Stone ganska vadligt att åt kommerskollegium
öfverlemna en sådan rättighet, Till och med
den frågan, huruvida en uppfinning afser hvad
man kallar en princip eller icke, är ofta ej
så lätt, att dess afgörande bör med skäl kunna
öfverlemnas åt ett så beskaffadt embetsverk
som kommerskollegium. Vi förmoda således,
ehuru det icke är rätt tydligt af förordnin-
gen, att kommerskollegium hädanefter såsom
hittills endast får att göra med inregistre-
randet af patentansökan, utfärdandet af pa-
tentbrefvet m. m. som hör till det formela af
saken.
Förordningen medgifver patenträtt för så
väl ny uppfinning som förbättring af gam-
mal uppfinning, med undantag för beredning
af läkemedel samt uppfinning af sådan be-
skaffenhet, att begagnandet uppenbarligen stri-
der mot gällande lag, allmän säkerhet eller I
goda seder, äfvensom för det som i patent-
språket kallas prinoips. Hvad härvidlag sär-
skilt beredningen af läkemedel an år, tro vi, )
att stadgandet är mera skenbart, än verkligt
filantropiskt; ty om det än å ena sidan kan
synas obilligt att monopolisera en sådan sak
som läkemedel, så måste man likväl å andra )
sidan medgifva att hela den uppmuntran till
uppfinning, som patenträtten afser, går förlo-
rad i fråga om läkemedel, och att det följ-
aktligen kan vara mycken fråga, huruvida all-
mänheten vinner på saken,
I alla patenttvister blir således frågan huf-Å
vudsakligen, huruvida uppfinningen är ny
eller icke, samt hutvvida den kan rubriceras
såsom princip eller icke. Detta sistnämda
ord borde; efter vår tanke, om icke i sjelfva
patentförordningen, åtminstone i något bihang
dertill, närmare förklaras till sin anda och
mening, allrahelst sedan alla patenttvister
blifvit förvisade till de vanliga domstolarne.
Vi tro det nemliger, i ganska många fall ligga
mycket öfver en vanlig domstols tekniska och I
melarkapliga nsigter att afgöra skilnaden
mellan
vad som är en princip och hvad .
som är blott en speciel tillämpning af en
Princip.
Hvad en uppfinnings snyhet, beträffar, in-
neböll -den gamla patentförordningen, såsom
Närmar.e bestämning, det kännetecknet på ;ny-
het:n, att uppfinningen icke fick vara här
i nik.et känd och begagnad, om patent derå
gkville kunna erhållas. Den nya patentlagen
Är så frikostig, att den lemnar två särskilta
definitioner på hvad som skall förstås med
ny.. I 14:de bibehålles nemligen det gamla
motkänvetecknet här i riket känd och begag-
nadn, i den 12:te deremot är detta utbytt mot
uttrycket af annan person här i riket utöf-
vvad,. Om nu äfven dessa båda uttryck äro
: fullkomligt liktydiga, synes det oss ganska
-besynnerligt och betänkligt, stt en sådan kar-
dinaldefinition, omkring hvars så väl ordagran-
na lydelse som inre mening så många patent-
tvister närmast komma att vända sig, har kun-
nat i lagen affattas på mer än ett sätt. Att
döma af språkbruket i främmande länders pa-
tentlagar, tr vi för öfrigt, att båda uttrycken
ingalunda hafva samma betydelse; ehuru det
:skulle blifva alltför vidlyftigt att närmare ut-
;reda detta. Man torde få taga för gifvet, att
definit onen i 12:te paragrafen, såsom den
mest bestämmande, äfven bör anses såsom
den egentlisen gällande. Dervid får man
di genast anledning till en, såsom oss synes,
ganska svår anmärkning. Om t. ex. en arbetare
på en verkstad, hvarest en ny uppfinning vore
under utförande, toge sig före att, innan sjelfva
uppfinnaren hunne blifva fullt färdig, sutöfva
denna uppfinning, skulle derigenom uppfin-
naren ovilkorligen enligt 12:te förlora sin rät-
tighet till patent. Någonting sådant kan icke :
gerna hända under engelska patentlagen, (efter
hvars anda vår gamla patentförordning sanno-
likt varit författad och bordt tolkas), icke hel-
ler under den amerikanska (med hvilken den
nya patentförordningen i denna punkt närmast I
öfserensstämmer), emedan enligt den sistnämde
ändock alltid prioritet i uppfinning ger rätt till
patent och dessutom särskilta föreskrifter fin-
nas för det här nämda fall. — Åtskilligt an-
nat vore i denna punkt att tillägga, men vi
ingkränka oss till det sagda.
Den nya patent!sgen upphäfver juryn i pa-
tenttvister och öfveriemnar dessa i stället åt
de vanliga domstolarne — ett efter vår tanke
temligen vågadt steg. Ingen erkänner vil-
ligare än vi det otillfredsställande i inrättnin-
gen af våra hittills varande patentkompromis-
ser; men felet ligger icke i sjelfva naturen af
en jury i dessa slags frågor, såsom sådan, utan
i det absurda sätt, hvarpå juryinrättningen hos
oss blifvit tillämpad, i det hänseende att juryn
blifvit lemnad alldeles på fri hand och utan
ringaste ledning eller kontroll af någon juri-
disk auktoritet. Detta hade varit lätt afhjelpt,
utan att juryinrättningen derföre behöft af-
skaffas. Huru en vanlig domstol skall kunna,
efter blott vittnens hörande och utan biträ-
de af sakkunniga personer, afgöra patent-.
tvister, är för oss sannerligen obegripligt, och
skall helt säkert rätt ofta komma att visa sigl
emöjligt. Vill man kanhända hänvisa kinki-d.
gare frågor till vetenskapsakademien eller tek- i
nologiska institutet eller annan sådan auktori-1.
tet? Vi tro likväl, att rätt ofta parterna skulleå
kunna utvälja långt sakkunnnigare personer, än
som för tillfället kunna stå att finna inom dessa
offentliga inrättningar, oberäknadt att dessa
senare icke torde blifva särdeles trakterade af
att konstitueras till patentdomstolar.
Patenttiden har blifvit (såsom maximum)
förlängd till 15 år. Med urskilning tilläm-
pad, är en sådan förlängning billig. Några
afgifter för patents erhållande äro icke ålagde
hvarken för svensk eller utländsk uppfinnare,
annat än kostnaden för föreskrifna annonser i
Posttidningen. Tankarne härom kunna vara
delade; och vi skola icke förlänga denna
redan vidlyftiga artikel med upptagande
af denna fråga. Hvad annonserandet i Post-
tidningen angår, så kan det visserligen äfven
vara ett godt medel till nämde tidnings upp-
rätthållande; men vi betvifla högligen, att det
är bästa sättet för publicerande af patenterÅ
och dit hörande ämnen.