åtskilda, men endast af en trappa eller lika mycket, som skiljer hofrätten från dess kansli, kammarkollegium från dess provinskontor o. 8. V. Insändaren anser, att det boställe, som ecklesiastikdepartementets chef har sig tills vidare upplåtet i kanslihuset, hade bort apteras till embetsrum för kansliet. Men hade det varit lämpligt att låta de främmande ministrarne, sedan de kommit öfver gården, stiga två trappor upp för att träffa vår utrikesminister? Eller bade den ständiga trafiken i justitiereVisionen bort ledas på så långa afvägar? Den ifrågasatta våningen torde dessutom behöfva anlitas, i fall, såsom sannolikt är, ett nytt statsdepartement måste snart inrättas. Hvad beträffar den anmärkning, som vid 1851 års riksdag skulle hafva skett emot v:ningens upplåtande till boställe, visar rikets ständers skrifvelse den 12 juli samma år, att de, efter erhållen kännedom af förhållandet, deröfver blott uppskjutit sitt omdöme, men icke uttalat något ogillande. Insändaren börjar och slutar med dn antydningen, att lokalregleringen icke bort ske i justitiestateministerns frånvaro, och skulle deri hafva rätt, om icke härvid påkallades åtskilliga reparationer och förändringar, för hvilka den återstående, för dylika arbeten tjenliga tiden är dyrbar och måste utan vi dare uppskof begagnas. Om för öfrigt beslutet, såsom vi sökt i det föregående visa, icke förnärmar justitieexpeditionernas rätt uppfattade fördel, så kan det ännu mindre vara misshagligt för chefen personligen, då han, såsom ordförande i statsrådsberedningen, blifver vid dess sammanträden mindre än hittills aflägsnad från sin statsexpedition och skiljes blott af en trappa från justitierevisionen, der chefens närvaro icke heller lärer särdeles ofta ifrågakomma. X. Vid ofvanstående uppsats rörande ett ämne, som enligt hvad Svenska Tidningen i dag vet att berätta redan den 19 sistlidne Augusti blifvit afgjordt i den riktning, som insändaren försvarar, hafva vi några invändningar att göra. Att den lokal i kanslihuset, som för närvarande finnes inrymd åt utrikes departementet, lider mycken brist på beqvämlighet och visserligen icke är någon passande våning för emottagande af utrikes diplomater, lärer ingen bestrida, som satt sin fot derinom. Men detta vederlägger icke den förre insändarens anmärkningar, att samma lokal synes vara lika eller ännu mer olämplig för justitierevisionen, som har en mångfaldigt talrikare tjenstemannapersonal och utgör ett slags kollegium, der vigtiga ärenden föredragas, fnuntliga förhör med parter hållas, utom öfriga mångartade göromål, sor fordra en både ljus och af gatubuller ostörd 1okal, omständigheter, åt hvilka insändaren X. icke synes hafva velat egna tillbörlig uppmärksamhet. Den förre insändaren hade icke heller förnekat, utan tvärtom medgifvit de rättmätiga anspråken på ett rymligare sessionsrum m. m. för statsrådsberedningenssammanträden. Han har endast, och deri tro vi honom icke hafva haft så orätt, förestält sig, att en ändamålsenligare lokal ej mindre för statsrådsberedningen än för utrikes departementet kunnat i kanslibuset beredas, utan att dels justitierevisionen behöft flyttas ner i den mörka och osunda bottenvåningen, dels den olämpliga förändring af flyttningen blifva en följd, att justitiefördelningen af konänens kansli, hvars särskilta expeditioner fafva en daglig, ja stundlig beröring med hvarandra, måste splittras i tre olika lokaler, den ena 1 trappa upp, den andra på botten, och den tredje uti ett slags vindsrum i ett annat derifrån tämligen aflägset hus, hvaraf olägenheterna synas oss vara vida större, än dagens insändare föreställer sig, och af beskaffenhet att icke hafva bort förbises endast för att derigenom bereda ett mera ståtligt emottagningsrum och en angenämare utsigt för de utländska diplomaterna. I detta bänseende bör man dessutom icke heller förgäta, att uti kanslihusets nordöstra bottenvåning med utsigt åt strömmen äfven t. ex. öfverintendents. embetet finnes inrymdt, som icke tillhör det kungliga kansliet och hvars lokaler synas hafva kunnat med fördel användas, vare sig för utrikes departementet eller för någon annan af kansliets afdelningar, om bemälde embete hänvisats till någon annan lokal. Genom ecklesiastikdepartementets förflyttning till departementschefens våning och upplåtande åt justitiedepartementet och revisionen af nyssnämde expeditionslokal i första våningen, synes äfven denna ganska lätt hafva kunnat så inrättas, att statsrådsberedningen, såsom tillbörligt är, derstädes ändå fått den nu tillämnade lokalen. Beträffande insändarens förmodan, att ecklesiastikministerns boställsvåning torde komma att behöfvas för ett nytt statsdepartement. så beror för det första detta på en tämligen aflägsen framtid, enär ett sådant icke lärer kunna inrättas utan en förändrad redaktion af 6:te reg. formen, hvilket, som bekant är, erfordrar tvenne riksdagars beslut. Men om och när en sådan anordning sker, torde detta nya departement, hvilket förmodligen komme att omfatta behandlingen af frågor rörande allmänna arbeten, lämpligen kunna få plats der vägoch vattenbyggnadsstyrelsen (som ej heller tillhör konungens kansli) för närvarande är inrymd. Med ett ord, huru vi än betrakta det ifrågavarande regeringsbeslutet, hvars detaljer vi hitintills endast ryktesvis hade hört omtalas, kunna vi icke finna detsamma tillfyllest motiveradt af de skäl ofvanstående artikel derför förebringar; likasom vi fortfarande dela den förre insändarens förvåning deröfver, att både justitierevisionen och justitiekanslersexpeditionen blifvit uppsagde till afflyttning, utan att dessa embetsverks resp. chefer, d.v. s. hvarken justitieministern eller justitiekanslern, blifvit på förband derom underrättade eller fått tillfälle i ämnet afgifva nödiga upplysningar. —— mma — Vi lemna med nöje rum för nedanstående förklaring af n. v. rektorn för elementarläroverket i Westerås, lektor Björling. hvar