misstänka, det han sändt och insatt stora summor i banken på hans namn. Nej, sir, icke penningar, svarade ombudsmannen. Åh, det var besynnerligt, sade Benford. Jag får då fråga, hvad ni bar för ett ärende till mig. pDet är törhända bättre än penningar,, sade den lilla feta mannen med en grimas, som var ämnad att föreställa ett småleende. Sir flildo Swilks af Sommerset har hört talas om er stora vältalighet, mr Benford.s Sir Hildo är alltför god, sade mr Bentord blygsamt, enkelt sundt förnuft är hvad jag syftar till. Detta är den sannaste vältalighet, inföll ecklesiastikombudsmannen, allt annat är såpbubblor och dunstbilder, säger Pope. Han har äfven hört talas om er ömhet om de fattige, ert ädelmod och många andra goda egenskaper, och han har den äran att öfverlemna till er kallelse till den ganska förmånliga platsen vid Swilkstone Magna. Den ger en bestämd inkomst af 800 pund årligen, med ett godt kyrkoherdeboställe och ett par koppelhundar dessutom ; men kanske ni inte jagar, mr Benford. — Ah! ganska sant; det är föga presterligt. Biskoparne borde förbjuda det. Klen är triumfen öfver den skygga haren; — säger Thomson — och räfven vill jag tillägga.s : Ni har fullmakt, förmodar jag, sade Benford, tänkande det en möjlighet att den blodfulle gentlemannen framför honom kunde vara en bedragare, färdig att sluta med en anhållan om lån af ett pund. Här är fullmakten, sir! alldeles färdig, undertecknad och bese lad. För er återstår ej mer än att fara till Wells. Hans lordskap vill installera er hvilken dag ni sjelf önskar. Den enda anmärkningsvärda omständighet, som med denna händelse kunde vara förbunden, var den, att sir Hildo Swilks vid denna tid betalde ett lån på 8 till 9 tusen pund, alldeles som om lyckan smålett åt honom vid hans välgörande handling mot mr Benford. Men under. tiden hade all beröring mellan kyrkoherden ;och adelsmannen blifvit afbruten. Församlingens angelägenheter sköttes nu som förut genom bref, och det var först när kyrkoherden i Swilkstone Magna ansåg det