Zzommittenter hänskjutas.
Kammakaren hr Schuldheis: Då frågan rörer e
förändrad organisation af den del af stadens styrelse
som nu utgöres af magistraten och borgerskapet
äldste, instämmer jag fullkomligt med hr Scharta
deruti, att en behandling af frågan hos borgerska
pets äldste för sig icke är lämplig, samt att en re
miss deraf till en komitå, sammansatt af ledamöte
både af magistraten och borgerskapets äldste, är me
sakens beskaffenhet mest öfverensstämmande och fö
ändamålet, eller sakens utredande, tjenligast.
Hr rådmannen Weser: Då, enligt gällande författ
ning, magistraten och borgerskapets äldste nu är
gemensamt den styrelse, som eger att pröfva ären
den, som af drätselkommissionen anmälas, och d:
förslaget åsyftar en förändrad organisation af denn:
styrelse, är det för mig klart, att, på sätt hr Schar
tau utvecklat, samma förslag ej bör till borgerska.
pets äldste för särskilt behandling öfverlemnas. Der.
emot är en annan fråga framstäld under öfverlägg.
ningen, den nemligen, huruvida saken må kunna
utan borgerskapets äldstes principaler, borgerskapets
klassers hörande afgöras, hvilken fråga jag anser
vara värd att närmare begrundas. Emellertid tror
jag, att magistraten och borgerskapets äldste för när-
varande ej kunna i detta ämne någon annan åtgärd
vidtaga, än att besluta en komitå, enligt den af hr
Schartau gjorda hemställan.
Hr åldermannen Spångberg: Frågan är ofelbart af
den beskaffenhet, att den behöfver grundligare mo-
tiveras, än på sätt förslaget nu innehåller; och en
sådan fulländad motivering torde bäst kunna tillvä-
gabringas af de förslagne komiterade, hvarför jag ej
vill motsätta mig val af sådane, helst tid kan vara
för borgerskapets äldste, att, sedan saken Llifvit af
komit utredd, särskilt utlåtande afgifva.
Hr Schartau: Man har här erinrat, att min motion
ej är tillräckligt motiverad. Hr Spångberg, såsom
gammal riksdagsman, lärer dock hafva sig nogsamt
bekant, att motioner, då de väckas, ej behöfva att
vara genast motiverade, utan skola blott i bestämda
ordalag innehålla de förslag, som man vill framlägga;
hvaremot ingenting hindrar, att en annan dag, än
då en motion väckes, upprepa motiverna för densam-
ma. Invändningen synes mig således sakna grund.
För öfrigt, då äfven hr Spångberg gått in på min
framstälning, att komiterade må utses af magistra-
ten och borgerskapets äldste, derest magistraten och
borgerskapets äldste ej skulle finna sig kunna eller
böra genast företaga frågan till afgörande, är i denna
del emellan oss ej någon vidare stridighet, som på-
kallar vederläggning. I anledning af br rådmannen
Wesers yttraode, I fråga om Stoskholms borgerskaps
0, för att öfver förslaget höras, tror äfren
jag ett sådant kallande vara riktigt, men tillägger,
at för det akrvaraade syner det rara riktlgast, ati
40 kamnite bildas.
Herr rådman Schönmeyr : Jag instämmer fullkomligt
i så måtto uti hr Schartaus förslag, som detsamma
åsyftar en förbättring af det närvarande förhållandet ;
men det torde dock vara tillåtet att, med afseende
på enahanda syfte, väcka ett annat förslag. Mig
synes det ej vara fullt lämpligt, att det tillökade an-
talet af ledamöter uti stadens styrelse skulle bestå
endast af fastighetsegare. Min åsigt är den, att, jemte
magistraten och borgerskapets äldste, som nu utgöra
denna styrelse, böra deruti inrymmas både fastig-
hetsegare och icke-fastighetsegare. På denna
grund stödjer jag det förslag, att stadens äldste må
förökas med 25, nemligen: tretton fastighetsegare
och tolf icke fastighetsegare. Hvad angår val-
barheten af de tretton fastighetsegarne, delar jag
hr Schartaus mening, och hvad beträffar de tolf
icke-fastighetsegarnes valbarhet, anser jag den böra
bestämmas genom årlig inkomst, hvarå skattas, efter
andra artikelns bevillning t.ex. af 1600 eller 2400 rdr
riksmynt. Af denna korporation skulle äfven leda-
möter väljas uti drätselkommissionen, hvarvid jag
vill tillstyrka, icke att ledamöternas nuvarande an-
tal må utsträckas, men väl att ledamöternas antal
af magistraten och borgerskapet må inskränkas. Ma-
gistraten vill jag tillagga ett antal af 2 ledamöter,
borgerskapet ett antal af 3. Derefter återstå 5, hvar-
ibland jag föreställer mig böra blifva 3 fastighets-
egare och 2 i ke-fastighetsegare. Om detta förslag
ej befinnes olämpligt eller impraktikabelt, torde äf-
ven detsamma få åtfölja till de ifrågavarande komi-
terade.
