Article Image
STOCKHOLM, den 13 Sept. Utrikes Korrespondens. (Från Aftonblr,dets korrespondent.) Berlin den 8 September. Blott några ord om de senaste besynnerliga tilldragelserna, Sedan de radikale tyckas hafva blifvit trötta på revolutioner och buller, hafva oron och 0 jåligheten kommit öfver de konservative. Detta skulle man åtminstone kunna tro, då m an ser rojalisterna i Neufchatel res: sig mot den sedan 1848 derstädes bestående ordning. . Den rojalistiska insurrektionen har, såsom pi vet, fullkomligt misslyckats, och har blott tjenat såsom ett bevis, att det öfvervägande —. antalet af kantonens invånare äro beåtna — med införlifvandet med Schweiz, lika sodf . på hvad sätt detta skett. En verksam 0je listisk propaganda kunde, i förbigående ag dt, i hvilket fall som helst icke åstadkomMW 38 derigenom, att de upproriske genast pro: amerade belägringstillståndet på Helvetiens ia jord! Mera oklokt och ursinnigt än detta ojalistiska streck har väl svårligen något uppror blifvit förberedt. Detta erkännes tämmeligen oförbehållsamt till och med af vår Kreuzzeitung, hvilken förut hade starkt förordat ett militäriskt ingripande af Preussen, och nu högt predikar, att neufehateler-rojalisterna icke rest sig emot sin öfverhet, utan emot ett helt och hållet oberättigadt godtyckligt herravälde. De skulle icke ha sökt hjelpa sig sjelfva, säger Kreuzzeitung, uten de hafva icke rest sig emot, utan för sin öfverhet. Detta är begripligtvis den feodala uppfattningen. Jag återkommer något utförligare i-ett anna bref till partiåsigterna i neufchatelerfrågan. Oklokt och ursinnigt var upproret den 3 september, emedan man icke ens hade öfv.erenskommit om saken med vederböTande i Preussen, och utförandet således saknade allt ryggstöd. Man måste veta, att hr von Manteuffel, som sedan riffaffären nu för andra gången ser sig mot sin vilja invecklad i en militärisk angelägenhet, är utom sig öfver detta ovälkomna larm. Han betraktade Londone protokollet af den 24 Maj 1832, hwvilket högtidligt erkände Preussens rättigheter till Neufchatel, såsom en stor diplomatisk seger (protokollets hemliga historia är något helt annat, hvarom sna.t mera); men han visste ganska väl, att Rysslan.1 England, Österrike och Frankrike, som una ertecknat protokollet, deri icke tillerkänna Preus. en rättighet att helt enkelt handla militäriskt. Protokollet innehåller snarare klausuler i mots 2! syfte. Detta dokument har i sjelfva verke. alldeles intet materielt värde, då det blott å nyo fastställer den Preussens rätt, som är innefattad i wienerfördragen 1815, men ingalunda löser motsägelsen mellan 283:dje artikeln i wienertraktaten af den 9 Juni 1813, hvilken åt Preussen lemnar Neufchatel en toute souverainet et propriste, och T5:te artikeln, som gör det till kanton i Schweiz. Dertill kommer att, då hr von Manteuffel väckte neufchatelerfrågan på pariserkongressen, ingen enda fullmäktig derpå svarade ett ord. Preussen vet således ganska väl, att det vid något slags uppträdande mot Schweiz åtminstone icke skulle understödjas af de andra makterna. Det skall derföre icke göra något annat, än på sin höjd protestera. Var säker derpå. Detta tills vidare. I förgår förhandlades äntligen depeschstölden för slutna dörrar inför domstolen. Techen dömdes för landsförräderi till åtta års tukthus. Samtliga berlinertidningar innehöllo en meddelad halfofficiel artikel, som gick ut på att såsom skäl för anklagelsen framhålla den omständigheten, att Techen skulle i främ mande makters uppdrag hafva tillgripit depescher. Om försäljningen af sådana här hemma, hvilken länge förut var organiserad, tyckes det icke ha varit fråga. Vicepresident Seiffert, hvilken hördes såsom vittne, men e på ed, hade, såsom bekant är, påstått, at :spioneringen hade lång tid förut, innan Techen tänkte på att sälja enstaka depesche; till utländska sändebud, varit organiserad fö; hr von Manteuffels räkning. Seifferts disci linarprocess skall med det snaraste företagas I dag skulle också rättegången emot Linden för hans bref till hr von Gerlach on reussen företagas, men har a berg prinsen Af Preusser ! obekanta skäl blifvit uppskjuten. s——— EEE

13 september 1856, sida 2

Thumbnail