Ett par talare trodde, ätt då tiden redan var långt framskriden, borde diskussionen nu anses afslutad, så mycket hellre, som det stode hvarje prestman fritt att före den 15 instundande Oktober hafva till domkapitlet inkommit med sina anmärkningar öfver handboksförslaget. -Då: det: likväl af flera ansågs önskligt, om ett större. antal prester förenade sig om de anmärkningar, som kunde mot. förslaget göras, och kyrkoherden . Hammar hade. skriftligen uppsatt en del sådana, så anmodades han desamma punoktvis uppläsa, hvarvid de närvarande stannade i följande beslut: 1:sta anmärkningen gälde de ord, hvilka under nattvardens utdelande skola uttalas till hvarje nattvardsgäst. Hr Hammar ansåg mera bibliskt och liturgiskt riktigt, om de hittills brukliga utdelningsorden utbyttes mot: detta är Herrans Jesu lekamen; detta är Herrans Jesu blod, hvilka senare ord äfven åt administrerande presterskapet beredde en betydlig lättnad och förkortade tiden för utdelningen. Hr biskopen upplyste, att vid frågans förevarande vid senaste riksdagen hade .. bland presterskapet endast tvenne röster höjt sig för denna förändring. De närvarande frånträdde detta förslag. 2:dra anmärkningen rörde det stadgande i förslaget om dopformuläret, att om de barn, som döpas, äro flerer, så skall Fader vår, slutönskningen, tron och frågan upprepas för hvarje barn; men om barnens antal är stort, så behöfver endast Fader vår upprepas för hvarje barn. Alla godkände denna.anmärkning och önskade att den nuvarande handbokens föreskrift i detta hänseende måtte följas. 3:dje anmärkningen rörde absolutionsformuläret, hvilket af hr Hammar ansågs alldeles olämpligt. De närvarande godkände anmärkningen och förenade sig om presteståndets vid senaste riksdag förslag i detta hänseende. 4:de anmärkningen rörde handbokens föreskrift, att veckooch passionspredikningar icke få räcka öfver half timma, hvilken tidsbestämmelse ansågs böra ur förslaget utgå. Ett par ytterligare anmärkningar frånträddes af de närvarande, men alla instämde med hr Hammar i den slutligen uttalade önskan, att, när den väntade handboken blir färdig och påbjudes, man dervid måste gå till väga med samma skonsamhet, som användes då den nu antagna psalmboken infördes. Derefter förklarade hr doktorn och biskopen dagens diskussion afslutad, och uttalade några hjertliga afskedsord till det närvarande presterskapet. Sedan det blifvit bestutadt att detta protokoll skall följande dag kl. half 10 justeras, utsågos att vid justeringen vara närvarande och protokollet underskrifva: prostarne von Sydow och Tharsell samt pastor Ekdahl. Mötet slöts med afsjungande af vår psalmboks sista psalms sista vers. Vid justeringen af ofvanstående protokoll, inlemnade hr prosten Herslow en särskilt utveckling af sin mening vid öfverläggningarne angående kolportörskapet och konventikelväsendet, så lydande: Min mening vid afgifna yttranden, i afseende på kolportörskapet och konventikelväsendet, var denna, att jag anser presterskapet sjelft. böra sköta det förra och med all flit motarbeta utsträckningen af det senare utöfver den gräns som konventikelplakatet bestämmer, nemligen husandakten, som allvarligen bör främjas. Således var och är min uttryckliga mening den, att jag anser både kolportörskapet och konventiklarne, hvilka i sin vexelverkan synas sträfva till ett och samma förderfliga mål, icke en gång utgöra ett nödvändigt ondt i vår tid, utan en öfverflödig och högst skadlig nyhet, som bör stäfjas eller så regelbindas, som ofvan är nämdt, på det ordning, frid och kärlek i församlingen icke må till spillo gifvas. Mina verba formalia under sjelfva öfverläggningen voro dessa: min öfvertygelse är, att gammal god ordning efter svensk kyrkolag bör med allvar vpprätihållas, annars inträder snart upplösningstillstånd inom både stat och kyrka, helst äfven staten är beroende af kyrkan. Och huru skall en pastor kunna ansvara för kristen domskunskapen inom sin församling, om obepröfvade elJer obehöriga personer få fritt tillfälle att förvilla folker och söka frambringa sektväsende med deraf följande kärlek löshet, ja stundom verkelig bitterhet, om ej i stället ren indiy erentism. Uti samnra syftning yttrade sig en annan värd talare, om hvars uttalade meningar i bilagorna till en nyligen utgifver skrift, kallad den 7:de Baswnen och det 3:dje ver, jag mig förenade; och icke blott pluraliteten, utan de a!lraflesta, med undantag af 3 eller 4 frikyrkliga män, gåfvo härvid högljudt sitt bifall tillkänna genom ett allmänt och flera gånger upprepadt bravo. P. J. Herslow. Herr professor Eberstein ville hafva uttryckt vid justeringen, det han för sin del icke frånträdde den anmärkning, som kyrkoherden Hammar gjort mot. den i handboksförslaget bibehållna ordformeln vid nattvardsutdelningen. ade se—— send