STOCKHOLM, den 5 Sept.
Såsom vi i gårdagsbladet berättade, låter
norska Morgenbladet förstå, att H. K. H. Kron-
prinsen, Norges vicekonung, skulle komma
att redan i första dagarne af Oktober måriad
lemna Norge för att begifva sig till Stock-
holm och vara närvarande här vid riksdagens
början, hvarefter vicekonungen först tillstor-
thingets öppnande skulle vara att förvänta till-
baka till Norge.
Då Morgenbladet, som på senare tider, ef-
ter hvad man har sig bekant, fått en viss
anstrykning af hofviskhet, meddelar denna
underrättelse utan att dervid foga någon den
ringaste anmärkning eller betraktelse, anse vi
oss icke böra dölja, hvad vi från fullt till-
förlitliga håll i Norge erfarit, att man derstä-
des är ingenting mindre än. belåten med detta
vicekonungens plötsliga aflägsnande från den
befattning, till hvilken norrmännen helsat ho-
nom hjertligen välkommen, men uti:hvar:
uföfning han knapt kan sägas ännu riktigt
bafva inträdt, innan han redan! säges komma
att åter-lemna landet. Det är memligen all-
mänt bekant, att den korta tid, som viceko-
nungen tillbrågte i Kristiania före anträdan-
det af sin eriksgata, alldeles icke var tillräck-
lig för att sätta honom i tillfälle att-taga nå-
gon noggrannare kännedom om rikets förvalt-
ning. Under den nu fullbordade resan genom
landet, hvilken varit egnad åt omvexlande
förlustelser och strapatser, åt glada gillen
njutningar af naturen och lägrets -öfningar.
bar denna kännedomicke heller kunnat inå-
gon betydligare mån utvidgas, ehuruväl vice-
konungen derunder haft tillfälle, ått närrbåre
lära känna- landet och folket, samt emöttaga
mångfaldiga bevis! på jen tillgifvenhet, söm
måste: vara för: konungahuset dyrbar. Det
var egentligen först efter återkomsten från
denfia resa, som man kunde vänta och verk-
ligen väntade,-att vicekonungen skulle på ett
mera allvarligt sätt börja egna sig åt rege-
ringsärendena, öch :man erfar med så myc-
ket mera ledsnad, att icke mera än en må-
nad nu synes komma att anslås deråt, som
deltagandet i de förestående öfverläggningar
inom Hörska regeringen, hvarigenom -propo-
sitionerna till storthinget hufvudsarligen kom-
ma att beredas, just företrädesvis ansetts tjen-
ligt att upplysa vicekonnngen om landets-be-
hof och väcka hans deltagande för dess an-
gelägenheter.
Om vi icke alltför mycket misstaga oss, är
det äfven ett uttryck af denna. mening, som
på ett försigtigt sätt uttalar sig i slutet af den
artikel ur Christianiaposten, som vi i går med-
delade, der det heter: Vi tro derföre, att
det är en allmän önskan vi uttala, när vi
upprepa de förhoppningar, som vi för en kort
tid sedan återgåfvo, att. H. K. H:s vistelse
bland 0ss ej måtte bli:för kort.
Då Morgenbladet, såsora anledning tillskron-
prinsens snara återresa till Sverge uppgifver
öfvervarandet af den svenska riksdagens bör-
jan, tro vi oss äfven hafva skäl till uttalandet af
den öfvertygelsen, att, ehuru kärt det utan
tvifvel måste vara för Sverges rikes ständer
att vid riksdagens öppnande se tronföljaren
vid konungens sidå, de likväl säkerligen icke
i detta afseende hysa några anspråk eller önsk-
ningar, hvilkas tillfredsställande för tillfället
skulle hindra H. KH. från ett troget upp-
fyllande af det vigtiga kall, som han för när-
varande åtagit sig bland brödrafolket.