Inkast emot Bessemers nya jernberedningssätt. Denna nyhet i en ibland verldens vigtigaste slöjder, om hvilken vi redan haft tillfälle att nämna i Aftonbladet (n:r 202 och 207), sysselsätter ännu engelska tidningarne hvar postdag och har till en början föranledt en mängd inkast emot Bessemers uppgifter. I påfundets ännu så outvecklade skick kan likväl blotta polemiken derom icke leda till nå0 afgörande slutföljd. För närvarande beräftar denna polemik blott en bekant anmärkning af Arago om nya upptäckters och uppfinningars öde i allmänhet. Arago erinrar på flera ställen i sina snillrika minnesteckningar öfver Watts, Young, Fresnel, Carnot m. fl., att hvar upptäckt eller uppfinning, som gör anspråk på någon vigt, mötes ovilkorligt af tre slags motstånd, hvilka den måste öfvervinna innan den kan påräkna någon framtid, hvad värde den för öfrigt må ega. Först bestrides verkligheten. Kan denna ej längre förnekas, så har man invändningar tillhands emot nyheten. Nödgas man äfven inedgifva denna, så är tiden inne att sätta den praktiska användbarheten i fråga. Det vore ett alltför sällsamt undantag ifrån regeln, om en så vidtutseende uppfinning som Bessemers kunde undslippa dessa tre pröfningar, Hvad som nu pågår i England visar ock att något undantag ifrån det vanliga förloppet icke helJer för den kommer i fråga. När uppfinnaren först anmälde den såsom teori, Vid det möte, som Britiska Föreningen för vetenskapernas befrämjande höll i början af sistl. Augusti, lemnades hans anmälan derhän ;-man finner den knåppast nämd i tidningarnes annars så omständliga redogörelser öfver mötets förhandlingar dag för dag; uppfinningen tycks då ännu haft att kämpa mot det första bland de ofvannämda hindren: tviflet på dess verklighet: Knappast hade Bessemer hunnit undanrödja detta första hinder, genom de offentliga profven i London, innan perioden för bestridandet af uppfinnigens nyhet inträdde: en mr Nasmyth skyndade att i tidningarne införa en reklamation, hvari han förklarade att det vore han, mr Nasmyth, men icke mr Bessemer, som aldraförst föreslagit att drifva gås igenom smält tackjern i ändamål att dermed inspara mödan och kostnaden vid jerns färskning på det vanligaste engelska sättet eller genom den s. k. puddlingen. Då mr Nasmyth likväl nödgades tillägga, att den af honom föreslagna gasen icke var annat än vattengas — d. v. s. ånga — indrifven från en ångpanna, i stället för att Bessemers färskning verkställes med obunden syrgas ur atmosferen och indrifven medelst blåsmaskin, så lärer skilnaden i valet och verkan a färskningsmedlen röjt sig alltför lättfattligt, för att åt den Nasmythska reklamationen förunna särdeles uppmärksamhet ; man finner den ingenstädes beledsagad med några omdömer, bvarken för eller emot; i sjelfva verket angår den också blott en historisk fråga utan praktisk betydelse. . Det tredje inkastet återstår: frågan om den nya uppfinningens användbarhet, och detta är här, såsom alltid, det för slutresultatet vigtiaste. En anonym tidningsinsändare, som undertecknade sig Jerntillverkare,, erinrade till en början mot det i London anstälda profvet,