Zzommittenter hänskjutas. Kammakaren hr Schuldheis: Då frågan rörer e förändrad organisation af den del af stadens styrelse som nu utgöres af magistraten och borgerskapet äldste, instämmer jag fullkomligt med hr Scharta deruti, att en behandling af frågan hos borgerska pets äldste för sig icke är lämplig, samt att en re miss deraf till en komitå, sammansatt af ledamöte både af magistraten och borgerskapets äldste, är me sakens beskaffenhet mest öfverensstämmande och fö ändamålet, eller sakens utredande, tjenligast. Hr rådmannen Weser: Då, enligt gällande författ ning, magistraten och borgerskapets äldste nu är gemensamt den styrelse, som eger att pröfva ären den, som af drätselkommissionen anmälas, och d: förslaget åsyftar en förändrad organisation af denn: styrelse, är det för mig klart, att, på sätt hr Schar tau utvecklat, samma förslag ej bör till borgerska. pets äldste för särskilt behandling öfverlemnas. Der. emot är en annan fråga framstäld under öfverlägg. ningen, den nemligen, huruvida saken må kunna utan borgerskapets äldstes principaler, borgerskapets klassers hörande afgöras, hvilken fråga jag anser vara värd att närmare begrundas. Emellertid tror jag, att magistraten och borgerskapets äldste för närvarande ej kunna i detta ämne någon annan åtgärd vidtaga, än att besluta en komitå, enligt den af hr Schartau gjorda hemställan. Hr åldermannen Spångberg: Frågan är ofelbart af den beskaffenhet, att den behöfver grundligare motiveras, än på sätt förslaget nu innehåller; och en sådan fulländad motivering torde bäst kunna tillvägabringas af de förslagne komiterade, hvarför jag ej vill motsätta mig val af sådane, helst tid kan vara för borgerskapets äldste, att, sedan saken Llifvit af komit utredd, särskilt utlåtande afgifva. Hr Schartau: Man har här erinrat, att min motion ej är tillräckligt motiverad. Hr Spångberg, såsom gammal riksdagsman, lärer dock hafva sig nogsamt bekant, att motioner, då de väckas, ej behöfva att vara genast motiverade, utan skola blott i bestämda ordalag innehålla de förslag, som man vill framlägga; hvaremot ingenting hindrar, att en annan dag, än då en motion väckes, upprepa motiverna för densamma. Invändningen synes mig således sakna grund. För öfrigt, då äfven hr Spångberg gått in på min framstälning, att komiterade må utses af magistraten och borgerskapets äldste, derest magistraten och borgerskapets äldste ej skulle finna sig kunna eller böra genast företaga frågan till afgörande, är i denna del emellan oss ej någon vidare stridighet, som påkallar vederläggning. I anledning af br rådmannen Wesers yttraode, I fråga om Stoskholms borgerskaps 0, för att öfver förslaget höras, tror äfren jag ett sådant kallande vara riktigt, men tillägger, at för det akrvaraade syner det rara riktlgast, ati 40 kamnite bildas. Herr rådman Schönmeyr : Jag instämmer fullkomligt i så måtto uti hr Schartaus förslag, som detsamma åsyftar en förbättring af det närvarande förhållandet ; men det torde dock vara tillåtet att, med afseende på enahanda syfte, väcka ett annat förslag. Mig synes det ej vara fullt lämpligt, att det tillökade antalet af ledamöter uti stadens styrelse skulle bestå endast af fastighetsegare. Min åsigt är den, att, jemte magistraten och borgerskapets äldste, som nu utgöra denna styrelse, böra deruti inrymmas både fastighetsegare och icke-fastighetsegare. På denna grund stödjer jag det förslag, att stadens äldste må förökas med 25, nemligen: tretton fastighetsegare och tolf icke fastighetsegare. Hvad angår valbarheten af de tretton fastighetsegarne, delar jag hr Schartaus mening, och hvad beträffar de tolf icke-fastighetsegarnes valbarhet, anser jag den böra bestämmas genom årlig inkomst, hvarå skattas, efter andra artikelns bevillning t.ex. af 1600 eller 2400 rdr riksmynt. Af denna korporation skulle äfven ledamöter väljas uti drätselkommissionen, hvarvid jag vill tillstyrka, icke att ledamöternas nuvarande antal