STOCKHOLM, den 15 Sent. Officiella bladet för i lördags underrättar å ss, att Kongl. Maj:t under den 8 dennes förfs srdnat, att en kommission, bestående af sex i venske och sex norske ledamöter, med H. a X. H. kronprinsen, vieekonungen i Norge, åsom ordförande, skall den 22 i denna miad sammanträda i Kristiania för att uppD göra förslag till en för de förenade rikena ge. nensam lag angående hvartderas bidrag till det samfälta försvaret till lands och vatten; äfven-Å som att Kongl. Maj:t till svenske ledamöter i fö närmade kommission samma dag i svenskt statsråd utsett och förordnat f. d. statsrådet J. Wern; guvernören för kongl. krigsakademien, I 5fversten C. M. Thulstrup; krigsrådet C. D. z Forsberg ; kommendörkaptenen i Kongl. Maj:ts flotta ÅA. F. Palander; handlanden i Malmö C. J. Kock och f. d. vice talmannen 4. W. Svartling. Tankan att tillsätta en dylik komite är icke ny och måste utan tvifvel gillas såsom en fortsättning af det system, som på senare åren synes hafva blifvit antaget, angående gemensamma öfverläggningar och förslag ai svenska och norska män i sådana ärenden, hvilka äro eller böra vara för brödrarikena gemensamma. Hitintills hafva vi visserligen icke erfarit något resultat af dessa komitser, t. ex. angående mellanrikslagen, angående konsulernas aflöning, angående ömsesidig verkställighet af domar och utslag fälda i någotdera af rikena m. m., men vi hoppas attnågot sådant skall visa sig vid de blifvande riksmötena i de respektive rikena. Utan tvifvel är det ämne, hvars behandling blifvit öfverlemnad till den nu senast tillsatta komitån, af ännu vigtigare art, hvarföre gemensamma förslag härom länge varit både önskvärda och önskade. De förstnämde tre komitåerna hafva icke heller varit sammansatta at ett så stort antal ledamöter som den sista. Man bör deraf kunna draga den slutsats, att det arbete, som blir denna förelagdt, antages komma att blifva af en både vidlyftigare och kinkigare beskaffenhet, utan att vi likväl deri kunna finna tillräckligt skäl för den, såsom oss synes, nog öfverflödiga mångtalighet, som utmärker den nu nedsatta komitens sammansättning. Det bör emellertid vid sådant förhållande icke förvåna, om man anställer en närmare ranskning af egenskaperna hos de ledamöter i svenska sidan, hvaraf den ifrågavarande komitn kommer att utgöras. Man finner då till en början, att komiten icke är sammansatt efter stånd, enär deri icke finnes hvarken någon adelsman eller någon prest. Deremct finnas der tvenne f. d. ledamöter af borgareoch bondestäånden, hr Kock ifrån Malmö och f. d. vice talmanneir Svartling från Östergötlands län. Då ingendera af dessa vid föregående riksdagar synes hafva åtnjutit något mera framstående förtroende hos sina respektive stånd och den senare icke ens varit ledamot a! statsutskottet, der han kunnat inhämta en närmare kännedom om det finansiella af Sverges försvarsväsende — att den militära delen deraf icke kan för dem vara särdeles bekant, lörer väl få antagas — synes det oss svårt att inse skälen, hvarföre valet företrädesvis fallit på dessa herrar. Ej heller hafva vi kunnat uppleta något särskilt skäl, hvarför f. d. statsrådet Wern blifvit inkallad såsom komitåns främste ledamot, om icke det att han härstammar från en ursprungligen norsk slägt och att hans farbror, förre riksdagsmannen C. F. Wem sor, visat sig såsom en varm anhängare af de norska institutionerna. Om de båda representanterna af armån. och flottan, hrr Thulstrup och Palander, är visserligen intet annat än godt att säga, och hvad angår representanten af krigskollegium, hr Forsberg. så torde hans noggranna kännedom af detaljarna inom krigsförvaltningen kunna ej obetydligt gagna komiten. Deremot måste vi anmärka sasom en synbar brist, att då fråga angifves vara att uppgöra förslag till en gemensam lag för bidragen till de respektive rikenas försvar, ingen svensk jurist ansetts erforderlig till komitens biträde. Vi hafva oss icke ännu bekant, hvilka le damöter blifvit valda å norska sidan, och de med dagens post ankomna norska tidningarne veta naturligtvis icke ännu något derom. Måhända kan man, när äfven detta val blir be kant, lyckas finna någon säkrare grund för omdömet, efter hvilken princip komiten blifvit organiserad och om man derifrån verkligen kan vänta ett arbete, som kan blifva like antagligt för svenska riksdagen som för norska storthinget. Såsom ett klokt politiskt steg torde emellertid kunna anses, att den i Norge nu så omtyckte vicekonungen blifvit utsedd till ko mitåns ordförande, hvilket förmodligen ock är anledningen hvarföre komiten fått sitt sätt i Kristiania. FO oinsssisssss———— se