der bulda ensamma, sem möter om? Vi se ju på hennes, hållning. att hon, icke är något nattens barn. Den hjertklappning vi framkalla hos henne, är icke sympatiens, utan ångestens; hon rår icke för att ödet ställer heäne så ensam i verlden, och att hon utsb sktjad nödgas återvände från dagens mödor till sit torftiga hem. Det synes: på de trötta stegen att hon icke.är ute på: någon lustvandring. i Om vi nödvändigt vilja ; vara qvicka, låtom oss slanga våra spetsigheter oss bröder emellan. Hvarföre tilltala en mötande dam, som kanske skulle kunhe ge oss er blixtrahde replik; om icke konve-. nansen gjorde henne på en gång svarslös och för svarslös? i Vore vi i det så kallade sedeförderfvade. Paris. kunde, vi få oss ea duell på halsen af närmaste gentTeman, som bevittnade en dylik ohöflighet mot eu ärbart frontimoler. På trottoareria derstädes är det icke mannedy sonY attakerar qvinnan, det är qvinnal söm attakerar mannen, ty sådan kan qvinbån vara Men i detta samhälle går en ärbar vandrerska trygg långt in på natten. Vi låna så myeket af parisaren, låt oss ock låna delta hans galanteri. Vi äro således öfverens, vi hyggliga ungkarlar i Stockholm; vi ba snaft vår första bolagsstämma, : limera vår svarta bok; och vi förse den med namt på. alla ohyggliga ungkarlar, vare sig att de kalla sig ordonnansofficerare hos H. K. H. eller bokhållare hos grosshandlaren K. H. K. Vi skola inbjuda Birger-Jarl på hans pelare Riddarbolstörget att blifva ordförande. hos oss, och vi skola återupplifva och skärpa den hedersgubbeus vackra lag om gqvinnofrid. För min egen del anhåller. jag att få bli sällskapets protokollssekreterare Tumme Tott.