STOCKHOLM, den 5 Sept. Såsom vi i gårdagsbladet berättade, låter norska Morgenbladet förstå, att H. K. H. Kronprinsen, Norges vicekonung, skulle komma att redan i första dagarne af Oktober måriad lemna Norge för att begifva sig till Stockholm och vara närvarande här vid riksdagens början, hvarefter vicekonungen först tillstorthingets öppnande skulle vara att förvänta tillbaka till Norge. Då Morgenbladet, som på senare tider, efter hvad man har sig bekant, fått en viss anstrykning af hofviskhet, meddelar denna underrättelse utan att dervid foga någon den ringaste anmärkning eller betraktelse, anse vi oss icke böra dölja, hvad vi från fullt tillförlitliga håll i Norge erfarit, att man derstädes är ingenting mindre än. belåten med detta vicekonungens plötsliga aflägsnande från den befattning, till hvilken norrmännen helsat honom hjertligen välkommen, men uti:hvar: uföfning han knapt kan sägas ännu riktigt bafva inträdt, innan han redan! säges komma att åter-lemna landet. Det är memligen allmänt bekant, att den korta tid, som vicekonungen tillbrågte i Kristiania före anträdandet af sin eriksgata, alldeles icke var tillräcklig för att sätta honom i tillfälle att-taga någon noggrannare kännedom om rikets förvaltning. Under den nu fullbordade resan genom landet, hvilken varit egnad åt omvexlande förlustelser och strapatser, åt glada gillen njutningar af naturen och lägrets -öfningar. bar denna kännedomicke heller kunnat inågon betydligare mån utvidgas, ehuruväl vicekonungen derunder haft tillfälle, ått närrbåre lära kännalandet och folket, samt emöttaga mångfaldiga bevis! på jen tillgifvenhet, söm måste: vara för: konungahuset dyrbar. Det var egentligen först efter återkomsten från denfia resa, som man kunde vänta och verkligen väntade,-att vicekonungen skulle på ett mera allvarligt sätt börja egna sig åt regeringsärendena, öch :man erfar med så mycket mera ledsnad, att icke mera än en månad nu synes komma att anslås deråt, som deltagandet i de förestående öfverläggningar inom Hörska regeringen, hvarigenom -propositionerna till storthinget hufvudsarligen komma att beredas, just företrädesvis ansetts tjenligt att upplysa vicekonnngen om landets-behof och väcka hans deltagande för dess angelägenheter. Om vi icke alltför mycket misstaga oss, är det äfven ett uttryck af denna. mening, som på ett försigtigt sätt uttalar sig i slutet af den artikel ur Christianiaposten, som vi i går meddelade, der det heter: Vi tro derföre, att det är en allmän önskan vi uttala, när vi upprepa de förhoppningar, som vi för en kort tid sedan återgåfvo, att. H. K. H:s vistelse bland 0ss ej måtte bli:för kort. Då Morgenbladet, såsora anledning tillskronprinsens snara återresa till Sverge uppgifver öfvervarandet af den svenska riksdagens början, tro vi oss äfven hafva skäl till uttalandet af den öfvertygelsen, att, ehuru kärt det utan tvifvel måste vara för Sverges rikes ständer att vid riksdagens öppnande se tronföljaren vid konungens sidå, de likväl säkerligen icke i detta afseende hysa några anspråk eller önskningar, hvilkas tillfredsställande för tillfället skulle hindra H. KH. från ett troget uppfyllande af det vigtiga kall, som han för närvarande åtagit sig bland brödrafolket.