eg SP MVA VV SAVA
löshet. -
A. hade fått kunskap om de mått och steg
hans hustru tagit, men utan att känna utgån
gen deraf. Då han om söndagen .icke så;
någon vid trädets fot, sålde han under tre
dagar sin brödportion, för att dermed betalt
en soldat, sor skulle förskaffa honom någrs
underrättelser. Denne berättade honom, at
hans olyckliga hustru, oaktadt sitt bedröfliga
tillstånd, hade velat låta föra sig till Nisida,
men hade på vägen blifvit angripen af en
förskröcklig feber, och att man hade återfört
henne hem, hvarest hon hade — dött under
fullt vansinne.
I samma ögonblick A. erfor dessa för-
skräckliga detaljer, ville hans kedjekamrat gå
till krogen. A. följde honom maskinmessigt.
Hans följeslagare började spela och dricka
med en annan galerslaf; de blefvo rusiga,
kommo i gräl och derifrån till knifvarnes be-
gagnande. A. blef neddragen på golfvet, och
emedan han besvärade sin kamrat under hans
rörelser, kastade denne ursinnige sig öfver
honom med sin dolk och — dödade honom.
Söndagen derpå varseblef man från bagnon
en gammal sorgklädd qvinna och ett litet
barn, sittande vid trädets fot. En soldat när-
made sig henne och den gamla qvinnan steg
upp. Men knappt hade hon vexlat några ord
med mannen, förr än hon föll med ansigtet
mot jorden. Man upplyfte henne död och
bortförde barnet.
Jag vill icke vidare öka antalet af dessa
berättelser, ehuru jag har ett rikt förråd deraf
under mina ögon. Jag kan dock ej med
tystnad förbigå N—s törfärliga öde.
Denne unge advokat från Abruzzo hade en
bror. Denne bror begick ett mord och hem-
kom betäckt af blod samt hack i häl förföljd
af polistjenstemännen. N. sudlar sina händer
i detta blod, och för att gifva sin bror tid
att fly, begagnar han sig af polistjenstemän-
nens osäkerhet, svarar icke på deras frågor,
utan låter dem helt godvilligt bortföra sig.
Man dömer honom utan många omsvep till
25 års galerfängelse. Mördaren begagnar sig
dhäöraf för att bemäktiga sig hans egendom,
och N. öfverlemnas åt glömskan djupt i bag-
d non vid Nisida. Hans oskuld var en allmänt
känd sak. Mivistern, som utan tvifvel var
illa underrättad, fann ej skäl att göra något
afseende på hans reklamationer.
N... ville i början svälta ihjäl sig, men
underkastade sig slutligen att framsläpa ett uselt
hf i slafveri, med den beständiga tanken på
sin brors oerhörda otacksamhet.
Fyra år förflöto. N... tycktes vara glömd
af hela verlden. Slutligen förkunnade man
honom en dag ett besök. Han vägrade att
infinna sig i samtalsrummet. Man lyckades
dock att föra honom dit. Den besökande var
hans bror. Vid hans åsyn rusar N..., utan
att säga ett ord, mot den otacksamme, fattar)
honom i strupen, kastar omkull bonom och
biter honom i ansigtet. Man lyckades att).
rycka honom ifrån sitt rof och man bortför:
honom döende till hospitalet. Om natten in-
fann sig presten. Han stötte honom tillbaka.
Hvar är din rättvisans gud, som ser allt och
hör allt? utropade han. Hvarken förnufts-
skäl eller böner hjelpte. Broderns otacksam- 1
het hade tillintetgjort honom. Han dog föl-!
jande morgon under utstötande af de svåraste !
hädelser. —
Jag känner mig ej ha mod att här skildra
afstraffningsscenerna eller att berättade tusen- e
de grymheterna från detta ställe, hvarest hun. v
dratals politiska fångar och andra olyckliga, I8
utan dom och ransakning i bagnon invräkta
utmärkta och hederliga män äro fastkedjade
vid sidan af galerslafvar, som gjort sig skyl-
diga till alla möjliga brott. Jag har händerna
fulla af fakta, namn och data. Men en mål-
ning är icke laga undersökning.
Det är oss tillräckligt att hafva gifvit ett
begrepp om huru det stod till uti de båda
Siciliernas galerfängelser på den tid då Caro-
lines medtäflare, markis Delcarretto,lika mäk-
tig som konungen sjelf, eller rättare som hans
alter ego, förtjuste hofvets skönheter och höll
regeringens tyglar i sina händer.
Huru står det för närvarande till i denna
stat? Har det olyckliga folkets belägenhet blif-
vit i någon mån förbättrad? — Man har an-
edning att betvifla det, när man lyssnar till
le uttryck af förtrytelse, som blifvit yttrade
vå pariserkongressen, och de återljud deraf,
om nyligen hörts från den engelska tribunen.
år det den demagogiska pressen, som låter
vöra dessa protester mot de lidanden, som hem-
öka Italien? Nej, det är de maktegande sjelf-
ja. Yttrade icke helt nyss sardinske mini-
terpresidenten och plenipotentiären vid kon-
;ressen, grefve Cavour, under sardinska par-
smentets enstämmiga bifallsrop:
Kongressen är slutad, men Italiens sak är
umera dragen inför den allmänna opinionens
lomstol 1
Opinionen har ej heller dröjt att uttala Big.
lela den europeiska pressen har genljudat
eraf. Folkens innersta har upprest sig mot
enna fräckhet utan like i den nyare tidens
istoria, som helt obesväradt använder död
ch tortyr som sina vanliga styrelsemedel.
Förutsatt, säger Morning Post för den 27
uni, hvad som omöjligen kan inträffa an-
orlunda än genom ett underverk, att Italiens
ogelägenheter kunde längre fortfara att gå
å samma sätt som hittils, särdeles i Neapel,
i uppstår helt naturligt den frågan: hvilken
ktning skall händelsernas gång taga, och
vad skall slutet blifva på en eländig rege-
ng, som har begynt med så mycken oblyg-
et och som med sådant vansinne framhärdar
sina förvillelser? Lika naturligt frågar man
g, hvilken ställning de uropeiska makterna
sola iakttaga, ty säkert är, att de andra frå-
orna icke kunna skärskådas oberoende af
enna.
Om sakerna följa sin 1aturliga gång, kun-
! vi vänta oss inom kort få höra att, all-
enstund sjelfva marken vänder sig om när
an trampar på honom, konung Ferdinands
idersåtare ej längre uthärdat en samvetslös
rstes tyranni och hans blodtörstige tjenares
ymheter. Tingens naturliga gång blir en
volt, som kan sluta med en fullständig re-
fav
Pts
st
I
s
II