STOCKHOLM, den 17 Sent,
— I mån, som tidpunkten för riksdagens
öppnande nalkas, burjar man allt mer och
mer förvåna sig öfver dröjsmålet med den så
länge omtalade förändringen af konseljen,
helst sedan det nära ett halft år varit i hvars
mans mun, att cheferna för tvenne af de vIg-
tigaste departementen skuile före riksdagen
afgå, och man berättat, att än den ene än
den andre erhållit aubud att i deras ställen
inträda. Sar: är, att man lika ofta hört sä-
gas att de gjorda anbuden icke blifvit an-
tagna eler undvikande besvarade; och äfven
detta är ganska betecknande för den politi-
ska ställningen. Vi vilja nu icke inlåta oss
I undersökning om anledningarne till denna
obenägenhet att emottaga ett så hedrande för-
troendeuppdrag som det att vara konungens
rådgifvare. Att detsamma nu, åtminstone från
:ynpunkten af rådgifvarnes ställning till re-
presentationen eller offentligheten, skulle vara
förenadt med större politiskt obehag än fordon.
lärer väl knapt kunna med skäl pästås. Emel-
lertid tyckes det böra blifva i samma mån svå-
rare att öfvertaga portföljerna, som tiden mera
värmar sig för rikets ständers sammanträde samt
utarbetandet af de flera maktpåliggande förslag
och propositioner, hvilka från regeringen för-
väntas. För blifvande ministrar lärer det nem-
ligen icke vara likgiltigt att, innan de taga
dessa förslag på sitt ansvar, göra sig närmare
bekanta med de vigtiga ämnen förslagen kom-
ma att omfatta, och hvartill en tid af några
få veckor troligen föga förslå, likasom det
icke heller kan vara likgiltigt för represen-
tationen, om de propositioner, som komma
att från regeringens sida afgifvas, framläggas
af rainistrar, som stå i begrepp att omedel-
bart derefter lemna sina portföljer, eller af
sådana, som äro beredda att äfven taga be-
fattning med verkställigheten af de åtgärder
de föreslå. Det långa uppskofvet skall likväl
uppenbarligen hafva till följd, antingen ait
de nya departementscheferna ätnöja sig med
att kontrasignera och i konungens namn fram-
lemna propositioner, i hvilkas utarbetande de
haft ingen eller ringa del, eller ock ati dessa
propositioner låta vänta på sig långt in på
riksdagen, hvilket åter måste både väsentligt
försena representationens arbeten och lemna
denna i en tvekan om sitt förhållande till
styrelsen, som alltid måste verka till splittring
och osäkerhet. Utan tvifvel önskar således
hvarje fosterlandsvän lika med oss, att omen
förändring af rådgifvarepersonalen verkligen
åsyftas, hvilket man haft åtskilliga anlednin-
gar förmoda, denna må inträda ju förr desto
ellre, och att i följd deraf riksdagens pro-
gram må ifrån början blifva bestämdt. an
har nyligen sett, att en utrikes ministers af-
sked och utnämningen af hans efterträdare
kunnat ske utan att denne senare varit beredd
att omedelbart inträda i embetets utöfning,
och detta förfarande lärer väl äfven kunna
användas i afseende å cheferna för andra de-
partement, så vida man på fullt allvar åsyf-
tar ett ombyte. Om åter de gamla förhål-
landena inom rådskammaren skola fortfara,
så är det så mycket mera klandervärdt, att
man så länge dröjer att tillsätta de lediga
presidentsembetena i Svea hofrätt och kam-
markollegium , hvilka man hitintills ansett
hållas öppna såsom blifvande reträtter för ju-
stitie- och inrikesministrarne.
En annan personalförändring, som äfven i
flera månader varit omtalad såsom oåterkalle-
ligen afgjord, efter att redan i åratal hafva
varit fordrad af det allmänna tänkesättet, lå-
ter icke heller ännu afhöra sig. Vi mena
ombytet af chef för generaltullstyrelsen, der
friherre Carl Gyllenhaal fortfarande herrskar
både här hemma och på inspektionsresor, oak-
tadt hopade anmärkningar mot hans embets-
utöfning och det allt mer påträngande behof-
vet af en genomgripande räfst inom hela denna
förvaltningsgren.