der bulda ensamma, sem möter om? Vi se ju på hen-
nes, hållning. att hon, icke är något nattens barn. Den
hjertklappning vi framkalla hos henne, är icke sym-
patiens, utan ångestens; hon rår icke för att ödet
ställer heäne så ensam i verlden, och att hon utsb
sktjad nödgas återvände från dagens mödor till sit
torftiga hem. Det synes: på de trötta stegen att hon
icke.är ute på: någon lustvandring. i
Om vi nödvändigt vilja ; vara qvicka, låtom oss
slanga våra spetsigheter oss bröder emellan. Hvar-
före tilltala en mötande dam, som kanske skulle
kunhe ge oss er blixtrahde replik; om icke konve-.
nansen gjorde henne på en gång svarslös och för
svarslös? i
Vore vi i det så kallade sedeförderfvade. Paris.
kunde, vi få oss ea duell på halsen af närmaste gent-
Teman, som bevittnade en dylik ohöflighet mot eu
ärbart frontimoler. På trottoareria derstädes är det
icke mannedy sonY attakerar qvinnan, det är qvinnal
söm attakerar mannen, ty sådan kan qvinbån vara
Men i detta samhälle går en ärbar vandrerska trygg
långt in på natten. Vi låna så myeket af parisaren,
låt oss ock låna delta hans galanteri.
Vi äro således öfverens, vi hyggliga ungkarlar i
Stockholm; vi ba snaft vår första bolagsstämma, :
limera vår svarta bok; och vi förse den med namt
på. alla ohyggliga ungkarlar, vare sig att de kalla sig
ordonnansofficerare hos H. K. H. eller bokhållare
hos grosshandlaren K. H. K.
Vi skola inbjuda Birger-Jarl på hans pelare
Riddarbolstörget att blifva ordförande. hos oss, och
vi skola återupplifva och skärpa den hedersgubbeus
vackra lag om gqvinnofrid.
För min egen del anhåller. jag att få bli säll-
skapets
protokollssekreterare
Tumme Tott.