad förbigå N—s törfärliga öde. Denne unge advokat från Abruzzo hade en bror. Denne bror begick ett mord och hemkom betäckt af blod samt hack i häl förföljd af polistjenstemännen. N. sudlar sina händer i detta blod, och för att gifva sin bror tid att fly, begagnar han sig af polistjenstemännens osäkerhet, svarar icke på deras frågor, utan låter dem helt godvilligt bortföra sig. Man dömer honom utan många omsvep till 25 års galerfängelse. Mördaren begagnar sig dhäöraf för att bemäktiga sig hans egendom, och N. öfverlemnas åt glömskan djupt i bagd non vid Nisida. Hans oskuld var en allmänt känd sak. Mivistern, som utan tvifvel var illa underrättad, fann ej skäl att göra något afseende på hans reklamationer. N... ville i början svälta ihjäl sig, men underkastade sig slutligen att framsläpa ett uselt hf i slafveri, med den beständiga tanken på sin brors oerhörda otacksamhet. Fyra år förflöto. N... tycktes vara glömd af hela verlden. Slutligen förkunnade man honom en dag ett besök. Han vägrade att infinna sig i samtalsrummet. Man lyckades dock att föra honom dit. Den besökande var hans bror. Vid hans åsyn rusar N..., utan att säga ett ord, mot den otacksamme, fattar) honom i strupen, kastar omkull bonom och biter honom i ansigtet. Man lyckades att). rycka honom ifrån sitt rof och man bortför: honom döende till hospitalet. Om natten infann sig presten. Han stötte honom tillbaka. Hvar är din rättvisans gud, som ser allt och hör allt? utropade han. Hvarken förnuftsskäl eller böner hjelpte. Broderns otacksam1 het hade tillintetgjort honom. Han dog föl-! jande morgon under utstötande af de svåraste ! hädelser. — Jag känner mig ej ha mod att här skildra afstraffningsscenerna eller att berättade tusene de grymheterna från detta ställe, hvarest hun. v dratals politiska fångar och andra olyckliga, I8 utan dom och ransakning i bagnon invräkta utmärkta och hederliga män äro fastkedjade vid sidan af galerslafvar, som gjort sig skyldiga till alla möjliga brott. Jag har händerna fulla af fakta, namn och data. Men en målning är icke laga undersökning. Det är oss tillräckligt att hafva gifvit ett begrepp om huru det stod till uti de båda Siciliernas galerfängelser på den tid då Carolines medtäflare, markis Delcarretto,lika mäktig som konungen sjelf, eller rättare som hans alter ego, förtjuste hofvets skönheter och höll regeringens tyglar i sina händer. Huru står det för närvarande till i denna stat? Har det olyckliga folkets belägenhet blifvit i någon mån förbättrad? — Man har anedning att betvifla det, när man lyssnar till le uttryck af förtrytelse, som blifvit yttrade vå pariserkongressen, och de återljud deraf, om nyligen hörts från den engelska tribunen. år det den demagogiska pressen, som låter vöra dessa protester mot de lidanden, som hemöka Italien? Nej, det är de maktegande sjelfja. Yttrade icke helt nyss sardinske miniterpresidenten och plenipotentiären vid kon;ressen, grefve Cavour, under sardinska parsmentets enstämmiga bifallsrop: Kongressen är slutad, men Italiens sak är umera dragen inför den allmänna opinionens lomstol 1 Opinionen har ej heller dröjt att uttala Big. lela den europeiska pressen har genljudat eraf. Folkens innersta har upprest sig mot enna fräckhet utan like i den nyare tidens istoria, som helt obesväradt använder död ch tortyr som sina vanliga styrelsemedel. Förutsatt, säger Morning Post för den 27 uni, hvad som omöjligen kan inträffa anorlunda än genom ett underverk, att Italiens ogelägenheter kunde längre fortfara att gå å samma sätt som hittils, särdeles i Neapel, i uppstår helt naturligt den frågan: hvilken ktning skall händelsernas gång taga, och vad skall slutet blifva på en eländig regeng, som har begynt med så mycken oblyget och som med sådant vansinne framhärdar sina förvillelser? Lika naturligt frågar man g, hvilken ställning de uropeiska makterna sola iakttaga, ty säkert är, att de andra fråorna icke kunna skärskådas oberoende af enna. Om sakerna följa sin 1aturliga gång, kun! vi vänta oss inom kort få höra att, allenstund sjelfva marken vänder sig om när an trampar på honom, konung Ferdinands idersåtare ej längre uthärdat en samvetslös rstes tyranni och hans blodtörstige tjenares ymheter. Tingens naturliga gång blir en volt, som kan sluta med en fullständig refav Pts st I s II