må utsträckas, men väl att ledamöternas antal af magistraten och borgerskapet må inskränkas. Magistraten vill jag tillagga ett antal af 2 ledamöter, borgerskapet ett antal af 3. Derefter återstå 5, hvaribland jag föreställer mig böra blifva 3 fastighetsegare och 2 i ke-fastighetsegare. Om detta förslag ej befinnes olämpligt eller impraktikabelt, torde äfven detsamma få åtfölja till de ifrågavarande komiterade. Hr Schartau: Jag har visserligen ingenting att erinra emot utsträckning af det antal nya ledamöter jag föreslagit, men jag anser mig böra anföra det skäl, hvarföre jag ej ville längre, än skett, berörde antal utsträcka. Jag hyste, liksom jag städse hyser, en fruktan att ställa saken på spetsen. Jag tror nemligen, att, om man begär för mycket, äfventyrar man att förlora allt. Jag befarade, att om man ej stannade inom ett ringare antal, skulle motståndet blifva så stort, att man ännu på lång tid ej skulle ernå det mål, som man söker, särdeles som jag egde en speciel erfarenhet om den mindre benägenhet, som rådde hos borgerskapets äldste för likartade förändringar, i hvilket afseende jag förnyar don upplysning, som jag redan antydt, att en fråga, Barlik med denna, för några år tillbaka förevar til behandling hoa borgerskapets äldste. Donsamma uppkom då genom en stor mängd ibland stadens invånare underskrifven, underdånig petition till Kongl. Maj:t, hvarvid skriftens väl bekanta författare begagnade den fiffighet att synas göra till hufvudsak möjlighet Bf åtskilliga afgifters nedsättning, hvilket ock hade den påföljd, att nitet för petitionens underskrifvande rar så stort, att ej allenast de underskrifvandes antal blef ganska betydligt, utan äfven samma personer ecknade derå deras namn flera gånger. Detta mål rar likväl på långt när ej kärnan af skriften; den vestod fastmera uti ett undanrödjande af stadens nuarande ekonomiska styrelse, samt förslag till orgavisation af en splitter ny styrelse, eller en stor delesation af Stockholms invånare, hvilken skulle samnansättas i någon likhet med nuvarande socknetämmonämd och sönderdelas i mindre förvaltninsar, hvar och en med sin detalj. Detta förslag var fverlemnadt till borgerskapets äldstes hörande, och je utsågo, till sakens beredning, fyra delegerade, hvarbland jag hade den äran att vara en. Desse komierade ådagalade, i afgifvet förslag till borgerskapeta ldstes utlåtande, nogsamt olämpligheten och oläenheterna af petitionärernes framställning i allmänet, men tillstyrkte en tillökning af 10 icke-borgare ti stadens äldstes antal, i någon likhet med min u afgifna motion, hvilket tillägg likväl ej då vann orgerskapets äldstes bifall. Hvad angår hrrådmanen Schönmeyrs förslag, är jag öfvertygad, at detamma är afgifvet i största välmening; och jag har ör min del ingenting att påminna deremot, att äfven etsamma göres till föremål för komiterades öfveriggning. I sammanhang med det af denne motioär föreslagna större antal ledamöter, har anmärking skett emot den af mig uppgifoa ledamotskateori, eller egenskapen af fastighetsegare. I anledning äraf anser jag mig böra upplysa, att grunden för tt förslag är den uppfattning, att fastighetsegare staden äro de ende stadigvarande ibland stadens wvånare, då tjenstemän, såsom tillhörande riket, unna vara underkastade förflyttningar till andra plater och således befinna sig egentligen på en rörlig It. Hvad åter beträffar förslaget om en förändrad lassifikation af drätselkommissionens ledamöter, vill 8 vida hellre medgifva ledamöternes antals föröking, än inympning af nya, på den närvarande proortionens bekostnad, helst man må ursäkta det obeagliga intrycket för dem, som förändringar träffa, bt visas ad dörren. Någonting i öfrigt har jag ej st emot hr rådmannen Schönmeyrs förslag erinra. (Slutet följer.) et neapolitanska polistyranniet. () Slutligen kom turen till en ung man, hvilen uttryckte sig med så mycken lifligh t att onungen rodnade. Nästan alla dessa små