misstänka, det han sändt och insatt stora sum-
mor i banken på hans namn.
Nej, sir, icke penningar, svarade ombuds-
mannen.
Åh, det var besynnerligt, sade Benford.
Jag får då fråga, hvad ni bar för ett ärende
till mig.
pDet är törhända bättre än penningar,, sade
den lilla feta mannen med en grimas, som
var ämnad att föreställa ett småleende. Sir
flildo Swilks af Sommerset har hört talas om
er stora vältalighet, mr Benford.s
Sir Hildo är alltför god, sade mr Bentord
blygsamt, enkelt sundt förnuft är hvad jag
syftar till.
Detta är den sannaste vältalighet, inföll
ecklesiastikombudsmannen, allt annat är såp-
bubblor och dunstbilder, säger Pope. Han
har äfven hört talas om er ömhet om de fat-
tige, ert ädelmod och många andra goda
egenskaper, och han har den äran att öfver-
lemna till er kallelse till den ganska förmån-
liga platsen vid Swilkstone Magna. Den ger
en bestämd inkomst af 800 pund årligen, med
ett godt kyrkoherdeboställe och ett par kop-
pelhundar dessutom ; men kanske ni inte ja-
gar, mr Benford. — Ah! ganska sant; det är
föga presterligt. Biskoparne borde förbjuda
det. Klen är triumfen öfver den skygga ha-
ren; — säger Thomson — och räfven vill jag
tillägga.s :
Ni har fullmakt, förmodar jag, sade Ben-
ford, tänkande det en möjlighet att den blod-
fulle gentlemannen framför honom kunde vara
en bedragare, färdig att sluta med en anhål-
lan om lån af ett pund.
Här är fullmakten, sir! alldeles färdig, un-
dertecknad och bese lad. För er återstår ej
mer än att fara till Wells. Hans lordskap vill
installera er hvilken dag ni sjelf önskar.
Den enda anmärkningsvärda omständighet,
som med denna händelse kunde vara förbun-
den, var den, att sir Hildo Swilks vid denna
tid betalde ett lån på 8 till 9 tusen pund,
alldeles som om lyckan smålett åt honom vid
hans välgörande handling mot mr Benford.
Men under. tiden hade all beröring mellan
kyrkoherden ;och adelsmannen blifvit afbru-
ten. Församlingens angelägenheter sköttes nu
som förut genom bref, och det var först när
kyrkoherden i Swilkstone Magna ansåg det