STOCKHOLM, den 17 Sent, — I mån, som tidpunkten för riksdagens öppnande nalkas, burjar man allt mer och mer förvåna sig öfver dröjsmålet med den så länge omtalade förändringen af konseljen, helst sedan det nära ett halft år varit i hvars mans mun, att cheferna för tvenne af de vIgtigaste departementen skuile före riksdagen afgå, och man berättat, att än den ene än den andre erhållit aubud att i deras ställen inträda. Sar: är, att man lika ofta hört sägas att de gjorda anbuden icke blifvit antagna eler undvikande besvarade; och äfven detta är ganska betecknande för den politiska ställningen. Vi vilja nu icke inlåta oss I undersökning om anledningarne till denna obenägenhet att emottaga ett så hedrande förtroendeuppdrag som det att vara konungens rådgifvare. Att detsamma nu, åtminstone från :ynpunkten af rådgifvarnes ställning till representationen eller offentligheten, skulle vara förenadt med större politiskt obehag än fordon. lärer väl knapt kunna med skäl pästås. Emellertid tyckes det böra blifva i samma mån svårare att öfvertaga portföljerna, som tiden mera värmar sig för rikets ständers sammanträde samt utarbetandet af de flera maktpåliggande förslag och propositioner, hvilka från regeringen förväntas. För blifvande ministrar lärer det nemligen icke vara likgiltigt att, innan de taga dessa förslag på sitt ansvar, göra sig närmare bekanta med de vigtiga ämnen förslagen komma att omfatta, och hvartill en tid af några få veckor troligen föga förslå, likasom det icke heller kan vara likgiltigt för representationen, om de propositioner, som komma att från regeringens sida afgifvas, framläggas af rainistrar, som stå i begrepp att omedelbart derefter lemna sina portföljer, eller af sådana, som äro beredda att äfven taga befattning med verkställigheten af de åtgärder de föreslå. Det långa uppskofvet skall likväl uppenbarligen hafva till följd, antingen ait de nya departementscheferna ätnöja sig med att kontrasignera och i konungens namn framlemna propositioner, i hvilkas utarbetande de haft ingen eller ringa del, eller ock ati dessa propositioner låta vänta på sig långt in på riksdagen, hvilket åter måste både väsentligt försena representationens arbeten och lemna denna i en tvekan om sitt förhållande till styrelsen, som alltid måste verka till splittring och osäkerhet. Utan tvifvel önskar således hvarje fosterlandsvän lika med oss, att omen förändring af rådgifvarepersonalen verkligen åsyftas, hvilket man haft åtskilliga anledningar förmoda, denna må inträda ju förr desto ellre, och att i följd deraf riksdagens program må ifrån början blifva bestämdt. an har nyligen sett, att en utrikes ministers afsked och utnämningen af hans efterträdare kunnat ske utan att denne senare varit beredd att omedelbart inträda i embetets utöfning, och detta förfarande lärer väl äfven kunna användas i afseende å cheferna för andra departement, så vida man på fullt allvar åsyftar ett ombyte. Om åter de gamla förhållandena inom rådskammaren skola fortfara, så är det så mycket mera klandervärdt, att man så länge dröjer att tillsätta de lediga presidentsembetena i Svea hofrätt och kammarkollegium , hvilka man hitintills ansett hållas öppna såsom blifvande reträtter för justitieoch inrikesministrarne. En annan personalförändring, som äfven i flera månader varit omtalad såsom oåterkalleligen afgjord, efter att redan i åratal hafva varit fordrad af det allmänna tänkesättet, låter icke heller ännu afhöra sig. Vi mena ombytet af chef för generaltullstyrelsen, der friherre Carl Gyllenhaal fortfarande herrskar både här hemma och på inspektionsresor, oaktadt hopade anmärkningar mot hans embetsutöfning och det allt mer påträngande behofvet af en genomgripande räfst inom hela denna förvaltningsgren.