SYSTRARNA.
AP
ZAMOR.()
Genom Eloa Carlings rekommendationer
och bekantskaper hade fru Tollin ständigt ar-
bete; och om enkans och hennes barns lif
förflöt under ett oupphörligt trälande med nå-
len, så var detta något, som ingen af dem
fann tungt; ty tiden ilar fort då man har
brådtom. På aftnarne kom Carling för att
såsom en äldre broder, undervisa och bilda
dem. — Man ansåg honom snart såson en
slägtinge, en förtrolig vän, till hvilken man
anförtrodde alla sina sorger och meddelade
sin glädje.
Ifrån barn uppväxte flickorna till jungfrur,
men detta verkade ingen förändring. Elon
visade dem samma broderliga vänskap, och
de voro nu så vana att i honom endast se
vännen, att det aldrig föll dem in att granska
arten af den tillgifvenhet de hyste för ho-
nom. Efter denna redogörelse återvända vi
till Anna.
Hon var allena hemma och hade mycket
brådtom med en krage, som friherrinnan H—
skulle hafva färdig till aftonen. Just som
hon hade slutat sista stynget och höll på att
sprätta den från mönstret, knackade det på
dörren.
Nu är betjenten här efter kragen, tänkte
Anna och steg upp för att öppna. När dör-
ren öppnades, stod der verkligen en betjent;
men det var icke friherrinnan H—s, utan Car-
lings, som lemnade Anna en ask och bad
ifrån sin herre att få hämta svar på det bref,
som låg inuti, innan aftonen, hvarefter han
gick.
x Anna betraktade asken med någon öfver-
raskning och öppnade den nästan tvekande,
emedan det föreföll henne högst besynnerligt
satt Carling skref, då det var öfverenskommet
(0) Se Aftonbladet n:r 211 och 212.