SYSTRARNA. AP ZAMOR.() Genom Eloa Carlings rekommendationer och bekantskaper hade fru Tollin ständigt arbete; och om enkans och hennes barns lif förflöt under ett oupphörligt trälande med nålen, så var detta något, som ingen af dem fann tungt; ty tiden ilar fort då man har brådtom. På aftnarne kom Carling för att såsom en äldre broder, undervisa och bilda dem. — Man ansåg honom snart såson en slägtinge, en förtrolig vän, till hvilken man anförtrodde alla sina sorger och meddelade sin glädje. Ifrån barn uppväxte flickorna till jungfrur, men detta verkade ingen förändring. Elon visade dem samma broderliga vänskap, och de voro nu så vana att i honom endast se vännen, att det aldrig föll dem in att granska arten af den tillgifvenhet de hyste för honom. Efter denna redogörelse återvända vi till Anna. Hon var allena hemma och hade mycket brådtom med en krage, som friherrinnan H— skulle hafva färdig till aftonen. Just som hon hade slutat sista stynget och höll på att sprätta den från mönstret, knackade det på dörren. Nu är betjenten här efter kragen, tänkte Anna och steg upp för att öppna. När dörren öppnades, stod der verkligen en betjent; men det var icke friherrinnan H—s, utan Carlings, som lemnade Anna en ask och bad ifrån sin herre att få hämta svar på det bref, som låg inuti, innan aftonen, hvarefter han gick. x Anna betraktade asken med någon öfverraskning och öppnade den nästan tvekande, emedan det föreföll henne högst besynnerligt satt Carling skref, då det var öfverenskommet (0) Se Aftonbladet n:r 211 och 212.