Hr Schartau: Jag har visserligen ingenting att
erinra emot utsträckning af det antal nya ledamöter
jag föreslagit, men jag anser mig böra anföra det
skäl, hvarföre jag ej ville längre, än skett, berörde
antal utsträcka. Jag hyste, liksom jag städse hy-
ser, en fruktan att ställa saken på spetsen. Jag
tror nemligen, att, om man begär för mycket, äf-
ventyrar man att förlora allt. Jag befarade, att om
man ej stannade inom ett ringare antal, skulle mot-
ståndet blifva så stort, att man ännu på lång tid ej
skulle ernå det mål, som man söker, särdeles som
jag egde en speciel erfarenhet om den mindre benä-
genhet, som rådde hos borgerskapets äldste för lik-
artade förändringar, i hvilket afseende jag förnyar
don upplysning, som jag redan antydt, att en fråga,
Barlik med denna, för några år tillbaka förevar til
behandling hoa borgerskapets äldste. Donsamma upp-
kom då genom en stor mängd ibland stadens invånare
underskrifven, underdånig petition till Kongl. Maj:t,
hvarvid skriftens väl bekanta författare begagnade
den fiffighet att synas göra till hufvudsak möjlighet
Bf åtskilliga afgifters nedsättning, hvilket ock hade
den påföljd, att nitet för petitionens underskrifvande
rar så stort, att ej allenast de underskrifvandes antal
blef ganska betydligt, utan äfven samma personer
ecknade derå deras namn flera gånger. Detta mål
rar likväl på långt när ej kärnan af skriften; den
vestod fastmera uti ett undanrödjande af stadens nu-
arande ekonomiska styrelse, samt förslag till orga-
visation af en splitter ny styrelse, eller en stor dele-
sation af Stockholms invånare, hvilken skulle sam-
nansättas i någon likhet med nuvarande sockne-
tämmonämd och sönderdelas i mindre förvaltnin-
sar, hvar och en med sin detalj. Detta förslag var
fverlemnadt till borgerskapets äldstes hörande, och
je utsågo, till sakens beredning, fyra delegerade, hvar-
bland jag hade den äran att vara en. Desse komi-
erade ådagalade, i afgifvet förslag till borgerskapeta
ldstes utlåtande, nogsamt olämpligheten och olä-
enheterna af petitionärernes framställning i allmän-
et, men tillstyrkte en tillökning af 10 icke-borgare
ti stadens äldstes antal, i någon likhet med min
u afgifna motion, hvilket tillägg likväl ej då vann
orgerskapets äldstes bifall. Hvad angår hrrådman-
en Schönmeyrs förslag, är jag öfvertygad, at det-
amma är afgifvet i största välmening; och jag har
ör min del ingenting att påminna deremot, att äfven
etsamma göres till föremål för komiterades öfver-
iggning. I sammanhang med det af denne motio-
är föreslagna större antal ledamöter, har anmärk-
ing skett emot den af mig uppgifoa ledamotskate-
ori, eller egenskapen af fastighetsegare. I anledning
äraf anser jag mig böra upplysa, att grunden för
tt förslag är den uppfattning, att fastighetsegare
staden äro de ende stadigvarande ibland stadens
wvånare, då tjenstemän, såsom tillhörande riket,
unna vara underkastade förflyttningar till andra plat-
er och således befinna sig egentligen på en rörlig
It. Hvad åter beträffar förslaget om en förändrad
lassifikation af drätselkommissionens ledamöter, vill
8 vida hellre medgifva ledamöternes antals förök-
ing, än inympning af nya, på den närvarande pro-
ortionens bekostnad, helst man må ursäkta det obe-
agliga intrycket för dem, som förändringar träffa,
bt visas ad dörren. Någonting i öfrigt har jag ej
st emot hr rådmannen Schönmeyrs förslag erinra.
(Slutet följer.)
et neapolitanska polistyranniet. ()
Slutligen kom turen till en ung man, hvil-
en uttryckte sig med så mycken lifligh t att
onungen rodnade. Nästan alla dessa små